Faksimil från Sundsvalls Tidning

Lacy är Johannas hund, de två trivs bra ihop. I går hade Johanna Eriksson en bra dag, kroppen mådde hyfsat och beskeden var positiva.
Foto: Therese Hasselryd


Johanna får skjuts

JOHANNEDAL (ST) 2008-05-27 03:00

I går kom det positiva beskedet. Johanna Eriksson får skolskjuts höstterminen ut. Sen får familjen flytta till en av Mitthems lägenheter i Nacksta.


I åtta år har 13-åriga Johanna Eriksson haft reumatism. Hon har svåra smärtor och tvingas ta sprutor varje dag.
Många dagar klarar hon inte skolan på grund av smärtorna. I början av maj berättade ST om att risken fanns att Johannas skolskjuts skulle bli indragen. Det skulle få till följd att Johanna tvingades byta skola, trots att hon trivs så bra i Nacksta.
– Skolan är bra, det är mycket som är bra där, säger Johanna Eriksson.
Där finns inga trappor, Johanna har vänner och personalen får beröm av mamma för att de tar så väl hand om dottern. Men familjen bor i Johannedal och utan skolskjuts fungerar det inte, på grund av sin sjukdom kan Johanna inte ta bussen till skolan.

I går kom så det efterlängtade beskedet.
– De ringde från socialtjänsten och sa att vi skulle få hyra en lägenhet i Nacksta av Mitthem, säger mamma Harriet Olsén.
Fram till dess, höstterminen ut, har Johanna beviljats skolskjuts.
– Det känns skönt, säger Johanna Eriksson.
Att flytta känns också bra, många av skolkompisarna bor i Nacksta, så Johanna får närmare till dem på samma gång.
– Sen, när vi bor i Nacksta, kan jag gå med henne i rullstolen till skolan, säger Harriet Olsén.

Dessutom har skönsjungande Johanna kommit in på kulturskolan. Så i dag känns det bra. Men kampen har varit jobbig och Harriet Olsén tycker inte att man ska behöva slåss på det här viset.
– De måste kunna följa sina egna deviser, men när jag hänvisade till barnkonventionen kunde de inte besvara argumenten, säger hon.

Malin Elfving
060-197167
malin.elfving@st.nu

Min kommentar: Det känns alltid skönt att vara en VINNARE! Jag kommer alltid slåss för mina barn. Inget i livet är mer värdefullt än det. Äntligen tog Sundsvalls Kommun sitt förnuft till fånga och vågade titta över gränserna mellan de olika enheterna för att kunna bespara oss vårt lidande, Johannas trygghet, kommunens budget och dessutom får de åtminstone två kommuninnevånare som kommer vara en smula gladare och ha en gnutta framtidstro.

Bra jobbat! Känns det inte skönt att fått fatta ett klokt beslut?

//Enastående mamma

Tänk om...

... det vore så väl att alla avdelningar i kommunen kommunicerade med varandra. Det skulle de ju kunna göra fantastiska besparingar av människoöden, pengar och arbete för egen del på. Lite kommunikation och logistik skulle kännas som en kul insats att prova på i kommunen.

Ett tanke experiment känns ju relevant i vårt fall t ex. Här är min idé:

Jag har betalningsanmärkningar och hyr lägenhet av förträffliga Nordeken i Johannedal en fin lägenhet. De är änglar! Min underbara dotter Johanna går i skolan 11 km hemifrån i Nacksta Skola - fantastisk skola med härliga ungar, respekt och barnen lär sig en hel del.

Johanna vill helst av allt gå i Nacksta Skola hon känner sig sedd, väl omhändertagen och har bra klasskamrater där. Ingen är dum emot henne. Taxiresorna för hennes del är en kontnad på kanske uppemot 500 kr/dag för skolan.

Skolan kommunicerar med MittHem - som jag har subventionerat deras kostnader för genom mina skattepengar - i det kommunala bolaget. De går in som garant för att min hyra skall betalas av mig varje månad sk hyresgaranti. Jag betalar hyran i tid varje månad och Johanna kommer närmare sina klasskamrater, kan behålla sina vänner och gå kvar i skolan. Mamman kommer att kunna spara massor i busspengar under sommarhalvåret och kan gå ned på stan. Kommunen sparar pengar, lidande och sätter ett barns behov i främsta rummet (Hurra! FN:s barnkonvention tas på allvar)

Värsta scenariot är: Taxin dras in och Johanna hamnar i Ljustadalens skola där hon absolut inte vill gå, tappar kontakten med klasskamraterna, blir deprimerad och tappar den lilla ork hon har och klarar inte av grundskolan. Det kommer vara svårt att motivera henne till studier. Jag blir deprimerad som förälder för att jag kommer känna mig otillräcklig än mer och kommer i min tur inte orka med att börja arbetspröva på 25% till hösten.

Både jag och min dotter tappar framtidshoppet och de små utsikter till att se ljusning i tunneln för vår del. Då vet inte jag om jag klarar av att leva i samhället längre någo måste ta detta på allvar och göra något.

Jag vill att socialdemokraterna och miljöpartiet som har majoritet i Sundsvalls Kommun ska titta upp lite från sina feta bukar och våga se hur man som förälder som är sjukpensionär, har två barn med funktionshinder att ha ansvaret för i princip i sin helhet. UTAN att samhället finns där som hjälp och stöd på något vis. Jag kommer att strida för mina barn alltid - ALLTID! - men jag kommer själv att försaka min mentala, fysiologiska och sociala hälsa på kuppen.

Något måste ske med det snaraste!

//Enastående mamma

Har skrivit ansökan till Majblomman och för skolskjuts idag.

Jag söker ur Majblommanfonden för att få lite assistans för att kunna äta ute någon gång och åka på utflykter när vi är på Teneriffa för dotterns habilitering i sommar. Vi längtar så mycket efter att komma till sol, värme och bad. Johanna ska ju dessutom få åka med pappa och campa, fiska i sommar. Hon får en bra sommar i år och det gör mig så lycklig.

Jag har också skrivit och ansökt om skolskjuts för Johanna även i fortsättningen till Nacksta skola som jag hoppas innerligt på. Det eller att jag får möjlighet att flytta till Nacksta området och att jag får hyra av MittHem (brrr, läskigt).

Det är ju kanske lite väl mycket att hoppas på, antar jag, att ett kommunalt hyresbolag ska se om sina kommuninnevånare som redan subventionerar dessa områden med sina skatter kan jag tänka mig. Men det vore ju fräckt om det gick att få lägenhet nära skolan och kunna promenera med underverket själv till skolan.

Jag älskar min dotter och vill henne allt gott i världen.

Något som är jättekul är att hon har kommit in på Sång i Kulturskolan i höst och att hon genom det får någon fritidsaktivitet som passar henne som handen i handsken. För hon är en fantastiskt duktig tjej att sjunga. Jag vill att hon ska få de chanser jag aldrig har haft och jag gör allt jag kan för att hjälpa henne uppfylla sina drömmar.

Underbara,älskade och underbara Johanna, 13 år.

Sundsvalls Tidning kommer hit idag för att göra ett reportage om skolskjutsen.

Det är bra att media finns och det är samtidigt synd att man ska behöva ta dem till hjälp för att något ska hända.

Vi har varit med i både Sundsvalls Tidning, Dagbladet och Radio Västernorrland ett flertal gånger för att det inte har fungerat runt min dotter. Det har varit vården som har varit undermålig, Stöde Skola som inte klarar av sin uppgift att ta ansvar under skoltid för ett barn med funktionshinder. Det här med taxin har varit på tapeten två gånger förut.

Jag tycker att det är fruktansvärt tröttsamt att man ska söka om t ex vårdbidrag för dottern vart annat år trots att hon inte blir frisk då kronisk betyder just det. Jag tycker att det känns helt galet att man inte av samma anledning får skoltaxi för hela grundskolan beviljad också. Det kan göra mig helt uttröttad av att bara fylla i papper och försöka hålla alla detaljer i huvudet, läsa på lagar (som bara är papperstigrar om man tänker på Hälso- och sjukvårdslagen, Socialtjänstlagen, Skollagen). Dessa lagar är bra problemet är bara att brott inte innebär någon påföljd efteråt. Min lösning på väldigt många problem är att göra lagarna tvingande så att chefer och andra som bryter mot dem faktiskt kan lagföras.

Vissa haltande lösningar har ju dock kommit som Lex Maria men det är ändå inte en funktion som fungerar helt ända fram.

Vi måste ta upp dessa frågor under etiketten etiska dilemman också för det är ju en fälla för ensamstående föräldrar som mig med ekonomiska funktionshinder. Jag har försökt att lösa problemet med att flytta till Nacksta men trots att jag mot mina principer vände mig till MittHem och var alldeles ärlig om mina vänner Kronofogden och inkasso där jag beskrev vad skulderna låg i så är jag inte betrodd att hyra lägenhet där. Jag har ingen bil längre eftersom jag inte har råd med det och väljer att lägga de pengarna på mina barn och deras behov. Jag åker buss och det fungerar utmärkt med statsbussarna hit till Johannedal.

Jag har sagt det förr och säger det igen - Tror de att jag som har kämpat för min dotter trots egen sjukdom och en son till med funktionshinder så tar de SURT fel. Jag slutar aldrig att kämpa och min röst räknas det har media visat. Jag är trovärdig - trots vad MittHem tycker - och min kamp är sann och jag är en ärlig person som står för mina misstag och försöker rätta till dem.

Jag tycker att det skulle vara uppfriskande om Socialdemokraterna som styr Sundsvalls Kommun kunde göra detsamma.

//Enastående mamma