Translate

Visar inlägg med etikett Nacksta Skola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nacksta Skola. Visa alla inlägg

torsdag, januari 29, 2009

Johanna och skolan


Läsåret 2008/2009 kommer gå till historien som det år Johanna vistades minst i skolan under grundskoleperioden. DET är jag helt övertygad om. Hon har en närvaro som i normala fall skulle orsaka att hon gick om en årskurs för att helt enkelt klara av att nå målen om det inte vore så att hon var en sån smart tjej. (Inget skryt - utan fakta här) Trots att hon har varit borta från skolan tre veckor av fyra i snitt så är det bara två ämnen hon ligger i farosonen att inte klara målen och betyget G på. Hon är fantastisk min dotter.


Det här läsåret och sjunde klass har varit ovanligt tufft för hennes del då det gäller ledsmärta och en trötthet som är övermäktig för henne. NEJ hon sitter inte uppe vid datorn hela nätterna - bara då hon är ledig eller då det är lov. Hennes normala sängtid är klockan tio och hon ska sova till elva helst. När hon då varit hemma från skolan har hon i alla fall vaknat klockan halv tre på eftermiddagen och har då fortfarande sovit hårt. Jag undrar vad som är sjukdom, pubertet eller någon brist hos henne av något viktigt ämne kanske?


JA, som ni förstår med en så dålig närvaro i skolan så betyder hennes assistent en oerhört stor och viktig skillnad i hennes liv och för hennes inlärning. När hon är dålig - för hon är ju trött även då hon är i skolan - har hon möjlighet att gå undan med hennes assistent som då också kan hjälpa henne att arbeta enskilt för att hinna ta igen det hon missat i skolan. Tyvärr har skolan inte erbjudit henne Hemundervisning trots att det är reglerat i skollagen att hon har rätt till detta. Jag tycker att det är vansinne de äventyrar hela hennes skolgång genom att agera på detta viset och varför kan inte något annat barn än Johanna få offra sitt stöd till förmån för andras behov hela tiden. För återigen Johanna tillhör de fem svårast sjuka barnen i landet med sin barnreumatism. Varför skiter samhället i hennes behov hela tiden?


Det är så oerhört tröttande det hela och jag vill helst ställa mig att skrika rätt ut av förtvivlan och ilska.


GÖR NÅGOT! FATTAR NI INGENTING!


suck... ska vara lite vanmäktigt arg ett tag innan jag tar itu med detta igen...


P.S Paul Alsén har blivit polisanmäld - han är rektorn på hennes skola ...

fredag, juni 13, 2008

Härliga bilder från Skolavslutningen Nacksta Skola.









Det var fint som ni ser. Alla dessa härliga ungar och Den blomstertid nu kommer... tänk att man då varje gång hamnar i ett känslomässigt läge och i alla fall jag känner då exakt hur det är att vara 10 år och det är skolavslutning. Ibland är nostalgi riktigt härligt att bara gotta sig i.

//Enastående mamma

onsdag, juni 04, 2008

Knivtjärn där vi var i fredags ...






... och fiskade med barnen så var det så här vackert. Det var fantastiskt trevligt och åk 6 - 9 från Nacksta Skola skötte sig oerhört bra tyckte jag som förälder.

Jag är tacksam för att jag fick vara med under den här dagen och bad att få följa med nästa år också ;-)

//Enastående mamma

tisdag, maj 27, 2008

Faksimil från Sundsvalls Tidning


Lacy är Johannas hund, de två trivs bra ihop. I går hade Johanna Eriksson en bra dag, kroppen mådde hyfsat och beskeden var positiva.
Foto: Therese Hasselryd


Johanna får skjuts

JOHANNEDAL (ST) 2008-05-27 03:00

I går kom det positiva beskedet. Johanna Eriksson får skolskjuts höstterminen ut. Sen får familjen flytta till en av Mitthems lägenheter i Nacksta.


I åtta år har 13-åriga Johanna Eriksson haft reumatism. Hon har svåra smärtor och tvingas ta sprutor varje dag.
Många dagar klarar hon inte skolan på grund av smärtorna. I början av maj berättade ST om att risken fanns att Johannas skolskjuts skulle bli indragen. Det skulle få till följd att Johanna tvingades byta skola, trots att hon trivs så bra i Nacksta.
– Skolan är bra, det är mycket som är bra där, säger Johanna Eriksson.
Där finns inga trappor, Johanna har vänner och personalen får beröm av mamma för att de tar så väl hand om dottern. Men familjen bor i Johannedal och utan skolskjuts fungerar det inte, på grund av sin sjukdom kan Johanna inte ta bussen till skolan.

I går kom så det efterlängtade beskedet.
– De ringde från socialtjänsten och sa att vi skulle få hyra en lägenhet i Nacksta av Mitthem, säger mamma Harriet Olsén.
Fram till dess, höstterminen ut, har Johanna beviljats skolskjuts.
– Det känns skönt, säger Johanna Eriksson.
Att flytta känns också bra, många av skolkompisarna bor i Nacksta, så Johanna får närmare till dem på samma gång.
– Sen, när vi bor i Nacksta, kan jag gå med henne i rullstolen till skolan, säger Harriet Olsén.

Dessutom har skönsjungande Johanna kommit in på kulturskolan. Så i dag känns det bra. Men kampen har varit jobbig och Harriet Olsén tycker inte att man ska behöva slåss på det här viset.
– De måste kunna följa sina egna deviser, men när jag hänvisade till barnkonventionen kunde de inte besvara argumenten, säger hon.

Malin Elfving
060-197167
malin.elfving@st.nu

Min kommentar: Det känns alltid skönt att vara en VINNARE! Jag kommer alltid slåss för mina barn. Inget i livet är mer värdefullt än det. Äntligen tog Sundsvalls Kommun sitt förnuft till fånga och vågade titta över gränserna mellan de olika enheterna för att kunna bespara oss vårt lidande, Johannas trygghet, kommunens budget och dessutom får de åtminstone två kommuninnevånare som kommer vara en smula gladare och ha en gnutta framtidstro.

Bra jobbat! Känns det inte skönt att fått fatta ett klokt beslut?

//Enastående mamma

onsdag, maj 21, 2008

Skolskjuts - delmål ett


Bilden är hämtad från Illustrerad Vetenskap och är utmärkt att använda som skrivbordsunderlägg på din dator. 1280x1024 i upplösning är den avsedd för. Varsågod! Högerklicka på bilden och välj spara som... sedan väljer du valfri plats i din dator för att spara bilden. Solen är motivet med sina fantastiska solstormar och eruptioner.

Herr Steiner ringde idag som är ansvarig för Nacksta Skola och talade om att skolskjuts var beviljad hösten ut så länge i alla fall.

Nu hoppas vi då att mötet till veckan med Socialtjänsten ska falla väl ut och att vi kan få lgh beviljad hos MittHem i Nacksta till i början av September. Det vore skönt.

Ett litet försiktigt - hurra - har jag utbrustit i idag. Men mycket återstår och jag har inget på papper ännu.

Kändes däremot lite roligt att han blev svarslös inför några av mina argument under vårt telefonsamtal. Jag säger bara - makthavare beware - reta inte upp en lejoninna som försvarar sina barn.

//Enastående mamma

Man skall icke tiga still...



...nu händer det grejor. MittHem skall tas i örat av Socialtjänsten och vi ska på möte dit till veckan. För någon vänlig själ såg vad som är bäst för Johanna, familjen och för hennes skolgång. Det känns jätteskönt att det kan ordna sig så småningom kanske. Känns lite jobbigt att flytta men det är ju faktiskt alldeles nödvändigt för att Johanna ska få studiero och lite lugn och ro i livet.

Återkommer med mer detaljer eftersom det kommer nya resultat.

//Enastående mamman kämpar vidare

söndag, maj 18, 2008

Tänk om...


... det vore så väl att alla avdelningar i kommunen kommunicerade med varandra. Det skulle de ju kunna göra fantastiska besparingar av människoöden, pengar och arbete för egen del på. Lite kommunikation och logistik skulle kännas som en kul insats att prova på i kommunen.

Ett tanke experiment känns ju relevant i vårt fall t ex. Här är min idé:

Jag har betalningsanmärkningar och hyr lägenhet av förträffliga Nordeken i Johannedal en fin lägenhet. De är änglar! Min underbara dotter Johanna går i skolan 11 km hemifrån i Nacksta Skola - fantastisk skola med härliga ungar, respekt och barnen lär sig en hel del.

Johanna vill helst av allt gå i Nacksta Skola hon känner sig sedd, väl omhändertagen och har bra klasskamrater där. Ingen är dum emot henne. Taxiresorna för hennes del är en kontnad på kanske uppemot 500 kr/dag för skolan.

Skolan kommunicerar med MittHem - som jag har subventionerat deras kostnader för genom mina skattepengar - i det kommunala bolaget. De går in som garant för att min hyra skall betalas av mig varje månad sk hyresgaranti. Jag betalar hyran i tid varje månad och Johanna kommer närmare sina klasskamrater, kan behålla sina vänner och gå kvar i skolan. Mamman kommer att kunna spara massor i busspengar under sommarhalvåret och kan gå ned på stan. Kommunen sparar pengar, lidande och sätter ett barns behov i främsta rummet (Hurra! FN:s barnkonvention tas på allvar)

Värsta scenariot är: Taxin dras in och Johanna hamnar i Ljustadalens skola där hon absolut inte vill gå, tappar kontakten med klasskamraterna, blir deprimerad och tappar den lilla ork hon har och klarar inte av grundskolan. Det kommer vara svårt att motivera henne till studier. Jag blir deprimerad som förälder för att jag kommer känna mig otillräcklig än mer och kommer i min tur inte orka med att börja arbetspröva på 25% till hösten.

Både jag och min dotter tappar framtidshoppet och de små utsikter till att se ljusning i tunneln för vår del. Då vet inte jag om jag klarar av att leva i samhället längre någo måste ta detta på allvar och göra något.

Jag vill att socialdemokraterna och miljöpartiet som har majoritet i Sundsvalls Kommun ska titta upp lite från sina feta bukar och våga se hur man som förälder som är sjukpensionär, har två barn med funktionshinder att ha ansvaret för i princip i sin helhet. UTAN att samhället finns där som hjälp och stöd på något vis. Jag kommer att strida för mina barn alltid - ALLTID! - men jag kommer själv att försaka min mentala, fysiologiska och sociala hälsa på kuppen.

Något måste ske med det snaraste!

//Enastående mamma

tisdag, maj 13, 2008

Har skrivit ansökan till Majblomman och för skolskjuts idag.



Jag söker ur Majblommanfonden för att få lite assistans för att kunna äta ute någon gång och åka på utflykter när vi är på Teneriffa för dotterns habilitering i sommar. Vi längtar så mycket efter att komma till sol, värme och bad. Johanna ska ju dessutom få åka med pappa och campa, fiska i sommar. Hon får en bra sommar i år och det gör mig så lycklig.

Jag har också skrivit och ansökt om skolskjuts för Johanna även i fortsättningen till Nacksta skola som jag hoppas innerligt på. Det eller att jag får möjlighet att flytta till Nacksta området och att jag får hyra av MittHem (brrr, läskigt).

Det är ju kanske lite väl mycket att hoppas på, antar jag, att ett kommunalt hyresbolag ska se om sina kommuninnevånare som redan subventionerar dessa områden med sina skatter kan jag tänka mig. Men det vore ju fräckt om det gick att få lägenhet nära skolan och kunna promenera med underverket själv till skolan.

Jag älskar min dotter och vill henne allt gott i världen.

Något som är jättekul är att hon har kommit in på Sång i Kulturskolan i höst och att hon genom det får någon fritidsaktivitet som passar henne som handen i handsken. För hon är en fantastiskt duktig tjej att sjunga. Jag vill att hon ska få de chanser jag aldrig har haft och jag gör allt jag kan för att hjälpa henne uppfylla sina drömmar.

Underbara,älskade och underbara Johanna, 13 år.

måndag, maj 05, 2008

Faksimil från Sundsvalls Tidning

Foto: Anki Haglund


Hundarna Tiffany och Lacy betyder mycket för 13-åriga Johanna Eriksson som har haft en svår form av barnreumatism under större delen av sitt liv. Johanna stortrivs på Nackstaskolan, men nu kan skolskjutsen dras in och då tvingas Johanna byta skola.Foto: Anki Haglund


(ST) 2008-05-05 03:00Som femåring fick Johanna barnreumatism. Vid fyllda 13 år smärtorna fortfarande svåra och hon tar sprutor varje dag.För ett år sedan började hon på Nackstaskolan. Där stortrivs hon, men nu hotas skolskjutsen dras in.



Under vårterminen har Johanna Eriksson bara kunnat gå en hel vecka i skolan vid ett tillfälle. Många morgnar är smärtorna så svåra att hon inte kan och orkar ta sig igenom skoldagen. Men funktionshindrade barn är ibland små hjältar med okuvliga viljor, och Johanna är en av dem. Hon får goda omdömen av samtliga lärare. – Och på Nackstaskolan kan man smälta in. Där har jag kompisar och kan ta mig fram själv och så brukar storkillarna hålla upp dörren åt mig när jag kommer på morgonen, säger Johanna. Dras skolskjutsen in så kommer Johanna att hänvisas till Ljustadalens skola. – Men där vill jag inte gå, den är trång och det är trappor överallt. Då måste jag åka hiss och kan inte hänga med dem som kommer att gå i min klass.





Enligt Johannas mamma Harriet Olsén är Nackstaskolan den bästa skolan som Johanna har gått i hittills. Det finns inte en enda trappa på hela skolan. För ett funktionshindrat barn är det heller inte alltid lätt att få nya vänner, men även det har gått bra i Nacksta. – Personalen som arbetar där gör också ett fantastiskt jobb med alla ungar som har särskilda behov. På en annan skola blir Johanna lätt bara "en flicka med reumatism". Då kan hon inte vara som en vanlig tonåring, säger hon. Harriet Olsén har fört en lång kamp för sin dotters rättigheter.





I Stöde skola där Johanna gick tidigare nekades hon en assistent.


– Då ville vi att Johanna skulle få börja i den kristna friskolan Oasen, men även de sa att de inte hade resurserna som krävdes för att ta emot Johanna.





Att åka buss till skolan är inte möjligt för Johanna som har väldigt svårt för att gå där underlaget är ojämt. Egentligen skulle Harriet vilja flytta till Nacksta med sin dotter, sonen och de båda hundarna.


– Men eftersom jag har varit hemma med Johanna sedan hon blev sjuk och själv är sjukpensionär på deltid har min ekonomi körts i botten. Jag har betalningsanmärkningar eftersom jag exempelvis inte har kunnat betala tv-avgifter och studieskulder och det gör i sin tur att jag inte får någon bostad genom Mitthem, säger hon.





Harriet Olsén känner sig uppgiven när det gäller hur handikappade behandlas av myndigheter.


– Empatin är borta. Vi lever i en ständig oro vad gäller sjukdomen, ekonomin, skolgången och skolskjutsen. Jag kan visa upp hur många intyg som helst på vad som är bäst för Johanna, men det verkar inte hjälpa, säger hon.





ST sökte i fredags skoldirektör Christin Strömberg, biträdande skoldirektör Kenneth Steiner, samt barn- och utbildningsnämndens vice ordförande Elisabeth Eng Åkerlund för en kommentar utan att lyckas. Johanna Erikssons sjukdom heter Systemisk juvenil kronisk polyartikulär artrit och är en barnreumatism som i Johannas fall har drabbat så gott som alla kroppens leder. Johanna behöver nästan alltid rullstolen när hon är utomhus och på skolan. I Sverige tillhör Johanna den grupp om fem barn som har den svåraste formen av sjukdomen.





Källa: Johannas mamma Harriet Olsén
Katarina Vikström060-197167katarina.vikstrom@st.nu

Kommentar av mig: En bra artikel där det kommer fram väl våra bekymmer.

torsdag, december 06, 2007

Åh, äntligen rätt video efter allt krångel...

Jag har filmat med min digitalkamera och inte en videokamera så det är därför kvalitén är så risig.. Men man anar ändå hur fin Johannas röst är. Killen hon sjunger med gick i hennes klass på Nacksta Skola i Sundsvall och han heter Jonathan. ´




Stoltmamman