Translate

söndag, maj 18, 2008

Tänk om...


... det vore så väl att alla avdelningar i kommunen kommunicerade med varandra. Det skulle de ju kunna göra fantastiska besparingar av människoöden, pengar och arbete för egen del på. Lite kommunikation och logistik skulle kännas som en kul insats att prova på i kommunen.

Ett tanke experiment känns ju relevant i vårt fall t ex. Här är min idé:

Jag har betalningsanmärkningar och hyr lägenhet av förträffliga Nordeken i Johannedal en fin lägenhet. De är änglar! Min underbara dotter Johanna går i skolan 11 km hemifrån i Nacksta Skola - fantastisk skola med härliga ungar, respekt och barnen lär sig en hel del.

Johanna vill helst av allt gå i Nacksta Skola hon känner sig sedd, väl omhändertagen och har bra klasskamrater där. Ingen är dum emot henne. Taxiresorna för hennes del är en kontnad på kanske uppemot 500 kr/dag för skolan.

Skolan kommunicerar med MittHem - som jag har subventionerat deras kostnader för genom mina skattepengar - i det kommunala bolaget. De går in som garant för att min hyra skall betalas av mig varje månad sk hyresgaranti. Jag betalar hyran i tid varje månad och Johanna kommer närmare sina klasskamrater, kan behålla sina vänner och gå kvar i skolan. Mamman kommer att kunna spara massor i busspengar under sommarhalvåret och kan gå ned på stan. Kommunen sparar pengar, lidande och sätter ett barns behov i främsta rummet (Hurra! FN:s barnkonvention tas på allvar)

Värsta scenariot är: Taxin dras in och Johanna hamnar i Ljustadalens skola där hon absolut inte vill gå, tappar kontakten med klasskamraterna, blir deprimerad och tappar den lilla ork hon har och klarar inte av grundskolan. Det kommer vara svårt att motivera henne till studier. Jag blir deprimerad som förälder för att jag kommer känna mig otillräcklig än mer och kommer i min tur inte orka med att börja arbetspröva på 25% till hösten.

Både jag och min dotter tappar framtidshoppet och de små utsikter till att se ljusning i tunneln för vår del. Då vet inte jag om jag klarar av att leva i samhället längre någo måste ta detta på allvar och göra något.

Jag vill att socialdemokraterna och miljöpartiet som har majoritet i Sundsvalls Kommun ska titta upp lite från sina feta bukar och våga se hur man som förälder som är sjukpensionär, har två barn med funktionshinder att ha ansvaret för i princip i sin helhet. UTAN att samhället finns där som hjälp och stöd på något vis. Jag kommer att strida för mina barn alltid - ALLTID! - men jag kommer själv att försaka min mentala, fysiologiska och sociala hälsa på kuppen.

Något måste ske med det snaraste!

//Enastående mamma

Inga kommentarer: