När världen gör att du blir osäker på vem du är

Många funderingar snurrar idag. Både på gott och ont.

Jag funderar mycket på om det är jag eller världen som är tokig? Jag kan ju villigt erkänna att jag har oerhört mycket att lära mig och att det är mycket som skrämmer trots min ålder. Är det någon fler än jag som känner sig ständigt jagad av saker du bör vara för att vara accepterad i samhället? Vill jag verkligen vara likadan som andra? Är det verkligen önskvärt att ständigt söka ett tillstånd där likadan innebär att man aldrig blir likställd någon annan människa på egna villkor? Är det verkligen alltid önskvärt att passa in? Passa in är ju okay om man får vara sitt eget unika jag. Är det verkligen meningen att vår längtan efter samhörighet ska ske på bekostnad av varje människas unika förutsättningar? Måste vi se likadana ut, tänka likadant och ha samma klädsel för att passa in? I såna fall vore det väl lika bra om vi bar uniform som i Kina under Maos tid.

Jag tycker det här är viktiga frågor som vi bör ställa oss. För hur vi än beter oss så är vi alla unika samtidigt som vi alla är människor. Kan inte det vara alldeles tillräckligt, just det att vara unika tillsammans?!

Jag är 42 år gammal

Jag är sjukpensionär på 75% (uppbär sjukersättning) Jag gör det för att min arbetsförmåga anses vara nedsatt med så mycket. Tro mig jag har provat att arbeta mer än så, jodå med Försäkringskassans goda minne, för att jag tycker jag är för ung för detta.

Jag har tre diagnoser och nu utreds jag för en fjärde. Jag har försämrats hastigt och behöver nu rullator/elrullstol för att kunna ta mig fram.

Jag är 42 år gammal, egentligen skulle jag nu kunna börja njuta lite av livet men det kommer aldrig bli så. Jag ska påbörja en process för att bli sjukpensionär på 100% bara allt blir lugnt runt min dotter.

Har jag tur kommer jag att ha runt 8000 kr efter skatt att leva på. När denna process är klar.

Det är inga lysande framtidsutsikter direkt. Dessutom när jag får min pension, ja förutsatt att några pengar finns kvar, kommer denna summa ligga på runt 6000 kr.

Jag började jobba som sextonåring och har tills jag började bli sjuk försökt utbilda mig och tagit de jobb som fanns. Jag har under mitt friska liv knappt varit arbetslös.

Jag är 42 år gammal, jag har smärtor dagligen, jag kan knappt gå och de människor som ska strida för alla i vårt samhälle håller på och smågnabbas på kommunal nivå och kör maktspel istället för att arbeta tillsammans för att hela samhället ska fungera bättre för alla.

Jag är 42 år gammal och jag tror att det sätt samhället behandlar sina svagaste speglar hur vårt samhälle kommer att bli.

Jag är 42 år gammal, jag är orolig, jag är rädd och hur ska jag kunna känna framtidshopp i ett sånt svenskt samhälle?

Jag är 42 år gammal ...
.... Vad händer nu?

Tror du att de fuskar i melodifestivalen?

Fusket i Melodifestivalen

Att det fuskas i Melodifestivalen är något folk har spekulerat över länge, speciellt eftersom samma låtskrivare alltid tävlar år efter år och ofta har med ett stort antal låtar. Men tyvärr har få ifrågasatt det förrän nu. I dag kan man läsa en artikelserie i Aftonbladet där de belyser detta och även intervjuar en del nyckelpersoner. Även besvikna låtskrivare som känner sig orättvist behandlade kommer till tals i artiklarna.

Jag har alltid varit ett stort fan av Melodifestivalen men de senaste åren har jag börjat känna mig besviken på låtutbudet. Det känns lite mossigt och när det alltid är samma personer som medverkar så känns det inte äkta. Christer Björkman och andra bakom produktionen hävdar fortfarande att allt går rätt till och att det inte är konstigt att "eliten" alltid blir utvald eftersom de helt enkelt gör bäst låtar.

Men är det verkligen de bästa låtarna som kommer med? Ibland har det varit så pinsamt dåliga låtar med att man undrar hur usla de övriga låtarna som skickats in har varit. Och om man tittar på hur det har gått för Sverige i Eurovision Song Contest de senaste åren så kanske det borde vara ett tecken på att vi behöver tänka om lite. "Elitens" låtar är sällan moderna och nyskapande och det är troligtvis därför det går så dåligt för Sverige i Europa.

Det räcker med att titta på skivbolaget Lionhearts hemsida för att se hur många av deras artister som medverkat i Melodifestivalen de senaste åren. Lionheart, som för övrigt delägs av låtskrivaren Bobby Ljunggren, representerar dessutom Christer Björkman som artist. Det är inte konstigt att folk känner sig besvikna när det ser ut som det gör.

Jag tycker att det är tråkigt att det är så svårt för oss mindre kända artister och låtskrivare att ta oss fram. I början var Melodifestivalen en tävling där nya artister kunde slå igenom men i dag är det mest fokus på kändisar. Jag känner hur många duktiga producenter, låtskrivare och artister som helst som skickar in låtar till tävlingen, och de kan alla mäta sig med "eliten". Men de får aldrig med sina låtar och det är inte för att deras låtar är sämre.

Kanske är det dags att införa en regel som säger att en låtskrivare får ha med max en låt per år? Och kanske ska inte samma artist få vara med två år i rad? Man märker tydligt att svenska folket har tröttnat på "eliten" som alltid medverkar. Kritiken flödar i bloggar och tidningskrönikor och jag tror att SVT måste börja lyssna på tittarna om inte tävlingen ska dö ut.

Inget ont om den så kallade "eliten". De gör sin grej, vissa av deras låtar är riktigt bra och de tar förstås de chanser som ges. Och jag påstår inte heller att jag vet att det förekommer fusk i Melodifestivalen. Men jag tycker att det är viktigt att man börjar diskutera detta ämne och släpper fram oss övriga musiker också. Det behövs variation både när det gäller musik och artister, annars tröttnar tittarna.

Hämtat från Bimbo Boys Blogg.

Läs originalinlägget här.

Egen kommentar: Jag har nog ofta undrat om det inte är så. Jag är också så heligt trött att se samma människor, höra samma låtar om och om igen, less att aldrig få höra något nytt. Jag vill också se ett mer stilrent och mindre skramligt scenspråk. Det behövs en förändring och det snart.

Jag tror att det är dags att SVT hittar en annan ansvarig för Melodifestivalen nu - för det här är lite väl plottrigt och oöverskådligt för min del.

Det var längesedan man fick en härlig kick utav att se ett okänt ansikte som kan sjunga riktigt bra och ett okänt, fräscht och oförstört ljudintryck var det väldigt längesedan man fick sig till livs.

Ordet för detta som jag saknar är helt enkelt FÖRÄNDRING.

//Harriet