Jag tänker klä mig fint i sånt jag verkligen vill ha men inte flera plagg som substitut utan det jag gillar, utan knussel och utan att be om ursäkt för det.
Jag tänker nu bli skuldfri och jag tänker tillåta mig att uppleva kärlek igen. För jag är också värd det nämligen. Vet du, det är du också.
Vi borde verkligen visa oss själva lite egen kärlek och skapa utrymme för oss själva i våra egna liv.
Sånt jag är stolt över; att jag är blåögd, d v s att jag väljer att tro gott om människor, att jag har sånt driv och vill framåt med mitt liv, att jag gjort valet att tycka om människor, att jag försöker vara ärlig, uppmuntrande och glädjas åt det lilla i mitt liv.
Jag tycker faktiskt att jag är skitbra som har ett nytt jobb efter att ha sagt upp mig i torsdags och nu är det tisdag och jag har haft min första dag med introduktion. Känns bra att äntligen få betalt med vettiga slantar för ett jobb som passar mig. Jag som är empatisk och tycker om att ta hand om andra har fått jobb på ett privat hemtjänstbolag där jag har mina äldre människor i Östermalm m o.
Det måste verkligen vara lätt att få jobb i Stockholmsområdet idag.
Härligt!
Nu är jag på väg framåt och uppåt en smula igen kul. Dags för lite uppåtkurva igen, innan återhämtningsfasen kan ta vid och en stund av stagnation innan nästa period att röra sig framåt kommer. Hela livet går i vågor, inget är ständigt eländigt, ständigt bra och ständigt fint. Livet är så och vi måste förstå det för att inte drabbas av panik, det är lättare sagt än gjort jag är medveten om det. För mig är största skräcken när jag känner mig låst och inte kan komma vidare. Då gäller det att komma ihåg de ljusa stunderna, stunderna med uppgång och framgång, glädje och små stunder av lycka. Njut av dem och spara dem som väl inbäddade juveler i ditt alldeles eget smycke av guld.
