Ibland känns det som man skulle vilja vara 4 år igen...

...kunna bara ställa sig och stampa med foten i golvet och skrika;

- Jag vill, jag vill, jag vill, JAG VILL!

Men livet blir inte enklare av det. Inte särskilt många människor påverkas av det man vill säga på det sättet och det är ju inte något slagkraftigt argument direkt. Att bara säga ja vill innebär ju inte att man FÅR som man vill men jag tycker det är viktigare att kunna formulera vad man vill än att säga eller skrika det många gånger.

Det viktigaste i livet är att sätta mål för vad man vill ska hända och t o m sätta upp en tidsplan för det. Hur ska man kunna veta när något händer? Säger du. Jo, det är det som är det fiffiga - ställer man in hjärnan på en viss sak så lagras det i det undermedvetna som en sanning. Det är därför det är så viktigt att man är noga med vad man säger till sig själv.

Hjärnan är så funtad att den inte lägger märke till ordet "inte" i ett påstående man gör. Tänk på det när du säger till dig själv t ex: Du får inte tänka på Jordgubbar! En uppmaning - vad händer i dig nu? - du tänker säkert på jordgubbar med grädde, jordgubbar och champagne eller bara solvarma jordgubbar, eller hur?

Ordet INTE försvann och hjärnan uppfattade bara uppmaningen.

Värt att tänka på när du börjar dagen framför spegeln med att säga att du ser trist, ful, blemmig eller något annat negativt till dig själv det första på morgonen. Hur tror du hjärnan tolkar det? Just det - som en uppmaning till sätt att tänka på sig själv.

Titta på dig själv i spegeln på morgonen och så säger du istället; vilken annorlunda frisyr jag har - med ett leende på läpparna och kärlek i ögonen. Sedan tänker du - vad snygg jag blir när jag är klar - istället.

OCH den första tanken när du slår upp ögonen varje morgon bör vara:

Vilken härlig dag undrar vad jag får uppleva den här dagen.

Du är en fantastisk människa, vi ser alla olika ut, har olika bakgrund - MEN vi är lika värdefulla allihop!

//positivmamman

Nu har jag våndats idag och kollat upp fakta...

Jag har faktiskt 17 middagar kvar i frysen blir alltså 13 till nästa period - så det ser ju hoppfullt ut ändå.

Handlar jag riktigt smart så kommer det att gå. Det gäller att handla typ 1 kg bacon för 59 kr - räcker till massor av måltider, ägg 24 pack * 2 = 50 kr, pasta i storpack 1 kg = 49 kr, höjdaren köttfärs ett tråg ca 115 kr = 273 kr. Den stora variationen får ju Johanna i skolan så länge.

Kommer att gå den här gången med. Sedan får man ju hoppas att reseersättningen jag ska fylla i blankett från min habiliteringsplats för hela sommaren - hoppas att de pengarna kommer snabbt - Försäkringskassan... ja, jag vet. Stor chans!

Bensinpengar får jag ju efter den 1:a i form av den skattefria reseersättningen för att jag är Johannas skolskjuts.

På något vis ordnar det sig alltid - och jag kan äta gröt - jag ger Johanna maten det har jag gjort förr och kan göra det igen.

//tror på min egen uppfinningsrikedom

Flytta från Stockholm om du har sjuka barn?!

"Föräldrar med sjuka barn bör flytta från Stockholm"

Barnläkaren Hugo Lagercrantz dömer ut sjukvården i huvudstaden: Bästa sättet för Stockholmsföräldrar att hjälpa sina barn om de ofta är sjuka är att byta bostadsort. Barnsjukvården i Stockholm håller 1950-talsnivå. BB-avdelningarna frikopplas åter från barnkliniker, precis som det var då. Och barnsjukvården halveras när Astrid Lindgrens barnsjukhus läggs ned. Redan nu kämpar jouren varenda natt med att finna vårdplatser till akut sjuka barn. Därför råder jag föräldrar med barn som ofta är sjuka att flytta från Stockholm. Har barnet ett medfött hjärtfel rekommenderar jag Lund eller Göteborg där alla operationer sker samtidigt som den medicinska barnhjärtsjukvården skärs ned i Stockholm. Om barnet har ett funktionshinder, lider av astma eller exempelvis drabbas av diabetes eller krampanfall, är barnsjukvården bättre i många andra landsting. I Västerbotten, Jämtland och Blekinge finns dubbelt så många barnsjukhussängar som i huvudstaden, i förhållande till antalet barn. På samma sätt ser det ut inom barnpsykiatrin. Det skriver barnläkaren Hugo Lagercrantz, professor och överläkare vid Karolinska sjukhuset.

Astrid Lindgrens barnsjukhus firar tioårsjubileum i år. Men det nuvarande sjukhuset planeras att läggas ner. Barnsjukvården halveras och flyttas in till det nya Karolinska, trots ökat barnafödande. Även förlossningsvården vid Karolinska i Solna hotas av nedläggning, enligt en internutredning.

Vi har en intensiv debatt om flera olika viktiga inrikespolitiska frågor i allmänhet och lokalpolitiska i synnerhet. Det är den stigande inflationen, höjda mat- och bensinpriser, FRA, bussförarnas rätt till vilo- och kisspauser, Förbifart Stockholm, sommarens vägbyggen, Stadsbibliotekets tillbyggnad och det fria vårdvalet. Men den mest fundamentala frågan om våra barns framtida hälsa och välbefinnande debatteras förvånansvärt lite.

Det föds 27 000 barn i Storstockholm i år, vilket är nästan 10 000 fler än i början av 1990-talet. Förstföderskorna är dock betydligt äldre, vilket ökar risken för komplikationer såsom för tidig födsel. Även om dödligheten i plötslig spädbarnsdöd, infektioner och barncancer har minskat drastiskt så ökar barndiabetes och allergisjukdomar. Men framför allt förefaller barn oftare klaga över psykosomatiska besvär såsom huvudvärk och magont. Nästan 10 procent av tonårsflickorna lider av depression, vilket bland annat yttrar sig i att de skär sig. Ungefär lika många pojkar har olika former av så kallade conduct disorders (uppförandestörningar) som ofta utvecklas till kriminalitet.

En rad folksjukdomar i vuxenlivet uppkommer under den tidiga utvecklingen. Hjärt- kärlsjukdomar hos vuxna beror till stor del på att blodtryckskontroll och ämnesomsättning programmeras under foster och spädbarnstiden. Detta är sannolikt en lika betydelsefull faktor som gener, kost och motion. Det kan bero på epigenetiska mekanismer, det vill säga miljöfaktorernas inverkan på generna.

Det gäller kanske också beteenderubbningar och vissa psykiatriska sjukdomar. Råttungar som vårdas väl av sina mammor klarar labyrint- och stresstest bättre som vuxna, än ungar som negligerats. Det beror på att gener aktiveras under vissa kritiska perioder, som i sin tur påverkar den psykologiska utvecklingen och stresstålighet.

Att i detta läge lägga ner Astrid Lindgrens barnsjukhus och BB vid det nya Karolinska, som föreslagits i en internutredning är att rycka undan mattan för ovannämnda forskning.

Förlossningarna kommer att säljas ut på entreprenad bland annat till S:t Görans sjukhus och Sophiahemmet, medan all högspecialiserad förlossningsvård placeras i Huddinge. Att öppna nya BB:n utan nära anknytning till barnklinik är att gå tillbaka till 1950-talet, då vi hade ett flertal fristående enheter såsom Allmänna BB och Södra BB. Men på den tiden var födelsedödligheten flerfaldigt högre än i dag.

Redan nu är det svårt att lägga in barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus med långa väntetider och köer. Varenda natt kämpar jouren med att finna vårdplatser för akut sjuka barn, så även sommartid när inte infektionerna härjar. Ett nytt sparbeting på cirka 40 miljoner kronor har nyss lagts för att ytterligare slimma en redan maximalt slimmad organisation. Barnsjukhuset i Helsingfors, som torde ha ett motsvarande upptagningsområde har cirka 300 barnplatser, alltså tre gånger fler än vad vi kommer att få.

För nio år sedan skrev jag på DN Debatt (18/6 -99) att man inte borde föda barn i Stockholm under sommaren på grund av bristen på BB och nyföddhetsplatser. Sjukhusdirektören försökte avskeda mig, tills hon kom på att jag hade rätt och gick ut med annonser året därpå att man borde föda barn i landsorten om möjligt. Landstinget betalade förutom förlossningen också hotellkostnader för pappan.

Nu skulle jag skulle vilja råda familjer med ofta sjuka barn att flytta från Stockholm när Astrid Lindgrens barnsjukhus stänger. Om barnet har ett medfött hjärtfel bör familjen flytta till Lund eller Göteborg, eftersom alla operationer sker där och även den medicinska barnhjärtsjukvården håller på att skäras ner ytterligare i Stockholm. Om barnet lider av astma, drabbas av diabetes, krampanfall eller har funktionshinder är barnsjukvården nog bättre i många andra landsting. I Västerbotten, Jämtland och Blekinge finns det cirka 7 barnsjukhussängar per 10 000 barn, vilket är ungefär dubbelt så många som i Stockholm. Liknande förhållanden gäller också barnpsykiatrin.

Det högsta sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt bör agera snarast. Hon har tidigare förtjänstfullt verkat för att etablera en barnakut och nytt BB på Danderyds sjukhus. Det är sorgligt om hon nu kommer gå till historien, som den politiker som var med om att lägga ner Astrid Lindgrens barnsjukhus. I stället borde hon agera för att det nya Karolinska får en uttalad mor-barn-profil, behålla Astrid Lindgrens barnsjukhus och BB i Solna och satsa särskilt på neuropsykiatrin. Varför inte ett EU-centrum för framtidens hälsa!

Hugo Lagercrantz

Min kommentar: Jag har skrivit om det förr och skriver om det igen. Jag förstår inte var de tror att problemen kommer ta vägen. Känns ju en smula idiotiskt att den nuvarande regeringen ska ta över och förvärra den föregåndes nedmontering av sjukvården. Min dotter som är svårt barnreumatisk har svårt att komma till vård överhuvudtaget och det kommer bli så att vi får åka till Lunds Universitetssjukhus för att hon ska få en någorlunda god vård igen. Det kan ju inte vara rimligt att det ska se ut på det här sättet?

Jag skulle verkligen vilja mana till besinning och till en smula eftertanke för strutstekniken fungerar inte alls - inte ens här. Man måste våga se problemen för att kunna göra något åt dem. Barn med svåra funktionshinder och kroniska sjukdomar kommer inte försvinna från världen bara för att deras situation ständigt ignoreras. Vård kommer de behöva i alla fall. Hugo Lagerkrantz kan tyckas använda hårda ord men det mest skrämmande är att det han säger är alldeles riktigt. Det allra värsta är att det verkligen ser ut så som han beskriver och med fortsatta neddragningar kommer det att drabba barn långt utanför Stockholms Läns Landsting. Se i stället till att samla den expertis som faktiskt finns i området och dra till er pengar och investeringar genom forskningsprojekt för barnen kommer ta hand om oss i framtiden. Som demografin ser ut idag så ska man noga akta varje skattekrona som man kan få in och tänka på att barn som har kroniska sjukdomar och funktionshinder som drar in 100 000 kronor per år är mycket bättre än de som kostar samhället 2 miljoner i insatser varje år. De har rätt att få resurserna - det är inget annat jag menar - det är bara det att ska man tänka ekonomiskt måste man våga lyfta näsan över horisonten för att se om det dyker upp några moln som kan indikera land.

Besinna er och tänk en gång till innan ni genomför något så urbota dumt och ogenomtänkt ber jag er.

//Enastående mamma