När världen gör att du blir osäker på vem du är

Många funderingar snurrar idag. Både på gott och ont.

Jag funderar mycket på om det är jag eller världen som är tokig? Jag kan ju villigt erkänna att jag har oerhört mycket att lära mig och att det är mycket som skrämmer trots min ålder. Är det någon fler än jag som känner sig ständigt jagad av saker du bör vara för att vara accepterad i samhället? Vill jag verkligen vara likadan som andra? Är det verkligen önskvärt att ständigt söka ett tillstånd där likadan innebär att man aldrig blir likställd någon annan människa på egna villkor? Är det verkligen alltid önskvärt att passa in? Passa in är ju okay om man får vara sitt eget unika jag. Är det verkligen meningen att vår längtan efter samhörighet ska ske på bekostnad av varje människas unika förutsättningar? Måste vi se likadana ut, tänka likadant och ha samma klädsel för att passa in? I såna fall vore det väl lika bra om vi bar uniform som i Kina under Maos tid.

Jag tycker det här är viktiga frågor som vi bör ställa oss. För hur vi än beter oss så är vi alla unika samtidigt som vi alla är människor. Kan inte det vara alldeles tillräckligt, just det att vara unika tillsammans?!

Curiousity killed the cat?

Så säger ju det engelska uttrycket. Det menar ju att det är fult att vara nyfiken, eller? För mig personligen skulle det innebära en personlig själslig död då jag har stort behov av att lära mig nya saker hela tiden. Det skulle vara rent fruktansvärt att stagnera. Följdaktligen är jag alltså en stor ivrare för nyfikenhet och då menar jag inte nyfikenheten på vad grannens stora paket som stod utanför dörren innehöll utan mer den nyfikenheten som skapar en utveckling av mig själv. En nyfikenhet som kan leda till ny kunskap, nya ställningstaganden och förslusten av fördomar t ex.

Jag har alltid älskat skolvärlden och att lära mig nytt är utmaningar jag älskar. Jag ska dock erkänna att jag inte gärna lär mig om saker som inte intresserar mig. Är saker helt främmande söker jag hjälp av andra då jag kan behöva lite hjälp och ledning. Är jag intresserad av någonting så är det väldigt enkelt att hitta information och komma ihåg den. Jag är en stor älskare av passionerad kunskapsinhämtning och tycker att det är underbart när min egen kunskapstörst skapas utifrån den drivkraften. Jag mår bra av att lära mig nytt och att lära om. Det är fantastiskt. Jag försöker också medvetet att vara öppen för andra människor och deras tro, idéer och tankevärld. Det är underbart att försöka sätta sig in i hur andra människor fungerar. Jag älskar att vara positivt nyfiken som jag kallar det.

Jag älskar med mig själv att jag är blåögd, jag vet att jag har berört det här ämnet förr, jag föredrar att tro andra människor om gott. Jag har fel ibland och ibland är det fel rätt ofta men det ger mig ändå en skön världsåskådning tycker jag då jag har glasögon av kärlek på mig istället för av rädsla. Jag känner mig oftast trygg och jag skapar i ögonblicket positiva människomöten. Livet kan vara så hårt och kallt ändå så varför inte välja att se på det med en grundoptimism? Vad skulle vara det värsta som hände dig?

Försök att vara vänlig mot alla du möter en vecka och tänk medvetet på att varje människa du ser kan vara en ny vän. Sätt dig på ett kafé i din lokala galleria och titta ut på vilken vacker mångfald det finns, studera också hur vi strävar efter att vara olika i vår likhet. Speglar inte det om något att vi alla är samma? Förstå min tanke rätt här. Är det inte rätt underbart att vi är så lika trots att vi försöker att skapa olikheter mellan varandra. Jag lovar att även den smartaste människan känner sig lite dum ibland. Den rika kan också vara fattig och den som verkar stark och klarar allting kan i själva verket känna sig tvungen till det eftersom vederbörande inte har lyckats knäcka koden och be om hjälp.

De sanningar vi lever efter fungerar bäst om vi har skapat dem sjäva efter eget huvud. Tolka mig rätt nu, jag menar såklart den sanningen som omfattar vem vi väljer att vara, hur vi väljer att bemöta andra och hur vi tolkar vårt liv och vår verklighet. Hänger du med? Det handlar inte om andras påverkan här utan hur vi väljer att ta ställning i vårt eget liv. Hur vi väljer att värdera det vi har och vad vi tycker vi saknar för det är så oerhört olika både ur ett geografiskt. historiskt, geologiskt, samhälls-, personligt perspektiv. Vi formas av våra familjer, vårt samhälle och opinionen mer än vi tror. Det är rätt svårt i ett samhälle som erbjuder så mycket distraktion att finna ut vem man är, vem man vill vara och hur man kommit till den plats man är i livet.

Det talas mycket om flöde, energier, Guds kraft och andra saker som påverkar oss men vi får inte glömma vår egen inneboende styrka. Den som påverkats av mycket som varit tungt i livet kan ändå vara en lycklig människa genom de aktiva val man gör. Det är svårt men du kan faktiskt aktivt välja hur du ser på en situation du är utsatt för och beroende på det tolka det på en oändlighet av olika resultat.

Hur väljer du att se på ditt liv idag? Hur väljer du att vara? Hur väljer du att tänka, prioritera, bemöta andra människor och händelser i ditt liv? Vad är viktigast för dig?

För mig är det allra viktigaste att söka det goda i människor, vara vänlig och uppskattande, att vara den som ser andra människor i livet. Jag väljer kärlek över rädsla, alltid!

Det är inte lätt när det är svårt

Jag älskar mina smarta barn, nu unga vuxna. Idag kläckte min dotter ur sig något bra igen. Underbara unga kvinna!

Hon sa att hon talat med någon fin vän och då hade hon varit less att folk bara MÅSTE ha en åsikt om andra hela tiden. Det gällde då min förestående flytt/uppfyllande av dröm m m att göra. Jag förstår ALLTID vad hon menar för hon sa att, folk har nog svårt att klara av dig och det du berättar om för att antingen är du JÄTTEGLAD och allt är bra eller tvärtom. Det är ju sant! Men som personligt inlägg i det så är jag ju oftast mest jätteglad hela tiden. Hahaha, ja, det kan nog också vara nog så irriterande det med.

Det är liksom så med mig, jag är mycket av allting, det är okay det med. Vi måste finnas alla sorter, det finns ju de som är samma oavsett vad de blir utsatta för eller vad som händer i deras liv. Lite lagom beiga så där, det är också ok. Vi är olika allihop och det är det som gör oss så underbara!

Lova mig att du är alldeles underbar på DITT sätt. Det duger bra det! Jag gillar olika av allt!

Livet är fantastiskt OCKSÅ.

Så är det då två veckor kvar till nästa lönemånad börjar och jag upptäcker att det kommer gå den här månaden också. Vad skönt att hunden har mat, jag har mat och vatten fulla kranen. Vilken välsignelse att jag fick tillbaka pengar för att jag råkat betala internet två gånger. Jag är noggrann i varje fall *fniss* Så nu kan jag handla mjölk och fylla på busskortet idag.

Allting går med lite tilltro, kärlek till livet och glädje i det lilla. Visst är det tufft att ha lite pengar kvar i slutet av månaden bara för att jag kämpar med att hålla näsan ovanför vattenytan. Men vet ni, trots att jag blir less ibland så stärker kampen mig, det gör mig glad att se vad jag klarar av. För varje gång något nytt hinder dyker upp så lyckas jag hitta ett nytt sätt att se på det, komma runt det eller över det. Jag är ändå rätt stark och det är skönt att känna det.

När jag mår riktigt dåligt så har jag gått på myten om att jag inte kan göra något åt saken. Den som skapar det är jag själv. Rätt dumt kan jag tycka! Det finns de som klarat av att ta itu med värre saker än mig och lyckats. Det är ingen skillnad på mig och dom - EGENTLIGEN - detsamma gäller er andra också. Jag lovar!

Nu finns det ingen universallösning för att ta itu med eller klara av detta såklart men vi kan alla förändra någonting i även en riktigt tung situation.

För att förändra världen och våra sammanhang måste vi börja med oss själva. Finns inget annat sätt. Ingen quickfix, ingen lösning som passar alla. För fast vi är så lika varandra så är vi också olika - just det är det som gör att mötet med andra människor är så givande. Jag älskar att lära mig nytt, lära om och göra nytt.

Livet är fantastiskt OCKSÅ!