´Mejl till Marianne Staaf-Gälldin

Till: Marianne Staaf-Gälldin

Från: Harriet Olsén

Du skriver i brevet att "Klasslärarna har haft det pedagogiska ansvaret för hennes studier och välbefinnande i skolan". Jag måste tyvärr ta dig ur den villfarelsen att Johannas skolgång har skötts väl från Stöde skolas sida. Enligt skollagen är skolan skyldig att tillse att barn med särskilda bekymmer och svårigheter har rätt till hemundervisning. Trots att detta står i skollagen erbjöds detta aldrig. Det är möjligt att klasslärarna på papper haft ansvaret för Johanna men i praktiken har jag fått ta det ansvaret under hennes svåra sjukdomsperioder utöver min konstanta oro för hennes fysiska hälsa.

Rent praktiskt har heller inte skolan skött singa åtaganden genom att erbjuda ett så svårt sjukt barn en assistent i skolan något som hon också har rätt till. Johannas sjukdom är inget att leka med och här menar jag att bristerna är särskilt allvarliga. Johanna mådde dåligt när hon var på skolan då hon inte hade en vuxen som engagerade sig i henne under skoldagarna och hon slet illa av detta psykiskt också. Jag fick ringa varje dag innan skolskjutsen som hon till slut fick - kom för att ta reda på vem som var ansvarig för henne under dagen. Hennes klasskamrater var flera gånger ansvariga att ta henne från klassrum till matsal och till andra ställen. På vintern var skolplanen så dåligt plogad att hon hade svårt att vara utomhus ens i korta stunder. Hennes livskvalité var kraftigt försämrad och hennes psyko-sociala utveckling hindrades tack vare skolans brist på kunskap och vilja att tillgodose hennes behov. Det är dessutom anmärkningsvärt att ingen reagerat på dessa missförhållanden och velat ta itu med dem. Än mer anmärkningsvärt är det att ni fortsätter att behandla mig illa som förälder till ett svårt sjukt barn. Trots allt detta väljer ni att fortsätta behandla mig illa när ni egewntligen borde tacka mig för att jag kunnat ta det ansvaret för min dotter när kommunen så uppenbart brustit att följa skollagen. Detta är ett av huvudskälen för mig att hävda rätt att få betalt.

Jag kan också säga det - har talat med andra kommuner och de har varnat mig att det kommer att handla om prestige, tyvärr så tror jag dem - dessutom om ni tror att ni kan sätta er på mig och tro att ni får sitta kvar på mig så är det slut med det.

Johanna och jag har rättigheter som kränkts det ska kommunen ta ansvar för. Faktiskt så är kommunen till för innevånarna och inte tvärtom hur tokigt det än kan låta. Varför tror ni annars att lagar finns till för?

Johanna har som tur är hamnat på en skola som vill ta ansvar, se hennes behov och där hon nu utvecklas med stormsteg. I Stöde måste något radikalt ske snart och styret måste ses över både i skolan och kommunen. Jag uppmanar er att äntligen våga se sanningen och ta ansvar - sluta att kackla runt som yra hönor och följ lagen och ett solidariskt hjärta.

//Harriet Olsén, Johanna Erikssons mamma.

P.S Jag ger mig aldrig