Förväntans-nervös?!

Är nog den känsla som bäst beskriver hur jag känner mig idag. Imorgon är det första dagen på mitt nya jobb. Ett jobb där jag kommer träffa människor, få arbetskamrater och få lära mig mera nya saker. Härligt!

Många kanske tycker att ett arbete att sitta i kassa eller kundtjänst på/i en butik inte är så märkvärdigt men för mig som har levt ett liv där det bitvis varit mycket svårt så är det just - märkvärdigt. Jag tycker verkligen om de flesta människor jag möter även om vissa såklart triggar mig och får mig att välja negativa känslor. Absolut, jag är inte perfekt, dessutom så väljer man själv hur man ska reagera på den man möter. Även om det triggar dig på något sätt kan du alltid välja att låta den känslan passera. Visst är det bra? Ja, det kan du också göra. Det finns människor som väljer att såra andra också men då handlar det oftast om en egen osäkerhet som de har inom sig eller en oförmåga till empati, det är jag helt övertygad om.

Tillbaka till min arbetsplats. Den heter Brisak som betyder Bröderna Isaksson och ligger i Gustavsberg. Det är lite roddigt att ta sig dit utan bil men kanske får jag råd med en så småningom. Med lokaltrafiken tar det 1 h 8 min att ta sig dit - enligt den rutten jag har provat. Ska kolla om jag hittar en annan från Tyresö till Mölnvik som busshållsplatsen heter. 

Där säljer vi *glad* Trädgårdsmöbler, kläder, porslin, hundleksaker, blommor ja allt möjligt. Jätteroligt ställe. Känns lite som Dollarstore i Sundsvall faktiskt fast med ännu bredare sortiment och större yta. Den affären älskar jag ju.

Det här jobbet kommer betyda så mycket positivt för mig. Jag kommer kunna bli skuldfri, kunna spara pengar och kunna ha ett liv när jag är ledig. Det blir ju lite långa dagar där jag kommer vara hemifrån ca 12 h varje dag men det får ta den tillvänjningstid det tar.

Fick en bra fråga från en vän som undrade om jag skulle klara det? Jag svarade att jag måste för den ekonomiska stressen är ännu värre än att vara utmattad. Det är ett val jag måste göra att somna som en stock, ha lite ondare än vanligt under en period för att det ska lätta senare förhoppningsvis.

Jag har inte möjligheten att vara sjuk trots att min kropp säger annat för då får jag inget liv.

Orkar inte med bakslag efter bakslag...

Fy sjutton vad jobbigt det är att resa sig efter varje bakslag. Jag är så himla trött på det. Jag önskar att jag vore ansvarig för hälften av dem och visst den hälften jag är ansvarig för tar jag på mig helt.

Det är dock inte mitt ansvar att folk som jag varit bussig mot och skulle betala mig för allt jag sålde för min utlandsflytt skulle betala in det i slutet av januari. Bara gör det! Jag tar ansvar för att jag litat på er men jag tycker det känns lite tufft just nu. Jag orkar inte med att hela tiden ha det så här.

Jag fick ca 3 500 kronor mindre den här månaden från f-kassan och det gör ju att det mesta går åt pipsvängen att leva på 6 245 kronor till den 19/3 känns väl sådär med tanke på att alla pengar går åt till att leva och jag inte har pengar för SL-kortet för att ta mig till mitt jobb. Som tur är har jag betalt till den 7 mars i varje fall och får jobba allt jag kan till dess. Känns inte bra någonstans att försöka få ett förskott det första man gör heller...

Jag drömde om att jag tvingades be om ett förskott inatt ... inte särskilt lycklig över att just det skulle bli en sanndröm.

Jäkla skitliv.... jag orkar inte...

Det ramlar på snabbt livet...

Nu har jag hittat boende till mig och min hund. Vi kommer på i Tyresö och i Bollmora nära naturen och vatten. Det kommer bli härligt.  Jag kommer hyra ett rum som del i en lägenhet och tillsammans med en kvinna som jobbar med hundar. Tänk vad vi ska lära oss jag och hunden. Jag ser fram emot det.

Jag har ju också jobbat två kvällar och vet ni, jag gillar det. Tycker det är trevligt att ringa till människor däremot är det lite förbluffande att vuxna människor slänger på luren innan man presenterat sig klart. Jag älskar däremot de lite krångligare personerna jag ringer. De där som inte tänker svara på vissa frågor, de där som konstrar litegrann och inte bara köper frågorna rätt av. Jag gillar att människor tänker själva och ifrågasätter. En skillnad jag märkt är dock att unga människor hellre svarar på frågor än de äldre. De som har svårt med hörseln vill gärna hjälpa men det blir svårt. Jag försöker vara så vänlig jag kan i bemötandet med andra och jag är tacksam för varje person som svarar.

Det allra bästa med det här jobbet är att jag inte behöver bära med mig någonting hem att fundera på efteråt. I samma ögonblick som jag kliver ut på Sturegatan så kan jag släppa jobbet och fokusera på annat.

Jag hoppas verkligen jag får lite lugn och ro nu. Lite lugn att arbeta och skapa ett nytt liv. Det känns lite konstigt att vara 44 år gammal och allt jag äger och har ryms i tre IKEA säckar. Däremot har jag ett rikt liv med fina vänner. Jag har vänner som faktiskt har ställt upp även när jag inte trodde någon fanns där. Mina barn är fantastiska och finns också där. Min mor och mina syskon är också ovärderliga även om jag träffar vissa för sällan. I det stora hela så känner jag mig ändå rik och nu är jag registrerad som svensk igen.

Blir det några nya äventyr så blir det på begränsad tid och med en bas i Sverige att hålla mig till.

Jag har lärt mig det att jag ger mig gärna ut på äventyr men jag vill gärna ha kvar tryggheten här hemma. Visst har det varit jobbigt att lämna allt, sälja eller ge bort allt. (Nu borde det ju trilla in pengar denna månad) Tur jag får lite pengar nu när jag måste börja om till att börja med att skapa ett sovrum.

Fryser så läpparna blir blå

Idag har jag ätit lite för dåligt och det avspeglade sig direkt i att jag frös som en gnu. Jättejobbigt! Jag har nu på mig en flanellskjorta, en tjocktröja, två par leggings och ett par vanliga strumpor och ovan pp de strumporna mina varma myssockar. Som tur är känns det bättre efter att ha ätit middag. Det är fruktansvärt att frysa så mycket inomhus. Det gör mig fruktansvärt trött också.

Idag har jag ju varit och blivit fotograferad och fått höra att jag är en duktig modell. Jag behövde knappt instruktioner sa fotografen utan jag bytte ofta pose när hon tog bilder. Hon sa att jag var en duktig modell. Gläder fröken kameraskygg det. Det vore ju kul om lite av alla modellprogram man sett med oerhört mycket vackrare och smalare kvinnor än mig är med, lärt sig litegrann i varje fall. Det var en plåtning som tog ca 1,5 timmar och det var roligt. Sånt kan jag tänka mig att göra fler gånger.

Ikväll ska jag isäng tidigt och sova ut imorgon. Bara vara lat ska jag.... Ser fram emot det. Jag slappnar av ordentligt nu och ser fram emot att handla julklappar på torsdag. På något vis ska jag nog få till klappar, kabinväska, mat en månad i England och bidra med litegrann till julmaten för 3 000 kronor. Tur att det är så mycket billigare att äta där. Jag får väl ha mina tights och tröjor som pyjamas i början. Det går nog bra det. Allt går att lösa minsann!

Livet är fantastiskt OCKSÅ.

Så är det då två veckor kvar till nästa lönemånad börjar och jag upptäcker att det kommer gå den här månaden också. Vad skönt att hunden har mat, jag har mat och vatten fulla kranen. Vilken välsignelse att jag fick tillbaka pengar för att jag råkat betala internet två gånger. Jag är noggrann i varje fall *fniss* Så nu kan jag handla mjölk och fylla på busskortet idag.

Allting går med lite tilltro, kärlek till livet och glädje i det lilla. Visst är det tufft att ha lite pengar kvar i slutet av månaden bara för att jag kämpar med att hålla näsan ovanför vattenytan. Men vet ni, trots att jag blir less ibland så stärker kampen mig, det gör mig glad att se vad jag klarar av. För varje gång något nytt hinder dyker upp så lyckas jag hitta ett nytt sätt att se på det, komma runt det eller över det. Jag är ändå rätt stark och det är skönt att känna det.

När jag mår riktigt dåligt så har jag gått på myten om att jag inte kan göra något åt saken. Den som skapar det är jag själv. Rätt dumt kan jag tycka! Det finns de som klarat av att ta itu med värre saker än mig och lyckats. Det är ingen skillnad på mig och dom - EGENTLIGEN - detsamma gäller er andra också. Jag lovar!

Nu finns det ingen universallösning för att ta itu med eller klara av detta såklart men vi kan alla förändra någonting i även en riktigt tung situation.

För att förändra världen och våra sammanhang måste vi börja med oss själva. Finns inget annat sätt. Ingen quickfix, ingen lösning som passar alla. För fast vi är så lika varandra så är vi också olika - just det är det som gör att mötet med andra människor är så givande. Jag älskar att lära mig nytt, lära om och göra nytt.

Livet är fantastiskt OCKSÅ!

Internet låg nere igår - klåfingrig grävare anledningen.

Uppdatering om min hälsa: (Vi tar det tråkiga först)

Fasteblodsocker 7,1 (typ 2 övre gräns 6,0)

Magstatus: Stor, ond, har illamående och det är som vanligt med den alltså. Sänkan fortsätter att klättra, hb ned med tio enheter och har ökade vita blodkroppar vilket tyder på infektion alltså.

Det roliga är att jag får mer pengar än vad jag trodde den här månaden vilket är tur då Christer fick mindre än vad han skulle.

Så summan av kardemumman är att det mesta är sig likt..