Jaha, så har vi en del frustration idag...

Ja, den är över mig själv förstås. Visst känner jag mig trygg men jag är ändå så less på mig själv. Varför befinner jag mig där jag gör? Kan jag aldrig lära mig eller är det så att det är någonting fel med mig? Hur kan det komma sig att alla är så mycket klokare, bättre och duktigare än vad jag är? Det blir så himla tröttsamt i längden och jag är så less, så less. Jag vill ju inte åstadkomma några storverk i livet utan jag vill bara ha ett liv i lugn och ro med rutiner. Jag mår verkligen inte bra utan rutiner men jag vill gärna bestämma själv över dem.

Har lite ångest idag men jag vet att det går över så småningom. Tur jag lever med insikten om att jag inte är en färdig produkt ännu och att jag hela tiden utvecklas. Hur känns det att känna sig färdig med sig själv? Är andra så klara med sig själv som de verkar? Är det bara jag som känner mig misslyckad i tillvaron? Ibland är det som sagt frustrerande men jag är ändå glad att jag fortsätter oförtrutet med att arbeta för att mitt liv ska bli bättre, att jag ska förbättra mig både mentalt och fysiskt. Jag är ingen färdig produkt även om det somliga dagar orsakar frustration och andra kämparglöd.

Känn ingen oro....

Är så sant som det är sagt. Finns inget som är så fånigt att slösa energi på som det. Möjligtvis ska det vara hat då eller förakt. I vilket fall som helst så var jag lite oroad för hur dagen skulle gå med min hemmaloppis idag. Givetvis var väl resultatet sådär men det jag tyckte att jag kom fram till var ändå att min oro gjorde varken från eller till för försäljningen av mina grejor. Det kom ingen anstormning av människor men jag fick ändå sålt litegrann. Vilket känns väldigt bra. Dessutom planerar jag att göra om det nästa söndag så ingen skada skedd, eller hur?

Dagens läxa alltså... Sluta oroa dig utan gläd dig åt det som kommer istället. För jag var ju väldigt glad för det jag faktiskt sålde.

För att använda ett slitet uttryck - Fånga dagen - vilket inte alls är dumt när jag tänker efter. Från och med nu ska jag anstränga mig mer för att vara i nuet.

Jag är rätt duktig på det ändå måste jag säga då jag kan göra tvärnit på en promenad då jag ser en fin blomma, lustig bit trä eller vackra, frostiga löv eller något sånt naturligt och vackert mirakel. Jag är tacksam att det alltid finns utrymme för förbättring av mig själv, somliga gånger är det väldigt mycket, annars skulle livet bli alltför enahanda.

Vad har ni haft för aha-ögonblick idag? Har ni haft något under veckan? Vad vill du bli bättre på?

Kram på er! Varför en kram, näe, jag kände för att sprida lite kärlek extra idag bara.

Hållbar utveckling kan vara invecklad?

Tänk det verkar som det alltid formas minst en ny plan om sitt liv om dagen. Det är härligt att låta sig åka med på sin egen inre resa. Jag älskar att växa fast det gör ont för riktig utveckling inom en människa GÖR ont. Annars är det nya som skapas inte äkta eller bestående. Jag har nu låtit en ny framtidstro värka fram, nya känslor som landat i mig att JAG kan för JAG vill.

Jag tänker inte sitta på sidlinjen och se på när livet far förbi, mitt liv ska levas till sista andetaget. Jag vet att inte livet är en räkmacka men just nu. Är det uppåt och går uppåt. Det finns en viss känsla att ta tag i istället för att låta sig övermannas av maktlöshet, tvivel, oro och skam.

Jag har känt och har vett att känna det när det behövs men jag använder även dessa negativa, svåra och smärtsamma känslor som drivkraft. Jag tänker inte befinna mig där jag är utan kamp. Livet är för kort! Faktiskt är det för bra också för jag ser positivt på det mesta och uppskattar även den smärta som inre utveckling innebär. Jag älskar det som är äkta med mig och jag älskar att jag är ödmjuk och ser mina tillkortakommanden, ber om ursäkt när det blir fel, uppmuntrar och berömmer andra.

Mitt liv har skapat mig till den jag är och jag tycker om mig själv. De delar av min personlighet eller mitt yttre som jag inte tycker om. Ja, de försöker jag påverka och förändra. För det är med min förändring av mig själv som jag kan förändra världen. Hur då? Jo, genom att se på mig själv annorlunda, klä mig och sminka mig annorlunda så börjar mina handlingar så småningom också förändras. Det är sant. Genom att ge mig själv en chans, tro på mig själv, se att jag kan lyckas så i sinom tid kommer jag göra det.

Jag vet att jag drömde för två år sedan om att skapa en Gospelfestival i Sundsvall. Min vision blev verklighet genom att knyta duktiga människor till projektet, tillsammans med ett fantastiskt team genomföra det. Lära mig att skapa ett trevligt arbetsklimat, delegera, bli tilldelad uppgift och se hur vi alla växte. Jag överraskade mig själv med att vara en duktig konferencier, enligt andra, det hade varken de eller jag någon aning om. Jag vet inte vem som var mest överraskad jag eller dem. Det var fantastiskt skönt. Det mesta gick vår väg och misstagen lärde jag mig av och de andra med. För går man in med föresatsen att vilja lära sig någonting nytt så behöver man inte koppla in meningslös prestige i ett arbete.

Jag ser fram emot att se vem jag blir denna gång och vad som blir bättre efter den här processen och vad det kommer skapa för nya förutsättningar i mitt liv.

Jag har påbörjat min resa för att lära känna mig för ett tag sedan, mycket gillar jag, mycket kan förbättras och till och med avslutas. Min resa till att hitta igen Harriet kommer vara krånglig kanske, lite backig och jag kommer komma på avvägar men den nya människan det kommer innebära i slutänden tror jag blir lite trevligare och lite visare på andra sidan.