I en nyare version

Jag håller så sakteliga på att acklimatisera mig i rollen som Harriet igen. Jag har varit barnfri i drygt ett år nu och så småningom hittar jag igen en liten pusselbit här och där i vem personen är. Jag har ju varit mamma så länge att jag har tappat bort mycket av mig själv.

Jag trivs gott på nya jobbet och jag lär mig små och stora nya saker varje dag. Det älskar jag. Jag träffar nya kunder som är trevliga och jag får känna mig lite duktig varje kväll. Jag älskar det också. För mig som kronisk duktig flicka så är det viktigt att just få känna mig duktig, skillnaden är ju nu att jag inte vill vara det i andras ögon, jag vill vara duktig i mina ögon, efter min måttstock och efter mina mål. Det är också himla skönt.

Jag har äntligen lärt mig att ta kritik utan att bli sårad. Just nu känns det så i varje fall. Jag är starkare mentalt igen. Det var en tuff resa jag påbörjade när jag flyttade från barnen och den är inte över ännu. Det är verkligen ett hårt jobb att hitta sig själv och att ta reda på hur nära jag kommit att bli den personen jag vill vara.

Jag håller på att lära mig uppskatta mig själv de flesta dagarna även om jag givetvis också har dagar då jag tycker att jag är fetast och fulast i hela världen, vilken kvinna känner inte så ibland?

Hittills har min resa inneburit oerhörda bergtoppar och djupa, magmafyllda skrevor av ensamhet, rädsla för otillräcklighet i mina och andras ögon och en evig Sisyfoskamp att kravla mig uppför den djupa brunn jag tvingas leva i. En brunn som bitvis varit så djup att jag bara anat ljuset däruppe genom blänket i vattnet på botten när jag än en gång biter ihop och tar spjärn för att ta mig mödosamt uppåt.

Jag har ingalunda det svåraste livet men jag har med all säkerhet inte haft ett enkelt liv. Jag drömmer om en liten Harrietbarack i skogen någonstans med en Helge uggla som kan ge mig kloka råd ibland. Jag drömmer fortfarande om frid och ro i ett liv så fritt från drama som det kan bli.

Tänk vad skolan förstört mitt liv på många sätt.

Satt hos min mor igår och kollade in en massa foton när det plötsligt slog mig. Jag var ju inte särskilt tjock när jag var liten! Jag var ju knappt knubbig ens. Det är ju rent ut sagt förjäkligt att ha blivit itutad att jag var så tjock och fel hela livet och blivit så hjärntvättad av både personal och andra elever till den milda grad att jag svalde lögnen helt och fullt!

Jag är skitarg på det idag. Man kan ju bara undra hur många andra barn som blivit svikna av vuxna i skolan och som dessutom fått lära sig av andra klasskamrater att de inte duger.

GRRrrr! Kolla på fotot själv - jag kanske är tio år här eller något.

En enkel dikt om oss...

Jag är trött

Jag behöver vila

Jag behöver kärlek

Jag behöver kunna släppa min oro

Jag behöver någon att lita på

Jag behöver omväxling i livet

Bara ett konstaterande

Var är du?

Vill ge dig vila

Vill ge dig kärlek

Vill hjälpa dig med din oro

Vill låta dig känna att jag litar på dig

Vill ge dig utrymme

Här är jag...

Om... det skulle bli vi...

Vi kommer hjälpa varandra till ro

Vi kommer visa varandra kärlek

Vi kommer respektera varandra

Vi kommer ha ett tryggt liv

Vi kommer vara

VI...

Vart finns du?

Kommer du snart?

Jag har väntat på dig ....

Skriven av mig just nu... Harriet Olsén

Här är jag lite tönt då rå...

Gry Forsell och jag och nedan den vackra gravida skönheten ensam. Otroligt mysig kvinna och dessutom oerhört talangfull.

Ja, ja.... har man varit med måste man ju få visa det lite i alla fall. Bilden är tagen efter sändning och innan mingelfesten efteråt.

:-)

JAG ÄR MED I TEAM LAGAYLIA!

Lag LaGaylia (Sundsvall)

Här är alla namnen från LaGaylia Fraziers kör från Sundsvall.

Här är alla mina härliga körmedlemmar. Vi och LaGaylia rockar! Rösta på oss som representanter för härliga Norrland och Sundsvall Norrlands Huvudstad.

Keba Bergqvist, 27 år

Bas / Tenor

David Sundqvist, 52 år
Hans Fagerström, 17 år

Baryton / Tenor

Olle Melkerhed, 39 år

Tenor

Jon Johnsson, 33 år
Henrik Carlsson, 37 år

Tenor / Alt

Ola Lindström, 39 år

Alt

Cecilia Götesdotter, 29 år
Madeleine Rösth, 30 år
Amelie Jonsson, 20 år
Anna Lindholm, 17 år

Alt / Sopran

Mia Berglund, 38 år ( Körledare)
Ulla Svedin, 42 år
Amanda Nyberg, 17 år
Anna Söderström, 28 år

Sopran

Sanna Nordlander, 23 år
Micaela Hillerström, 21 år

Mezzo / Sopran

Isabel Neih, 16 år

Övriga

Åke Lindström, 55 år
Harriet Olsén, 39 år

Du har tur - jag har platser kvar!

Inbjudan till kostnadsfri Hudvårdskurs!

Unna dig själv något speciellt och ta chansen att
”förnya Dig”!

Kursen tar ca 2 timmar och vi går igenom följande:

Du får en underbar handvårdsbehandling - "Silkes-händer".
Du får en hudanalys samt grundläggande information om hudvård.
Du får ett skräddarsytt hudvårdsprogram samt prova alla produkter.
Du får en lätt make-up !


Det är du som kvinna som ska synas inte din make-up.
Jag ger tips och råd om hur din hy får mer lyster och vad som kan få din hud att yngre ut.

Denna stund är speciellt för Dig!
Det kommer att bli en trevlig stund och jag garanterar att Ni kommer att bli fina och nöjda.

Kursen slutar med att Du får en enskild konsultation där du också har tillfälle att boka tid för Din uppföljande makeupkurs.

Allt detta är kostnadsfritt för att Du istället – om Du så önskar – vid den enskilda konsultationen kan köpa med Dig produkter hem som Du kan jobba med varje dag och på så sätt så snabbt som möjligt får en fräsch och fin hy!

Vi ses uppe på Hotell Södra Berget - vi ses i entrén.

Jag har platser kvar v. 39

På Fredag den 26/9 kl:14.00 samt 17.00. Men skynda jag har bara plats med max 5 personer vid varje tillfälle.

Uppföljning blir det om två veckor ni kommer att ha möjlighet att teckna er för Make-Up kurs, vid det tillfället där har du möjlighet att testa MaryKays nya mineralmakeup serie bl a. Vill man gå denna bör man komma max två och två för att man ska kunna prova på i lugn och ro.

Är ni intresserade och känner att ni vill ta bort lite av veckans trötthet och stress så är ni välkomna upp till Södra Berget med mig Harriet och min väninna Ewa som kommer att leda oss tryggt framåt.

Anmälan till: hatta_2@msn.com

OSA den 22/9 till min mejl med kontaktuppgifter som telefonnummer där ni nås bäst för att Ewa ska kunna ringa upp er i god tid innan för bästa konsultation.

P.S Det är värt att komma nästan bara för Silkes - Händer ;-)

´Mejl till Marianne Staaf-Gälldin

Till: Marianne Staaf-Gälldin

Från: Harriet Olsén

Du skriver i brevet att "Klasslärarna har haft det pedagogiska ansvaret för hennes studier och välbefinnande i skolan". Jag måste tyvärr ta dig ur den villfarelsen att Johannas skolgång har skötts väl från Stöde skolas sida. Enligt skollagen är skolan skyldig att tillse att barn med särskilda bekymmer och svårigheter har rätt till hemundervisning. Trots att detta står i skollagen erbjöds detta aldrig. Det är möjligt att klasslärarna på papper haft ansvaret för Johanna men i praktiken har jag fått ta det ansvaret under hennes svåra sjukdomsperioder utöver min konstanta oro för hennes fysiska hälsa.

Rent praktiskt har heller inte skolan skött singa åtaganden genom att erbjuda ett så svårt sjukt barn en assistent i skolan något som hon också har rätt till. Johannas sjukdom är inget att leka med och här menar jag att bristerna är särskilt allvarliga. Johanna mådde dåligt när hon var på skolan då hon inte hade en vuxen som engagerade sig i henne under skoldagarna och hon slet illa av detta psykiskt också. Jag fick ringa varje dag innan skolskjutsen som hon till slut fick - kom för att ta reda på vem som var ansvarig för henne under dagen. Hennes klasskamrater var flera gånger ansvariga att ta henne från klassrum till matsal och till andra ställen. På vintern var skolplanen så dåligt plogad att hon hade svårt att vara utomhus ens i korta stunder. Hennes livskvalité var kraftigt försämrad och hennes psyko-sociala utveckling hindrades tack vare skolans brist på kunskap och vilja att tillgodose hennes behov. Det är dessutom anmärkningsvärt att ingen reagerat på dessa missförhållanden och velat ta itu med dem. Än mer anmärkningsvärt är det att ni fortsätter att behandla mig illa som förälder till ett svårt sjukt barn. Trots allt detta väljer ni att fortsätta behandla mig illa när ni egewntligen borde tacka mig för att jag kunnat ta det ansvaret för min dotter när kommunen så uppenbart brustit att följa skollagen. Detta är ett av huvudskälen för mig att hävda rätt att få betalt.

Jag kan också säga det - har talat med andra kommuner och de har varnat mig att det kommer att handla om prestige, tyvärr så tror jag dem - dessutom om ni tror att ni kan sätta er på mig och tro att ni får sitta kvar på mig så är det slut med det.

Johanna och jag har rättigheter som kränkts det ska kommunen ta ansvar för. Faktiskt så är kommunen till för innevånarna och inte tvärtom hur tokigt det än kan låta. Varför tror ni annars att lagar finns till för?

Johanna har som tur är hamnat på en skola som vill ta ansvar, se hennes behov och där hon nu utvecklas med stormsteg. I Stöde måste något radikalt ske snart och styret måste ses över både i skolan och kommunen. Jag uppmanar er att äntligen våga se sanningen och ta ansvar - sluta att kackla runt som yra hönor och följ lagen och ett solidariskt hjärta.

//Harriet Olsén, Johanna Erikssons mamma.

P.S Jag ger mig aldrig