Smäll på smäll

Ja inte är det lätt när man som jag vill väl, vill göra rätt och vara så vänlig jag kan mot andra. Fick en ny ekonomisk smäll idag som jag måste försöka reda upp. Tappade modet litegrann idag ska jag erkänna men det vänder nog så småningom.

Jag kämpar på, hamnar i udda situationer och gör mitt allra bästa för att reda upp dem. Det blir mera saker som felar och ännu mer att försöka reda upp. Idag är det mycket svårt att tycka om sig själv och jag känner mig bara dum. När ska jag bli lika klok som de flesta andra. När ska jag få känna att mina beslut är kloka? När ska jag känna att jag inte behöver hamna i allt som strular för att kunna hjälpa andra sedan? Kan inte jag få lite ordning på mitt, lite lugn och ro och trygghet? Idag lever jag och andas tungt i skuggornas dal. Jag ber bara att min hjärna ska funka som andras och att jag också ska känna mig klok och få lite färre tillkortakommanden.

För oss som varit utsatta för mobbing i livet så är det svårt att komma ifrån att betrakta oss själva ur andras ögon. Vi gör saker ständigt utan att tänka på det för att få andras erkännande, för att känna att vi duger. Det är nog därför många av oss blir berömda stjärnor, musiker och författare tror jag. Vi vill bara bli älskade som vi är, känna tillhörighet och känna oss trygga. Det är få förunnat att känna allt detta utan mobbing men det är än svårare för oss. Lägg sedan till att jag varit utsatt för sexuella övergrepp och ni förstår att jag är en smula gränslös ibland. Jag måste hela tiden göra även det som är så obehagligt för att få uppleva *närhet* en närhet som är falsk men den enda jag känner till.

Trots att jag inget hellre vill än att lita på andra så är det också i denna känsla som jag finner att jag blir oftast sårad. I min längtan efter att duga, känna mig älskad, behövd och saknad så blir det bara ångest och en känsla av värdelöshet kvar.

Idag är det en låg dag efter ännu en ekonomisk smäll. Idag måste jag hitta ny kraft och tilltro till mig själv. Idag är det en extra stor utmaning.

Just idag är det svårt att känna mig värdefull.

Jaha, så har vi en del frustration idag...

Ja, den är över mig själv förstås. Visst känner jag mig trygg men jag är ändå så less på mig själv. Varför befinner jag mig där jag gör? Kan jag aldrig lära mig eller är det så att det är någonting fel med mig? Hur kan det komma sig att alla är så mycket klokare, bättre och duktigare än vad jag är? Det blir så himla tröttsamt i längden och jag är så less, så less. Jag vill ju inte åstadkomma några storverk i livet utan jag vill bara ha ett liv i lugn och ro med rutiner. Jag mår verkligen inte bra utan rutiner men jag vill gärna bestämma själv över dem.

Har lite ångest idag men jag vet att det går över så småningom. Tur jag lever med insikten om att jag inte är en färdig produkt ännu och att jag hela tiden utvecklas. Hur känns det att känna sig färdig med sig själv? Är andra så klara med sig själv som de verkar? Är det bara jag som känner mig misslyckad i tillvaron? Ibland är det som sagt frustrerande men jag är ändå glad att jag fortsätter oförtrutet med att arbeta för att mitt liv ska bli bättre, att jag ska förbättra mig både mentalt och fysiskt. Jag är ingen färdig produkt även om det somliga dagar orsakar frustration och andra kämparglöd.