Leva sitt liv är som att dansa på en slak lina...

Ofta känns det så för mig. Det känns som jag ska försöka hålla balansen på en spindeltråd över ett stup och jag är en stor elefant som täcker upp alldeles för mycket yta med mina fötter när jag försöker ta mig fram genom livet. Det svänger hit och dit, ibland är jag nästan säker på att tråden ska brista under min tyngd och allt för många gånger så ser jag inte var jag ska sätta ned foten. Jag börjar skönja målet långt där framme och det blir allt mer tydligt för mig. Det är rätt svårt att ställa om fokuset från barnen till mig själv. Det är en form av livskris när ens fantastiska barn är underbara vuxna.

För mig är det väldigt svårt att se till att skapa två olika skärpor och få det att gå rätt smidigt att ställa om linsen mellan dem. Ställa om utan allt för många tekniska tillbehör och tingestar. Försöka att hålla det enkelt men ändamålsenligt är inte det allra lättaste.

Jag har två stora mål att formulera för mig själv, två stora mål att skapa tydliga målbilder av. Jag vet åtminstone nu vad dessa två mål är och resan hit har inte varit utan gupp och hinder för att uttrycka sig milt. Mina två mål är att läka mig på alla sätt och av alla sätt är det att hjälpa min självkänsla lite på traven istället för att underminera för mig själv. Största problemet ligger hos mig själv, inte vad andra människor gör mot mig. Ansvaret ligger hos mig i hur jag väljer att ta emot det andra människor säger till mig eller väljer att agera mot mig. Låter kanske hårt eller hurtfriskt och kanske t o m konstigt men till syvende och sidst så är det så enkelt/svårt. Det är ju såklart andras ansvar om de väljer att bära sig illa åt men jag kan välja att se förbi det, ignorera det eller att inte beröras av det.

Mitt andra mål som jag behöver konkretisera mer är att sluta med mina självskadebeteenden vad det gäller att ha en dålig ekonomi. Även fast jag har ett litet manöverutrymme så går det alltid att förbättra. Jag har tur att det inte kostar mig så mycket att göra de saker som fyller på mitt hjärta och min själ. Gud är alltid med mig och det stöttar mer än jag kan med ord beskriva. Det finns andra sätt att ge sig själv ett värde och jag har talat om det tidigare, att känna sig fin genom att klä sig i kläder man trivs i och känner sig vacker i, är för mig ett sätt att ge mig ett högre värde för mig själv.

Mitt nya sätt att värdesätta mig själv är att ge mig en ekonomisk trygghet och sträva mot att skapa förutsättningar för en trygg ålderdom. Jag fyller ju 45 år och det är dags att tänka framåt på ett nytt sätt. Ett nytt sätt som innebär mig själv främst, för min egen skull. Det är stort och ganska svårt att ta in men det är dags att jag tycker att jag är värd bättre.

Smäll på smäll

Ja inte är det lätt när man som jag vill väl, vill göra rätt och vara så vänlig jag kan mot andra. Fick en ny ekonomisk smäll idag som jag måste försöka reda upp. Tappade modet litegrann idag ska jag erkänna men det vänder nog så småningom.

Jag kämpar på, hamnar i udda situationer och gör mitt allra bästa för att reda upp dem. Det blir mera saker som felar och ännu mer att försöka reda upp. Idag är det mycket svårt att tycka om sig själv och jag känner mig bara dum. När ska jag bli lika klok som de flesta andra. När ska jag få känna att mina beslut är kloka? När ska jag känna att jag inte behöver hamna i allt som strular för att kunna hjälpa andra sedan? Kan inte jag få lite ordning på mitt, lite lugn och ro och trygghet? Idag lever jag och andas tungt i skuggornas dal. Jag ber bara att min hjärna ska funka som andras och att jag också ska känna mig klok och få lite färre tillkortakommanden.

För oss som varit utsatta för mobbing i livet så är det svårt att komma ifrån att betrakta oss själva ur andras ögon. Vi gör saker ständigt utan att tänka på det för att få andras erkännande, för att känna att vi duger. Det är nog därför många av oss blir berömda stjärnor, musiker och författare tror jag. Vi vill bara bli älskade som vi är, känna tillhörighet och känna oss trygga. Det är få förunnat att känna allt detta utan mobbing men det är än svårare för oss. Lägg sedan till att jag varit utsatt för sexuella övergrepp och ni förstår att jag är en smula gränslös ibland. Jag måste hela tiden göra även det som är så obehagligt för att få uppleva *närhet* en närhet som är falsk men den enda jag känner till.

Trots att jag inget hellre vill än att lita på andra så är det också i denna känsla som jag finner att jag blir oftast sårad. I min längtan efter att duga, känna mig älskad, behövd och saknad så blir det bara ångest och en känsla av värdelöshet kvar.

Idag är det en låg dag efter ännu en ekonomisk smäll. Idag måste jag hitta ny kraft och tilltro till mig själv. Idag är det en extra stor utmaning.

Just idag är det svårt att känna mig värdefull.

Idag känns det bättre

Tack och lov varar inte tiden nere i det mörkaste hålet inte för evigt. Redan idag känns det bättre. Jag har bestämt vad jag ska göra nu med resten av mitt liv.

Jag ska göra ALLT som står i min makt för att bli skuldfri. Har jag tur kan jag ha fixat det till det blir dags att ha möjlighet till en lägenhet med förstahandskontrakt om sisådär en 10 - 15 år. Så jag vill ha ALLA bra tips ni har på att spara pengar, få pengar att växa. Den extravagans jag vill behålla för att det kommer möjliggöra för mig att jobba är gym för 199 kr/mån och min hund Disa som är bra både för min psykiska och mentala hälsa.

Jag behöver en plan för att på 10 år med en inkomst på kanske 9000 kr/mån med min lön från jobbet när den kommer igång kommer ge mig.

Jag har möjlighet att sälja Aloe Vera - köp av mig?!

Jag är singel och har hundvakt så jag kan jobba i princip så mycket jag orkar till min kropp säger ifrån. Jag tänker jobba till jag stupar. Jag har möjlighet att prova det tack vare att jag har möjlighet till steglös avräkning för mina 75% sjukersättning. Målet är här att klara av att jobba heltid och slippa vara sjukpensionär såklart. Det vore en dröm! Kanske klarar jag av det när jag bara har mig och Disa att ha ansvar för.

Ok!

Utgifter varje månad:

Hyra av inackorderingsrum: 4000 kr/mån
Mat till mig och hunden: 2000 kr/mån
SL-kort så jag tar mig till jobbet: 790 kr/mån
Gym: 199 kr/mån
Medicin: 300 kr/mån i genomsnitt
Sjukvård: 150 kr/mån i genomsnitt

Skulder att betala av ca 200 000 kr plus räntor

Ok! Smarta människor ös på med bra förslag! Hjälp mig göra bättre val och lösa problemet. Ge mig tips på sätt att spara pengar. Jag fixar mitt hår själv, har ingen prenumeration, har inga hobbies som kostar pengar. Hjälp mig hitta sätt att stimulera min hjärna att inte strida mot beslut jag fattar själv och försöka vara obstinat mot dem.

:-D

Tänk om...

... det vore så väl att alla avdelningar i kommunen kommunicerade med varandra. Det skulle de ju kunna göra fantastiska besparingar av människoöden, pengar och arbete för egen del på. Lite kommunikation och logistik skulle kännas som en kul insats att prova på i kommunen.

Ett tanke experiment känns ju relevant i vårt fall t ex. Här är min idé:

Jag har betalningsanmärkningar och hyr lägenhet av förträffliga Nordeken i Johannedal en fin lägenhet. De är änglar! Min underbara dotter Johanna går i skolan 11 km hemifrån i Nacksta Skola - fantastisk skola med härliga ungar, respekt och barnen lär sig en hel del.

Johanna vill helst av allt gå i Nacksta Skola hon känner sig sedd, väl omhändertagen och har bra klasskamrater där. Ingen är dum emot henne. Taxiresorna för hennes del är en kontnad på kanske uppemot 500 kr/dag för skolan.

Skolan kommunicerar med MittHem - som jag har subventionerat deras kostnader för genom mina skattepengar - i det kommunala bolaget. De går in som garant för att min hyra skall betalas av mig varje månad sk hyresgaranti. Jag betalar hyran i tid varje månad och Johanna kommer närmare sina klasskamrater, kan behålla sina vänner och gå kvar i skolan. Mamman kommer att kunna spara massor i busspengar under sommarhalvåret och kan gå ned på stan. Kommunen sparar pengar, lidande och sätter ett barns behov i främsta rummet (Hurra! FN:s barnkonvention tas på allvar)

Värsta scenariot är: Taxin dras in och Johanna hamnar i Ljustadalens skola där hon absolut inte vill gå, tappar kontakten med klasskamraterna, blir deprimerad och tappar den lilla ork hon har och klarar inte av grundskolan. Det kommer vara svårt att motivera henne till studier. Jag blir deprimerad som förälder för att jag kommer känna mig otillräcklig än mer och kommer i min tur inte orka med att börja arbetspröva på 25% till hösten.

Både jag och min dotter tappar framtidshoppet och de små utsikter till att se ljusning i tunneln för vår del. Då vet inte jag om jag klarar av att leva i samhället längre någo måste ta detta på allvar och göra något.

Jag vill att socialdemokraterna och miljöpartiet som har majoritet i Sundsvalls Kommun ska titta upp lite från sina feta bukar och våga se hur man som förälder som är sjukpensionär, har två barn med funktionshinder att ha ansvaret för i princip i sin helhet. UTAN att samhället finns där som hjälp och stöd på något vis. Jag kommer att strida för mina barn alltid - ALLTID! - men jag kommer själv att försaka min mentala, fysiologiska och sociala hälsa på kuppen.

Något måste ske med det snaraste!

//Enastående mamma

Det är verkligen sant....

... så här ser kampen för ekonomin ut varje månad. I slutet på månaden och sista veckan känns det som den här katten att sträcka ut och klara sista biten.. It's a stretch to keep up finances som jänkarna säger...


Har hämtat ut dollar idag till reskassan. Tänk att det ordnar sig allt till slut. Nu vet jag att det kommer att gå.

Tron på Gud och hans oändliga nåd räcker oerhört långt..