Idag är DIN viktigaste dag

Har du röstat? Det har jag. Jag är så lycklig och tacksam över att våra val är demokratiska och med väldigt lite våld inblandat.

Jag är däremot upprörd över påhoppet på Fredrick Federley som är en duktig man som jobbar hårt för Sverige och sitt parti. Så otroligt fegt att hoppa på honom.

Du är den viktigaste personen för Sveriges framtid idag om du ska rösta just denna dag. Vi som har förtidsröstat har ju redan gjort vår viktigaste ansträngning för i år och fyra år framåt.

Det går att välja mig och lägga en röst på Kristdemokraterna genom ett kryss vid mitt namn på valsedeln till kommunfullmäktige. Jag vill göra allt jag kan för att låta människor med olika funktionshinder både barn och vuxna få en orädd representant i kommunen.

Välj demokratin och använd din unika röst idag.

Igår var jag på Ållateatern

Fotot kommer från föreställningen Den inbillade Sjuke av Molière.

Där gjorde jag bekantskap med en kvinna som heter Birgitta Ring. Hon är en av de teatersugna kvinnorna med psykiska funktionshinder som var där. Hon skrev två väldigt fina, berörande och kärnfulla dikter som jag vill dela med er.

Jag har bett om och fått tillåtelse av Birgitta till detta. För säkerhets skull frågade jag två gånger och det gick bra och hon visste vad en blogg är. Tack så mycket Birgitta jag uppskattar dig och dina dikter mycket.

Nu är det höst.

Bladen på träden gulnas

Sen tappar alla träd bladen

Det blir bara torra grenar kvar.

NÅGON

Någon är att vara glad med

Någon är att vara kär i

Någon är att att vara ledsen

Det. Det är någons känslor

Du kan läsa artiklar om Ållateatern här, här och här bl a.

Oro över att bo i Sundsvall.

Jag bor i en (S) styrd kommun där allt har helt sönderfallit. Efter att ha styrt här i mer än 30 år så finns ingen stöd och hjälp att få för min dotter som har svår barnreumatism. Hennes utbildning i skolan har helt fallit igenom - efter tre - TRE anmälningar och allvarligt kritk från Skolinspektionen i samma kommun händer fortfarande ingenting. Tillgängligheten för min dotter som fyller sexton år är under all kritik.

I det rödgröna landstinget har min dotter inte fått vare sig vård eller stöd trots att hon är sjukast i landet i sin barnreumatism. De har betalat Mantec, administatörer och sjukhusdirektörer hiskeliga summor men väljer att dra in de två resor som man har erbjudit för reumatikerbarn för klimatvård, möjlighet att träffa andra barn i samma situation och för att kunna få vård åtminstone tre veckor om året. Dessutom är det ett tillfälle då jag som ensamstående sjukpensionär har haft möjlghet att vila och tala med andra föräldrar. Min dotters livskvalité har då ökat med 150% eftersom hon då har kunnat dämpa värken ett tag.

Idag har hennes misskötta sjukdom gjort att hon behöver byta sin högerhänta axelled och båda sina lårbenshalsar vid femton års ålder! Som tur är kommer detta att ske där det FINNS expertis i Lund och i Stockholm. På vårt sjukhus är det över 60% av människorna i vår kommun/landsting som har litet eller inget förtroende.

Jag har en son som har Aspergers och ADD - trots att jag påkallat uppmärksamheten från de skolor han har gått i har han inte fått hjälp förrän han gick i gymnasiet.

I den RÖDGRÖNA kommunen har mina och mina barns behov helt negligerats och den enda gång jag bett om hjälp så vill de att jag ska betala tillbaka de pengar jag fick för att ha ström i mitt hus. När alla mina utgifter varje månad är betalda har jag bara tvåtusen kvar till kläder åt min dotter och nöjen för hela familjen - här räknas då in chips, dricka och nöjen utanför vår lägenhet.

Är just nu irriterad på Himlabadet.

Som hävdar att min dotter inte får komma in på relaxavdelningen då man serverar alkohol!

På en kommunal anläggning som jag betalat skattemedel till.

Ska man neka barn och ungdomar att bowla också då?

Dåliga argument och ännu ett ogenomtänkt beslut av Sundsvalls Kommun. Suck!

Mötet med Geijerskolan i Sundsvall

I veckan var jag med om något som var en helt ny erfarenhet för min del. Jag blev bemött med respekt av personal på en skola. Det är sant. Jag sågs som en tänkande, empatisk mor som gör allt för sina barn. Det var något helt nytt för min del ska ni veta. Skolorna är fulla av okunniga rektorer, oengagerade lärare och annan skolpersonal som på blodigt allvar tror att man som förälder enbart vill vara besvärlig när man bara begär det ens barn har rätt till enligt lag att få.

SÅ mycket misstro, kränkningar och elände jag som förälder har fått utstå från skolvärlden. Det är helt galet vad människor kan vara onda och agera klumpigt av ren okunskap och ett rent ointresse. De skolor som min dotter har gått i hittills har inte skapat en trygg livssituation för henne utan det har varit ett stort orosmoment i hennes liv.

Vi har båda varit så arga, ledsna och besvikna för vad människor har kläckt ur sig om och till oss att vi har gråtit av ilska och indignation. Många gånger har jag svalt min ångest och försökt att tala med skolvärlden för att de ska inse vilken skada de gör. Det är fruktansvärt och har skapat stor ledsamhet och oro i våra liv.

Hoppas, hoppas, hoppas att det nu får ett slut i och med att hon nu byter skola ännu en gång. Många böner har jag bett och många fler lär det bli i detta ämne.

Sundsvalls kommun och rektorer?

Vad är det för fel på dem egentligen?

Har fått in yttrandena från Skolinspektionen där det framkommer tydligt mellan raderna att jag nog håller min dotter hemma på oklara grunder och att jag vill hon ska ha hemundervisning för att jag inte orkar med annat. Jag har också blivit anklagad för att ha ljugit för skolan om att vara i Stockholm på Astrid Lindgrens Barnsjukhus då vi skulle ha haft ett möte tillsammans mellan skolpersonal och sjukvårdspersonal på Sundsvalls Sjukhus. Dessutom har rektorn påstått att han inte fått ett mejl som jag sänt till honom. Tror de verkligen inte att jag sparar viktiga mejl som jag har skickat iväg?

Saken är den - på ALLA skolor Johanna har gått i kommunen - har skolorna misskött sina åtaganden gentemot min dotter. På SAMTLIGA skolor har de tyckt att jag som outbildad lärare - läs förälder - ska sköta min dotters utbildning och ge dem ett erkännande för det. Aldrig i livet! Det är SKOLORNAS ansvar att sköta utbildningen det är DE som ska anpassa sig efter min dotter. Det är DE som ska ta reda på fakta och utbilda sig om hennes sjukdom. Det är DERAS ansvar! Skjut inte över det på MIG. Jag har tagit ett stort ansvar för min dotters skolgång och hennes liv ENSAM, UTAN hjälp och det ser ut som jag får fortsätta göra det.

Men kom INTE och anklaga mig för att agera oriktigt runt min dotters liv. JAG VET BÄST hur hon mår, VAD hon behöver och jag har hittills aldrig haft lyxen att bara vara hennes mamma. Hela tiden får jag ta ansvar över ALLT runt henne. Inte ens de bitar samhället ska stå för har jag fått hjälp med. Det är många gånger som jag skickat iväg min dotter till skolan trots att hon har haft för ont bara för att INTE skolan ska anklaga mig för att missköta henne. Efter hon har åkt har tårarna som bränt då jag sett hur hon grimaserar för att kliva upp, tvätta sig och kliva i taxin. Gråtit i min ensamhet. Den som inte levt med våra förhållanden ska inte döma. Den som inte har en empatisk förmåga ska inte klandra och den som har åkt genom livet på en räkmacka ska bara hålla tyst om de inte har något vettigt att säga.

Jag säger bara det; Prova lev vårt liv som vi har gjort i bara två månader när det var som värst så får ni se vad det innebär.

Min största dröm är att få se min dotter leva sitt liv som HON vill och att ha tillförsikt inför framtiden.

Idag har sjukdomen stoppats tack vare den medicinska studien hon är med i. Tack vare att Bo Magnusson på Barnreumatologen på ALB visste vem hon var. Nu är det bara kvar att stå ut med smärtorna så länge som möjligt för att kunna sätta in proteser i axlar och höfter. När det är gjort - kommer hon vara smärtfri och kunna LEVA livet på ett nytt sätt. Med nya förutsättningar som hon aldrig haft sedan hon var fyra och ett halvt år.

Jag tar ansvar och har fått rätt hos Skolinspektionen i alla ärenden jag drivit - skulle jag ha fått rätt om det var så att jag inte hade på fötter? Nej, inte direkt va?

Kommunen får bita i det sura äpplet nu och ta ansvar.

Det är sådant här jag vill kämpa emot för VÅR verklighet är något som ALLA föräldrar till barn med olika funktionshinder ställs inför. Det hade ju varit fantastiskt om vi varit en isolerad händelse - men tyvärr - så ser det ut så här för oss i HELA landet.

Kryssa mig på valsedeln för Kristdemokraterna i valet och jag ska göra vad JAG kan för att förändra detta.

ALLA BARN HAR RÄTT TILL SKOLGÅNG PÅ SINA VILLKOR!

Kryssa Harriet Olsén, KD till Kommunfullmäktige i Sundsvall.

Striden om Johannas skolgång fortsätter.

Ni kan läsa om den här och här.

Johanna och skolan 2

Igår mejlade jag till barn- och elevombudsmannen angående Johannas situation. Idag vidarebefordrades brevet till Skolinspektionen. Kanske någon mer än jag tycker att hennes situation är djupt allvarlig? MEN jag vet att jag inte kan dra för stora växlar på detta utan att jag får fortsätta att kämpa för min dotters skull.

Vi har ju ändå:

FN:s barnkonvention
Skollagen
Skolverkets särskilda handlingsplan som antogs av regeringen 2007
SOL

Dessutom har vi ju - fast kommunen saknar det - känsla för rätt och empati som borde innebära att man ser till hennes särskilda behov.

MEN återigen i Sundsvalls Kommun är det Socialdemokraterna och Miljöpartisterna som styr - måste kännas pinsamt för Sossarna som skanderade att: Alla ska med! När man helt uppenbart skiter i en funktionshindrad ung kvinnas behov, rättigheter och samma möjlighet till en bra skolgång.

Mer kan ni läsa här, här och här. Om du har tid kan du också läsa var Barnombudsmannen föreslår i ämnet.

Här ett utdrag ur deras arbete:

/.../En stor brist i skollagen idag är att den lämnar öppet för diskriminering av elever med funktionshinder. Det finns inga uttryckliga krav i lagstiftningen på att skolans lokaler och utrustning ska erbjuda alla elever samma tillgänglighet. Samhället måste se till att barn med funktionshinder får samma rätt till utbildning som andra barn genom att uppväga skillnader i förutsättningar för att tillgodogöra sig den utbildning som alla barn har rätt till. Skolor kan idag neka att ta emot en elev om det skulle innebära betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen att ta emot eleven. Detta innebär sammantaget exempelvis att elever med funktionshinder kan diskrimineras vid antagningen till en viss skolenhet. Det gör också att kommuner saknar incitament att anpassa sina skollokaler exempelvis när det gäller tillgängligheten för elever med funktionshinder. Barn med funktionshinder får inte samma valmöjlighet som andra barn att välja skola. I värsta fall finns ingen skola som är anpassad och då går barnet miste om rätten till en likvärdig utbildning. Detta är oacceptabelt och står inte i överensstämmelse barnkonventionen.

Elever med funktionshinder måste enligt Barnombudsmannen ha möjlighet att välja skola på samma sätt som andra barn har. De elever som är i behov av skolskjuts på grund av ett funktionshinder bör alltid ha rätt till det. Rätten till skolskjuts ska vara kopplad till elevens funktionshinder och inte till elevens val av skola. Detta bör tydliggöras i lagen. En elev som på grund av ett funktionshinder har rätt till skolskjuts måste ha rätt att behålla sin skjuts vid val av annan skola. /.../

Ja, jag säger då det - vad är det jag har hävdat hela tiden då?

Jag blir så less...

På väg hem från skolan med Johanna så pajade bilen och det innebär att jag får åka buss med henne till och från skolan denna vecka. Hur struligt som helst.

Vilken tur att jag inte hann köpa vinterdäck och fälgar till den då.

När jag åkte hem så slutade generatorn att fungera för den visade att den inte laddade som den ska och servon pajade. MEN vi tog oss hem till slut. SÅ nu står jag där utan bil igen - jag blir så trött.

Hur jag ska göra nu har jag ingen aning om. Hoppas verkligen att det ordnar sig med Johannas skolskjuts från nästa vecka i alla fall. SUCK!

Håll tummarna att allt ordnar sig.

//Harriet

Värt att fundera över?!

Sitter vid datorn efter ett ljuvligt bad där jag lät två timmar passera i raketfart tillsammans med en jättebra kriminalroman som jag läser av Denise Mina - Vargtimmen heter den. Timmarna bara susade förbi. Rekommenderas varmt.

Jag sitter också och gruvar mig för att jag inser att jag nu när jag inte behöver bilen till min plats där jag arbetsprövar finner den vara en onödig kostnad. Hade jag vetat att jag skulle sluta i Timrå efter en månad så hade jag knogat och åkt buss - men gjort är gjort nu. Har inte råd att utrusta den med vinterdäck och extra fälgar utan den får stå där den står. I och med detta har ju ett nytt problem presenterat sig; Hur får jag Johanna till skolan? Jag har ju inte ekonomiska förutsättningar att skjutsa henne och hon vill inte byta skola så klart. Så jag måste alltså författa ett nytt brev där jag förklarar förutsättningarna för herr Steiner igen och kan bara be att han kan tänka runt det spår han snöat in på och inse att jag faktiskt inte har något val. Det är klart finansierar skolan nya däck och fälgar så går det ju.

MEN jag har ju börjat arbetspröva i stan igen på Återkommande Mode och då jag får bara 78 kr/dag av försäkringskassan blir det en ren förlustaffär som det är med att åka buss redan. För äta måste jag ju även om jag jobbar där. Om jag ska skjutsa Johanna måste jag ju i så fall få parkera någonstans gratis centralt och HUR troligt är det.

Hjälp mig någon som är smartare än vad jag är och kom med en smart idé eller tanke hur jag ska lösa detta. Jag har verkligen inte alla lösningar på alla problem och jag har varit för snäll inser jag ju. Johanna och jag har skollagen och FN:s barnkonvention på vår sida - SÅ ÄR DET! Det som är problemet är att inte någon kommun i Sverige verkar förstå att dessa lagar och konventionen även gäller dem.

Jag har en idé och den är att hon får åka de fasta turer som hämtar upp andra barn med funktionshinder till skolorna i kommunen - då kostar hon ju inte något extra i alla fall, eller hur?

Jag ska skriva ett brev och mejla på till måndag så jag får klura fram till dess - jag är förtvivlad och vet inte hur det ska gå. Johannas pappa hjällper ju inte till med något - det har han ju aldrig gjort så jag är ju ensam som vanligt i detta.

Någon lösning kommer nog till mig så småningom men fram till dess kommer tankarna att mala runt.

//Harriet

´Mejl till Marianne Staaf-Gälldin

Till: Marianne Staaf-Gälldin

Från: Harriet Olsén

Du skriver i brevet att "Klasslärarna har haft det pedagogiska ansvaret för hennes studier och välbefinnande i skolan". Jag måste tyvärr ta dig ur den villfarelsen att Johannas skolgång har skötts väl från Stöde skolas sida. Enligt skollagen är skolan skyldig att tillse att barn med särskilda bekymmer och svårigheter har rätt till hemundervisning. Trots att detta står i skollagen erbjöds detta aldrig. Det är möjligt att klasslärarna på papper haft ansvaret för Johanna men i praktiken har jag fått ta det ansvaret under hennes svåra sjukdomsperioder utöver min konstanta oro för hennes fysiska hälsa.

Rent praktiskt har heller inte skolan skött singa åtaganden genom att erbjuda ett så svårt sjukt barn en assistent i skolan något som hon också har rätt till. Johannas sjukdom är inget att leka med och här menar jag att bristerna är särskilt allvarliga. Johanna mådde dåligt när hon var på skolan då hon inte hade en vuxen som engagerade sig i henne under skoldagarna och hon slet illa av detta psykiskt också. Jag fick ringa varje dag innan skolskjutsen som hon till slut fick - kom för att ta reda på vem som var ansvarig för henne under dagen. Hennes klasskamrater var flera gånger ansvariga att ta henne från klassrum till matsal och till andra ställen. På vintern var skolplanen så dåligt plogad att hon hade svårt att vara utomhus ens i korta stunder. Hennes livskvalité var kraftigt försämrad och hennes psyko-sociala utveckling hindrades tack vare skolans brist på kunskap och vilja att tillgodose hennes behov. Det är dessutom anmärkningsvärt att ingen reagerat på dessa missförhållanden och velat ta itu med dem. Än mer anmärkningsvärt är det att ni fortsätter att behandla mig illa som förälder till ett svårt sjukt barn. Trots allt detta väljer ni att fortsätta behandla mig illa när ni egewntligen borde tacka mig för att jag kunnat ta det ansvaret för min dotter när kommunen så uppenbart brustit att följa skollagen. Detta är ett av huvudskälen för mig att hävda rätt att få betalt.

Jag kan också säga det - har talat med andra kommuner och de har varnat mig att det kommer att handla om prestige, tyvärr så tror jag dem - dessutom om ni tror att ni kan sätta er på mig och tro att ni får sitta kvar på mig så är det slut med det.

Johanna och jag har rättigheter som kränkts det ska kommunen ta ansvar för. Faktiskt så är kommunen till för innevånarna och inte tvärtom hur tokigt det än kan låta. Varför tror ni annars att lagar finns till för?

Johanna har som tur är hamnat på en skola som vill ta ansvar, se hennes behov och där hon nu utvecklas med stormsteg. I Stöde måste något radikalt ske snart och styret måste ses över både i skolan och kommunen. Jag uppmanar er att äntligen våga se sanningen och ta ansvar - sluta att kackla runt som yra hönor och följ lagen och ett solidariskt hjärta.

//Harriet Olsén, Johanna Erikssons mamma.

P.S Jag ger mig aldrig

Utbildningsinspektionen Stöde Skola 2005 resultat.

SKOLVERKET Utbildningsinspektion i Sundsvalls kommun
Stöde skola
Dnr 53-2004:1395
11

Sammanfattande bedömning
Inspektörerna bedömer att verksamheten i Stöde skola övergripande är av god
kvalitet.
Det finns dock behov av förbättringsinsatser inom följande områden:
- utvärdering av elevernas trygghet och trivsel bör göras på ett mer systematiskt
sätt,
- uppföljning av elevernas kunskapsutveckling bör göras på ett mer systematiskt
sätt. Särskilt måste skolan analysera orsakerna till de mycket stora skillnaderna
mellan pojkars och flickors resultat,
- handlingsplanen mot kränkande behandling bör förtydligas när det gäller
situationer då vuxen kränker elev,
- elevhälsan bör organiseras så att det pedagogiska och sociala perspektivet
kan mötas,
- skolan bör säkerställa att eleverna erbjuds språkval i den omfattningen att de
når målen,
- arbetet med kvalitetsredovisningen behöver utvecklas.

Det finns också sådana brister i verksamheten att författningarnas krav inte
uppfylls. Bristerna inom nedan angivna områden skall snarast åtgärdas.
- Beslut angående anpassad studiegång saknas (5kap. 10 § grundskoleförordningen).
- Beslut angående särskild undervisningsgrupp saknas (5 kap. 5 § grundskoleförordningen).
- Arbetsplan saknas (2 kap. 23 § grundskoleförordningen).
Datum Ort
2005-06-20 Umeå
Ola Dahlgren
Håkan Sandström

Hämtat från Skolverket.

De har uppenbarligen bara fått kontakt med nöjda föräldrar eller släkt till lärarna eftersom inte fler fel hittades. Känns dock viktigt att jag får stöd i deras utredning ang beslut om anpassad studiegång, arbetsplan och trygghet, trivsel. Hur kan Stöde Skola slå sig för bröstet med så många allvarliga brister i verksamheten?

//Johannas mamma

Debattinlägg om utnyttjandet av mig som förälder till barn med funktionshinder.

Tabell:

Utanförskapet, april 2008 jämfört april 2007, arbetsmarknads- och sjukdata, avrundade tal.

Antal
Förändring jämfört april 2007
-Förändring sedan valet*


Öppet arbetslösa enl. AKU (procent av arbetskraft)
189 000 (4,1)
- 22 000

AMS-åtgärder (procent av arbetskraft)
89 000 (1,9)
- 7 000

Latent arbetssökande
154 000
- 5 000

(varav heltidsstuderande som sökt arbete
91 000
2 000)

Undersysselsatta
278 000
4 000

Personer med sjukpenning inkl rehab
198 000
- 30 000

Personer med sjuk- eller aktivitetsersättning
543 000
- 13 000

Summa utanförskap totala siffror:
1 452 000

- 73 000
-165 000 (värdeminskning totalt)


Källor: Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och SCB.
* Säsongrensad och tre månaders glidande medelvärde.

MIN KOMMENTAR: Jag tycker att det är intressanta siffror som visar att regeringens arbete ger resultat - och det ganska snabbt dessutom. Det är skönt att man tar på allvar det utanförskap det innebär att var sjukpensionär, arbetslös och att inte få jobba tillräckligt. Det innebär ju stora socioekonomiska skillnader som gör att människor inte får samma tillgång till samhället som andra. Vi ska dock vara medvetna om att det finns ingen utopisk samhällsidé som fungerar i praktiken utan det brukar ta ände med förskräckelse i diktaturer och konstiga idéhistoriska experiment.

Jag har ju stor erfarenhet på det personliga planet och det är därför jag har engagerat mig politiskt och det är för att använda min ilska till något konstruktivt. Man kan inte sitta hemma som ett offer och vänta sig att någon annan ska fixa allting åt en. Du måste strida själv för att få just den hjälp som passar dig och din familjs behov bäst. Om du inte talar om vad du behöver så får du inte rätt hjälp.

Man kan ju hävda att samhället har ett stort ansvar och att vi redan ser till vad människor i landet med ett bekräftat utanförskap behöver. Tyvärr så fungerar det inte alls och på de ställen som lagarna faktiskt följs någorlunda så är det långt ifrån ett optimalt samhälle där resurser sätts in på rätt plats hela tiden. I Sundsvall där jag bor så är det mycket som fallerar Socialdemokraterna styr staden i koalition med miljöpartiet och lämnar oerhört mycket i övrigt att önska av sitt styre. Alla Ska Med var sossarnas valparoll men man ska ärligt säga att av det syns väldigt lite i den kommunala politiken.

Jag har fortfarande inte sett några pengar i lön för att jag undervisat min dotter i åk 1- 4 under vårterminerna på Stöde Skola trots att man helt fallerade att från skolan följa skollagen. Det erbjöds inte hemundervisning till min svårt sjuka dotter trots att hon är kroniskt sjuk, hon fick ingen assistent i skolan - vilket skulle kunna gjort att hon klarat det kanske något. Jag fick inget stöd i undervisningssituationen - kom ihåg att jag är ingen utbildad pedagog - värst av allt så har jag inte fått någon ekonomisk ersättning. Kommunen har gjort stora övertramp mot mig som förälder, sjukpensionär och som ensamstående mamma med barn som är svårt sjuk.

Jag kräver att Sundsvalls Kommun ger mig det som till mig hör d v s två årslöner som en lärare skulle ha haft för den tid jag fick i ångest undervisa min dotter. Det här kommer vara min nya kamp.

EN kamp där jag har lagen på min sida och där det Socialdemokratiska styret har mycket i övrigt att önska.

//Enastående mamma

Idag är jag glad...

Jag vägde min lekamen idag och jag har nästan gått ned 12 kg från att jag lade om kosten till LCHF för tolv veckor sedan. Fy bubblan i rackarns vad jag är sjukt bra!

Jag har också varit på Socialtjänsten idag och där har jag fått klara besked att hjälp till lägenhet ska jag få. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir den jag berättade om igår. I så fall blir det inflyttning till den 1:a September. Det skulle vara jätteskönt för oss att kunna börja planera detta.

Jag har varit och tränat på Helex också idag och sprang på intet ont anande Dragons spelare - jag trodde att de vilade - tydligen ingen vila. De jag träffade var Mikael Palm och Adam Alexander. Jag säger då det - Adam har byggt på sig rejält mot för början av säsongen. Rackarns vilken goding han håller på att bli ;-)

Som belöning satte jag mig på stadens torg och njöt av att se att det faktiskt bor människor i Sundsvall och de har tinat fram nu. Vad många fina och olika människor det ändå finns. Vad jag älskar mångfald! Medan jag satt där i godan ro på en bänk så demonstrerade en mängd rockers i olika format för att Pipeline ska räddas! Det tycker jag är ett bra initiativ och fast jag aldrig varit på den rockklubben tycker jag att det är viktigt för musikscenen i Sundsvall att den finns kvar.

GO PIPELINE GO! Klart att klubben ska vara kvar jag tror att den varit räddningen för många unga människor i den här stan och anser att det är viktigt att kommunen tar sig råd att ha den ende anställde kvar. Hur ska det annars fungera.

De kan ta de pengar som skulle gått till Johannas taxi och satsa på Pipeline istället då går det nog ungefär jämnt upp till lönen med ca 500 kronor/dag... Jag vet att jag bara drömmer nu - men tanken kan ju ändå väckas!

Fram för människors olikhet och glädjen i mångfald av utseende, musikuttryck, tradition, seder och bruk.

//Enastående mamma

Faksimil från Sundsvalls Tidning

Lacy är Johannas hund, de två trivs bra ihop. I går hade Johanna Eriksson en bra dag, kroppen mådde hyfsat och beskeden var positiva.
Foto: Therese Hasselryd


Johanna får skjuts

JOHANNEDAL (ST) 2008-05-27 03:00

I går kom det positiva beskedet. Johanna Eriksson får skolskjuts höstterminen ut. Sen får familjen flytta till en av Mitthems lägenheter i Nacksta.


I åtta år har 13-åriga Johanna Eriksson haft reumatism. Hon har svåra smärtor och tvingas ta sprutor varje dag.
Många dagar klarar hon inte skolan på grund av smärtorna. I början av maj berättade ST om att risken fanns att Johannas skolskjuts skulle bli indragen. Det skulle få till följd att Johanna tvingades byta skola, trots att hon trivs så bra i Nacksta.
– Skolan är bra, det är mycket som är bra där, säger Johanna Eriksson.
Där finns inga trappor, Johanna har vänner och personalen får beröm av mamma för att de tar så väl hand om dottern. Men familjen bor i Johannedal och utan skolskjuts fungerar det inte, på grund av sin sjukdom kan Johanna inte ta bussen till skolan.

I går kom så det efterlängtade beskedet.
– De ringde från socialtjänsten och sa att vi skulle få hyra en lägenhet i Nacksta av Mitthem, säger mamma Harriet Olsén.
Fram till dess, höstterminen ut, har Johanna beviljats skolskjuts.
– Det känns skönt, säger Johanna Eriksson.
Att flytta känns också bra, många av skolkompisarna bor i Nacksta, så Johanna får närmare till dem på samma gång.
– Sen, när vi bor i Nacksta, kan jag gå med henne i rullstolen till skolan, säger Harriet Olsén.

Dessutom har skönsjungande Johanna kommit in på kulturskolan. Så i dag känns det bra. Men kampen har varit jobbig och Harriet Olsén tycker inte att man ska behöva slåss på det här viset.
– De måste kunna följa sina egna deviser, men när jag hänvisade till barnkonventionen kunde de inte besvara argumenten, säger hon.

Malin Elfving
060-197167
malin.elfving@st.nu

Min kommentar: Det känns alltid skönt att vara en VINNARE! Jag kommer alltid slåss för mina barn. Inget i livet är mer värdefullt än det. Äntligen tog Sundsvalls Kommun sitt förnuft till fånga och vågade titta över gränserna mellan de olika enheterna för att kunna bespara oss vårt lidande, Johannas trygghet, kommunens budget och dessutom får de åtminstone två kommuninnevånare som kommer vara en smula gladare och ha en gnutta framtidstro.

Bra jobbat! Känns det inte skönt att fått fatta ett klokt beslut?

//Enastående mamma

Man skall icke tiga still...

...nu händer det grejor. MittHem skall tas i örat av Socialtjänsten och vi ska på möte dit till veckan. För någon vänlig själ såg vad som är bäst för Johanna, familjen och för hennes skolgång. Det känns jätteskönt att det kan ordna sig så småningom kanske. Känns lite jobbigt att flytta men det är ju faktiskt alldeles nödvändigt för att Johanna ska få studiero och lite lugn och ro i livet.

Återkommer med mer detaljer eftersom det kommer nya resultat.

//Enastående mamman kämpar vidare

Snabba ryck ibland!

Kontaktades av socialtjänsten idag angående mitt brev. Det kanske tar skruv och händer något snart. Får väl hoppas att det blir positivt för oss. Det är på tiden att någon i kommunen tar ansvar och hjälper de som har behov av lite stöd.

Håll tummarna! Knäpp händerna! Önska, önska, önska!....

//Enastående mamma

Mejlade detta brev till Kommunstyrelsen i Sundsvall igår.

Sänt till Stefan Söderlund 19/5 - 2008

HEJ!

Jag heter Harriet Olsén och är mamma till Johanna Eriksson som är svårt sjuk i barnreumatism. Jag har ju hela tiden en massa problem att kämpa med som sjukpensionär och enastående förälder till Johanna och till Jesper som också har problem i o m att han nu fått sin Aspergers diagnos - äntligen skall väl tilläggas efter alla år och jag påvisat att något inte stämmer. Men varför vänder jag mig till dig då? Jo, jag har funderat hur man på bästa sätt ska kunna lösa problemet med att skolan hotar dra in min dotters skolskjuts och hon då hamnar på Ljustadalens skola dit hon absolut inte vill.

Johanna stortrivs i Nacksta skola med undervisningen, sin assistent och sina klasskamrater och hon uppvisar fina resultat trots att hon är så svårt sjuk och sällan orkar vara en hel vecka i skolan. Min dotter tillhör de fem svårast sjuka barnen i landet så det är inte någon inbillning att hon behöver de resurser hon har i skolan. Min dotter är en kämpe - det har hon nog från mig. Vi ger inte upp så lätt och kräver mycket av oss själva. Jag är sjukpensionär på 75% och har varit sjukskriven resterande 25% tack vare min konstanta negativa stress och den oro som Johannas och Jespers bekymmer ger mig. Barnens far har inte tagit något ekonomiskt ansvar för alla merkostnader som hennes sjukdom inneburit utan de har jag fått ordna så gott det går. Man kan ju säga att det har gått med varierande resultat och saker som underhåll, studieskulder och tv-avgift har ibland varit oöverstigliga summor att klara av att betala. Bara en överslagsräkning av mina extrakostnader under åren min dotter varit sjuk - som inte täckts upp av någon annan - har uppgått i runda slängar 300 000 kronor så det är inte så konstigt att min ekonomi har havererat. Jag klarar som det är nu att hålla näsan över vattenytan allt som oftast men ibland sjunker skeppet med oväntade utgifter som jag inte har kunnat planera. Jag måste försöka ligga framme i min ekonomi med ungefär 6 mån planekonomi för att få ihop pengar till telefon, bredband, el, avslutningskläder, extra utlägg och kanske en och annan middag ute någon gång. Jag är inte satt i skuld p g a slarv - jag är satt i skuld p g a min och mitt barns ohälsa.

Jag har tvingats att undervisa min dotter hela vårterminerna i Stöde Skola i åk 1- 4 utan vare sig pedagogiskt stöd, ekonomisk ersättning eller erbjudande om hemundervisning. Bara det är helt absurt att lägga på mig ännu mer ansvar som redan svag i samhället. Nog om detta, till mitt förslag.

MittHem har lägenheter i Nacksta - Johanna går i Nacksta skola och stormtrivs - taxi/skoskjuts för Johanna kostar ca 500 kr/dag för kommunen. Med mina skattepengar så subventionerar jag ju MittHems kostnader i det kommunala bolaget.

För mig är en logisk lösning som alla vinner på så här:

Kommunen går in i MittHem och ber allra sötast om att vi får hyra en 3:a i närheten av skolan. Min ekonomi får ett uppsving av att vara närmare stan och kunna cykla på sommarhalvåret och spara ca 350 kr/mån i busspengar. Jag får motion av att promenera med dottern i rullstolen till skolan varje dag. Hurra! Vi mår bättre av att vara trygga för att hennes skolgång kommer fortsätta vara god och hennes assistent får arbetsro.

Vad vinner kommunen då? Jo, ni kommer undan med kostnaden för Johannas taxiresor varje dag - lägenheten uthyrd till någon som verkligen vill bo där och som är försiktig med inredning och en god granne.

WIN - WIN

Mitt förslag är ypperligt och det gynnar alla. Vi slipper lidande, FN:s barnkonvention beaktas, Socialtjänstlagen efterlevs och Skollagen får också en boost - trots att dessa lagar bara är rådgivande. Dessutom får ju kommunen en massa goodwill och god press eftersom Sundsvalls Tidning vill veta hur det löser sig för oss.

Tänk om...

... det vore så väl att alla avdelningar i kommunen kommunicerade med varandra. Det skulle de ju kunna göra fantastiska besparingar av människoöden, pengar och arbete för egen del på. Lite kommunikation och logistik skulle kännas som en kul insats att prova på i kommunen.

Ett tanke experiment känns ju relevant i vårt fall t ex. Här är min idé:

Jag har betalningsanmärkningar och hyr lägenhet av förträffliga Nordeken i Johannedal en fin lägenhet. De är änglar! Min underbara dotter Johanna går i skolan 11 km hemifrån i Nacksta Skola - fantastisk skola med härliga ungar, respekt och barnen lär sig en hel del.

Johanna vill helst av allt gå i Nacksta Skola hon känner sig sedd, väl omhändertagen och har bra klasskamrater där. Ingen är dum emot henne. Taxiresorna för hennes del är en kontnad på kanske uppemot 500 kr/dag för skolan.

Skolan kommunicerar med MittHem - som jag har subventionerat deras kostnader för genom mina skattepengar - i det kommunala bolaget. De går in som garant för att min hyra skall betalas av mig varje månad sk hyresgaranti. Jag betalar hyran i tid varje månad och Johanna kommer närmare sina klasskamrater, kan behålla sina vänner och gå kvar i skolan. Mamman kommer att kunna spara massor i busspengar under sommarhalvåret och kan gå ned på stan. Kommunen sparar pengar, lidande och sätter ett barns behov i främsta rummet (Hurra! FN:s barnkonvention tas på allvar)

Värsta scenariot är: Taxin dras in och Johanna hamnar i Ljustadalens skola där hon absolut inte vill gå, tappar kontakten med klasskamraterna, blir deprimerad och tappar den lilla ork hon har och klarar inte av grundskolan. Det kommer vara svårt att motivera henne till studier. Jag blir deprimerad som förälder för att jag kommer känna mig otillräcklig än mer och kommer i min tur inte orka med att börja arbetspröva på 25% till hösten.

Både jag och min dotter tappar framtidshoppet och de små utsikter till att se ljusning i tunneln för vår del. Då vet inte jag om jag klarar av att leva i samhället längre någo måste ta detta på allvar och göra något.

Jag vill att socialdemokraterna och miljöpartiet som har majoritet i Sundsvalls Kommun ska titta upp lite från sina feta bukar och våga se hur man som förälder som är sjukpensionär, har två barn med funktionshinder att ha ansvaret för i princip i sin helhet. UTAN att samhället finns där som hjälp och stöd på något vis. Jag kommer att strida för mina barn alltid - ALLTID! - men jag kommer själv att försaka min mentala, fysiologiska och sociala hälsa på kuppen.

Något måste ske med det snaraste!

//Enastående mamma

De ringde från Sundsvalls tidning...

och berättade att de hade fått tag i Steinert som beslutar om skolskjutsar och berättade att han hade sagt att jag inte kommit in med en ansökan om taxi för Johanna.

Det stämmer! Problemet är bara att han gjorde det fullständigt klart för mig att något sådant inte skulle komma ifråga att beviljas för följande år eftersom detta bara var en tillfällig lösning.

Tycker inte det är en så konstig reaktion att man inte ens prövar söka taxi/skolskjuts för dottern då utan bestämmer sig för att ta tjuren vid hornen så att man med tur hinner få besked innan sommaren om man ska försöka flytta i höst, skrika ännu högre på skolskjuts eller hur mans ka bära sig åt.

Det enda jag kan säga är att... kämpa slutar jag aldrig med att göra. Mina barn är det bästa som finns och jag slåss för dem in i döden.

//enastående mamma