Translate

Visar inlägg med etikett hinder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hinder. Visa alla inlägg

onsdag, november 06, 2013

Livet är fantastiskt OCKSÅ.

Så är det då två veckor kvar till nästa lönemånad börjar och jag upptäcker att det kommer gå den här månaden också. Vad skönt att hunden har mat, jag har mat och vatten fulla kranen. Vilken välsignelse att jag fick tillbaka pengar för att jag råkat betala internet två gånger. Jag är noggrann i varje fall *fniss* Så nu kan jag handla mjölk och fylla på busskortet idag.

Allting går med lite tilltro, kärlek till livet och glädje i det lilla. Visst är det tufft att ha lite pengar kvar i slutet av månaden bara för att jag kämpar med att hålla näsan ovanför vattenytan. Men vet ni, trots att jag blir less ibland så stärker kampen mig, det gör mig glad att se vad jag klarar av. För varje gång något nytt hinder dyker upp så lyckas jag hitta ett nytt sätt att se på det, komma runt det eller över det. Jag är ändå rätt stark och det är skönt att känna det.

När jag mår riktigt dåligt så har jag gått på myten om att jag inte kan göra något åt saken. Den som skapar det är jag själv. Rätt dumt kan jag tycka! Det finns de som klarat av att ta itu med värre saker än mig och lyckats. Det är ingen skillnad på mig och dom - EGENTLIGEN - detsamma gäller er andra också. Jag lovar!

Nu finns det ingen universallösning för att ta itu med eller klara av detta såklart men vi kan alla förändra någonting i även en riktigt tung situation.

För att förändra världen och våra sammanhang måste vi börja med oss själva. Finns inget annat sätt. Ingen quickfix, ingen lösning som passar alla. För fast vi är så lika varandra så är vi också olika - just det är det som gör att mötet med andra människor är så givande. Jag älskar att lära mig nytt, lära om och göra nytt.

Livet är fantastiskt OCKSÅ!





måndag, oktober 21, 2013

En tanke som slog mig idag....

Det är skönt att känna att vägen till att tycka om sig själv inte är så obekväm att gå. I början känns underlaget knaggligt med stora avgrundshål som leder till början av vägen hela tiden. Till slut blir det lättare att navigera och de där hålen kommer mer och mer sällan. Numer har jag kommit så nära att jag kan se att vägen har en ände och den har utbytts mot en autostrada med rätt få hinder, bulor och knöggligheter.

Rätt skönt men fy vad jobbigt det är att våga börja resan när man som jag hade gått på myten om ens stora ofördelaktigheter både till det yttre och inre.





måndag, juni 16, 2008

Nu börjar alltså ett nytt liv...

... där man ska få vardagen att passa för fyra vuxna och min dotter och hans två barn. Det känns som en spännande utmaning i sig det. Jag får nu prova på i verkligheten hur det är när planer går i kras då en part inte följer det som överenskommits. Tur att jag är mogen nu och mer medveten om vad som kan hända. Det sparar både mig och C en hel del bekymmer och oro i onödan. Det som är viktigast i slutänden är dock att alla mår så bra som möjligt och att vi försöker behandla varandra med respekt.


Jag känner mig så tacksam att jag har en man i mitt liv och det känns så intressant och spännande denna början.


Ska bli roligt att se hur det känns när man tittar tillbaka till blogginlägget om ett par månader, år eller så.


Det är just nu mycket pirr och längtan precis som det ska vara i början av ett förhållande. Hur det nu än är så känner vi ju inte varandra så väl ännu. Man har ju en uppfattning om sig själv och det är en helt annan sak hur andra uppfattar en.


Allt jag kan säga nu är att vi är båda värda kärlek och att göra det bästa vi förmår efter de personer vi är. Jag vill inte ändra på C utan vill låta honom vara sig själv och ska kämpa för att vara mig själv också. Utvecklas hoppas jag att vi gör tillsammans medan vi växer oss starkare både som individer och som ett par.


Citat: At the touch of love everyone becomes a poet
Platon (427 f.Kr-348 f.Kr)