Återkommande Mode - Fynd!

Jag hade sån himla tur idag på mitt jobb alltså. Jag har velat köpa en North Face jacka (röd) i flera år - idag köpte jag en på Second Hand - för 275 spänn! Dessutom köpte jag matchande röda stövlar till. Jag gillar mitt jobb på Återkommande Mode extra mycket ibland ;-)

Jag har hunnit testa jackan i snöyran vid lunchtid idag. Trots att det blåste jättekallt och snöade en del så frös jag inte ett dugg. Jag är så nöjd med jackan.

I övrigt så har det varit en hektisk vecka. Det har varit audition med hemgång jättesent på morgonen. Sedan har jag haft massa kul på jobbet och privat med så jag är rejält trött ikväll. Det är därför bloggningen sköts så sent idag. Hrrrmm, vissa av oss somnade i soffan - det är allt jag tänker säga.

Jag har börjat följa serien Himlen kan vänta på SVT och det är ett så bra program tycker jag. Intressanta människor som har massor att lära oss om livet. Det som är så fascinerande är att de delar så generöst med oss. Vilka människor! Jag är så tacksam att få lära känna dem litegrann genom teven och få ta del av deras glädje och sorg. Jag tycker också att det är gjort på ett bra sätt utan att bli smetigt sentimentalt så för mig känns det ärligt och rättframt presenterat. Har nu lyckats se två HELA avsnitt i rad t o m.

Annars då - jo, Johanna har varit i skolan idag och fotograferat för det projekt hon är med i på sin skola i Nacksta. Hon fick låna med sig min kamera så hon skulle få känna sig lite extra proffsig :-)

Igår förresten ang. min dotter så låg hon bland de 47? mest tittade videorna på YouTube med Warwick Avenue (Duffy). Helt fantastiskt - kolla in hennes alla videos på användarnamnet TiffyToff.

Ha det fantastiskt alla!

Härliga bilder från Skolavslutningen Nacksta Skola.

Det var fint som ni ser. Alla dessa härliga ungar och Den blomstertid nu kommer... tänk att man då varje gång hamnar i ett känslomässigt läge och i alla fall jag känner då exakt hur det är att vara 10 år och det är skolavslutning. Ibland är nostalgi riktigt härligt att bara gotta sig i.

//Enastående mamma

Nackstavägen 17 E

Planlösning på lägenheten jag hoppas att jag får. Jag vill/behöver så mycket få hyra den. Så många av våra bekymmer skulle bli så oerhört mycket mindre för min och Johannas del.

Det var mindre än 10 som hade bokat/intresseanmält sig till lägenheten. Hoppas, hoppas, hoppas att vi faktiskt är ensamna om att vilja ha den. Det vore så underbart skönt att veta att allt ordnar sig.

//Enastående mamma

Hjälp till förbön!

Alla ni som tror på Gud hjälp till att bedja för att vi ska få hyra 2:an på 17 E Nackstavägen. Hoppas verkligen MittHem kan hjälpa oss få den. Den ligger precis så bra som vi har drömt om. Nära ICA Kvantum och Nacksta Skola i Nacksta.

Hoppas, hoppas, hoppas.

Ni som inte tror på Gud håll tummar och be andra goda makter som ni tror på om hjälp.

Kram,

//Enastående mamma

Man skall icke tiga still...

...nu händer det grejor. MittHem skall tas i örat av Socialtjänsten och vi ska på möte dit till veckan. För någon vänlig själ såg vad som är bäst för Johanna, familjen och för hennes skolgång. Det känns jätteskönt att det kan ordna sig så småningom kanske. Känns lite jobbigt att flytta men det är ju faktiskt alldeles nödvändigt för att Johanna ska få studiero och lite lugn och ro i livet.

Återkommer med mer detaljer eftersom det kommer nya resultat.

//Enastående mamman kämpar vidare

Mejlade detta brev till Kommunstyrelsen i Sundsvall igår.

Sänt till Stefan Söderlund 19/5 - 2008

HEJ!

Jag heter Harriet Olsén och är mamma till Johanna Eriksson som är svårt sjuk i barnreumatism. Jag har ju hela tiden en massa problem att kämpa med som sjukpensionär och enastående förälder till Johanna och till Jesper som också har problem i o m att han nu fått sin Aspergers diagnos - äntligen skall väl tilläggas efter alla år och jag påvisat att något inte stämmer. Men varför vänder jag mig till dig då? Jo, jag har funderat hur man på bästa sätt ska kunna lösa problemet med att skolan hotar dra in min dotters skolskjuts och hon då hamnar på Ljustadalens skola dit hon absolut inte vill.

Johanna stortrivs i Nacksta skola med undervisningen, sin assistent och sina klasskamrater och hon uppvisar fina resultat trots att hon är så svårt sjuk och sällan orkar vara en hel vecka i skolan. Min dotter tillhör de fem svårast sjuka barnen i landet så det är inte någon inbillning att hon behöver de resurser hon har i skolan. Min dotter är en kämpe - det har hon nog från mig. Vi ger inte upp så lätt och kräver mycket av oss själva. Jag är sjukpensionär på 75% och har varit sjukskriven resterande 25% tack vare min konstanta negativa stress och den oro som Johannas och Jespers bekymmer ger mig. Barnens far har inte tagit något ekonomiskt ansvar för alla merkostnader som hennes sjukdom inneburit utan de har jag fått ordna så gott det går. Man kan ju säga att det har gått med varierande resultat och saker som underhåll, studieskulder och tv-avgift har ibland varit oöverstigliga summor att klara av att betala. Bara en överslagsräkning av mina extrakostnader under åren min dotter varit sjuk - som inte täckts upp av någon annan - har uppgått i runda slängar 300 000 kronor så det är inte så konstigt att min ekonomi har havererat. Jag klarar som det är nu att hålla näsan över vattenytan allt som oftast men ibland sjunker skeppet med oväntade utgifter som jag inte har kunnat planera. Jag måste försöka ligga framme i min ekonomi med ungefär 6 mån planekonomi för att få ihop pengar till telefon, bredband, el, avslutningskläder, extra utlägg och kanske en och annan middag ute någon gång. Jag är inte satt i skuld p g a slarv - jag är satt i skuld p g a min och mitt barns ohälsa.

Jag har tvingats att undervisa min dotter hela vårterminerna i Stöde Skola i åk 1- 4 utan vare sig pedagogiskt stöd, ekonomisk ersättning eller erbjudande om hemundervisning. Bara det är helt absurt att lägga på mig ännu mer ansvar som redan svag i samhället. Nog om detta, till mitt förslag.

MittHem har lägenheter i Nacksta - Johanna går i Nacksta skola och stormtrivs - taxi/skoskjuts för Johanna kostar ca 500 kr/dag för kommunen. Med mina skattepengar så subventionerar jag ju MittHems kostnader i det kommunala bolaget.

För mig är en logisk lösning som alla vinner på så här:

Kommunen går in i MittHem och ber allra sötast om att vi får hyra en 3:a i närheten av skolan. Min ekonomi får ett uppsving av att vara närmare stan och kunna cykla på sommarhalvåret och spara ca 350 kr/mån i busspengar. Jag får motion av att promenera med dottern i rullstolen till skolan varje dag. Hurra! Vi mår bättre av att vara trygga för att hennes skolgång kommer fortsätta vara god och hennes assistent får arbetsro.

Vad vinner kommunen då? Jo, ni kommer undan med kostnaden för Johannas taxiresor varje dag - lägenheten uthyrd till någon som verkligen vill bo där och som är försiktig med inredning och en god granne.

WIN - WIN

Mitt förslag är ypperligt och det gynnar alla. Vi slipper lidande, FN:s barnkonvention beaktas, Socialtjänstlagen efterlevs och Skollagen får också en boost - trots att dessa lagar bara är rådgivande. Dessutom får ju kommunen en massa goodwill och god press eftersom Sundsvalls Tidning vill veta hur det löser sig för oss.

Tänk om...

... det vore så väl att alla avdelningar i kommunen kommunicerade med varandra. Det skulle de ju kunna göra fantastiska besparingar av människoöden, pengar och arbete för egen del på. Lite kommunikation och logistik skulle kännas som en kul insats att prova på i kommunen.

Ett tanke experiment känns ju relevant i vårt fall t ex. Här är min idé:

Jag har betalningsanmärkningar och hyr lägenhet av förträffliga Nordeken i Johannedal en fin lägenhet. De är änglar! Min underbara dotter Johanna går i skolan 11 km hemifrån i Nacksta Skola - fantastisk skola med härliga ungar, respekt och barnen lär sig en hel del.

Johanna vill helst av allt gå i Nacksta Skola hon känner sig sedd, väl omhändertagen och har bra klasskamrater där. Ingen är dum emot henne. Taxiresorna för hennes del är en kontnad på kanske uppemot 500 kr/dag för skolan.

Skolan kommunicerar med MittHem - som jag har subventionerat deras kostnader för genom mina skattepengar - i det kommunala bolaget. De går in som garant för att min hyra skall betalas av mig varje månad sk hyresgaranti. Jag betalar hyran i tid varje månad och Johanna kommer närmare sina klasskamrater, kan behålla sina vänner och gå kvar i skolan. Mamman kommer att kunna spara massor i busspengar under sommarhalvåret och kan gå ned på stan. Kommunen sparar pengar, lidande och sätter ett barns behov i främsta rummet (Hurra! FN:s barnkonvention tas på allvar)

Värsta scenariot är: Taxin dras in och Johanna hamnar i Ljustadalens skola där hon absolut inte vill gå, tappar kontakten med klasskamraterna, blir deprimerad och tappar den lilla ork hon har och klarar inte av grundskolan. Det kommer vara svårt att motivera henne till studier. Jag blir deprimerad som förälder för att jag kommer känna mig otillräcklig än mer och kommer i min tur inte orka med att börja arbetspröva på 25% till hösten.

Både jag och min dotter tappar framtidshoppet och de små utsikter till att se ljusning i tunneln för vår del. Då vet inte jag om jag klarar av att leva i samhället längre någo måste ta detta på allvar och göra något.

Jag vill att socialdemokraterna och miljöpartiet som har majoritet i Sundsvalls Kommun ska titta upp lite från sina feta bukar och våga se hur man som förälder som är sjukpensionär, har två barn med funktionshinder att ha ansvaret för i princip i sin helhet. UTAN att samhället finns där som hjälp och stöd på något vis. Jag kommer att strida för mina barn alltid - ALLTID! - men jag kommer själv att försaka min mentala, fysiologiska och sociala hälsa på kuppen.

Något måste ske med det snaraste!

//Enastående mamma