Translate

Visar inlägg med etikett ilska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ilska. Visa alla inlägg

onsdag, juni 08, 2011

Tänk vad skolan förstört mitt liv på många sätt.




Satt hos min mor igår och kollade in en massa foton när det plötsligt slog mig. Jag var ju inte särskilt tjock när jag var liten! Jag var ju knappt knubbig ens. Det är ju rent ut sagt förjäkligt att ha blivit itutad att jag var så tjock och fel hela livet och blivit så hjärntvättad av både personal och andra elever till den milda grad att jag svalde lögnen helt och fullt!

Jag är skitarg på det idag. Man kan ju bara undra hur många andra barn som blivit svikna av vuxna i skolan och som dessutom fått lära sig av andra klasskamrater att de inte duger.

GRRrrr! Kolla på fotot själv - jag kanske är tio år här eller något.

torsdag, maj 13, 2010

Sundsvalls kommun och rektorer?



Vad är det för fel på dem egentligen?

Har fått in yttrandena från Skolinspektionen där det framkommer tydligt mellan raderna att jag nog håller min dotter hemma på oklara grunder och att jag vill hon ska ha hemundervisning för att jag inte orkar med annat. Jag har också blivit anklagad för att ha ljugit för skolan om att vara i Stockholm på Astrid Lindgrens Barnsjukhus då vi skulle ha haft ett möte tillsammans mellan skolpersonal och sjukvårdspersonal på Sundsvalls Sjukhus. Dessutom har rektorn påstått att han inte fått ett mejl som jag sänt till honom. Tror de verkligen inte att jag sparar viktiga mejl som jag har skickat iväg?

Saken är den - på ALLA skolor Johanna har gått i kommunen - har skolorna misskött sina åtaganden gentemot min dotter. På SAMTLIGA skolor har de tyckt att jag som outbildad lärare - läs förälder - ska sköta min dotters utbildning och ge dem ett erkännande för det. Aldrig i livet! Det är SKOLORNAS ansvar att sköta utbildningen det är DE som ska anpassa sig efter min dotter. Det är DE som ska ta reda på fakta och utbilda sig om hennes sjukdom. Det är DERAS ansvar! Skjut inte över det på MIG. Jag har tagit ett stort ansvar för min dotters skolgång och hennes liv ENSAM, UTAN hjälp och det ser ut som jag får fortsätta göra det.

Men kom INTE och anklaga mig för att agera oriktigt runt min dotters liv. JAG VET BÄST hur hon mår, VAD hon behöver och jag har hittills aldrig haft lyxen att bara vara hennes mamma. Hela tiden får jag ta ansvar över ALLT runt henne. Inte ens de bitar samhället ska stå för har jag fått hjälp med. Det är många gånger som jag skickat iväg min dotter till skolan trots att hon har haft för ont bara för att INTE skolan ska anklaga mig för att missköta henne. Efter hon har åkt har tårarna som bränt då jag sett hur hon grimaserar för att kliva upp, tvätta sig och kliva i taxin. Gråtit i min ensamhet. Den som inte levt med våra förhållanden ska inte döma. Den som inte har en empatisk förmåga ska inte klandra och den som har åkt genom livet på en räkmacka ska bara hålla tyst om de inte har något vettigt att säga.

Jag säger bara det; Prova lev vårt liv som vi har gjort i bara två månader när det var som värst så får ni se vad det innebär.

Min största dröm är att få se min dotter leva sitt liv som HON vill och att ha tillförsikt inför framtiden.

Idag har sjukdomen stoppats tack vare den medicinska studien hon är med i. Tack vare att Bo Magnusson på Barnreumatologen på ALB visste vem hon var. Nu är det bara kvar att stå ut med smärtorna så länge som möjligt för att kunna sätta in proteser i axlar och höfter. När det är gjort - kommer hon vara smärtfri och kunna LEVA livet på ett nytt sätt. Med nya förutsättningar som hon aldrig haft sedan hon var fyra och ett halvt år.

Jag tar ansvar och har fått rätt hos Skolinspektionen i alla ärenden jag drivit - skulle jag ha fått rätt om det var så att jag inte hade på fötter? Nej, inte direkt va?

Kommunen får bita i det sura äpplet nu och ta ansvar.

Det är sådant här jag vill kämpa emot för VÅR verklighet är något som ALLA föräldrar till barn med olika funktionshinder ställs inför. Det hade ju varit fantastiskt om vi varit en isolerad händelse - men tyvärr - så ser det ut så här för oss i HELA landet.

Kryssa mig på valsedeln för Kristdemokraterna i valet och jag ska göra vad JAG kan för att förändra detta.

ALLA BARN HAR RÄTT TILL SKOLGÅNG PÅ SINA VILLKOR!

Kryssa Harriet Olsén, KD till Kommunfullmäktige i Sundsvall.

måndag, juni 22, 2009

Sitter här och känner mig en smula maktlös.


Samtidigt som jag njuter i solen och värmen har mitt liv inneburit kaos idag. Jag har haft ont i magen, kännt mig smått paralyserad och handlingsförlamad då jag inte kan vara hemma och ge min sambo stöd.

Hans styvpappa har tagit chansen att försöka knäcka honom med diverse elände nu då han vet att han är extra sårbar när barnen är hos mamma och jag är borta på Teneriffa med min dotter.

Alltså jag blir så förb... hur kan en människa som har så intimt varit förknippad med hans uppväxt bara hela tiden känna för att knäcka någon som bör vara som en son för honom? Hur ond får man vara som människa egentligen?

Han blir som tokig när han inte har makten att bestämma hur Christer ska leva, vad barnen ska ha för fritidsaktiviteter och om man ska ha husdjur eller inte. Jag har jätteångest då jag inte kan göra något för honom.

Jag älskar Christer och det gör mig galen att någon människa gör honom illa. Jag har gjort det lilla jag kan men nu är det nog upp till honom att fatta ett beslut och att sedan agera efter det. Han har sin före dettas och min uppbackning och dessutom så älskar barnen honom jättemycket.

Herr T har ingen rätt att behandla honom så här och det måste få ett slut.

Grrrrr och frustration från Teneriffa.