Att vakna med ljuset

Det var verkligen underbart att vakna idag. Vakna med glädje och framtidstro det var bra längesedan det hände. Känns fantastiskt kul att jag ser att jag kommer ha möjlighet att bli skuldfri och tack vare att jag bor så billigt kommer jag kunna betala massor till de jag är skyldig pengar. Fantastiskt! Jag är också glad att jag med tanke på mitt begränsade utrymme att bo på också har begränsade möjligheter att köpa på mig en massa saker. Jag kan lägga mitt fokus på andra saker och det känns fantastiskt. Jag kommer kunna spara pengar också om jag fortsätter att leva så snålt jag kan.

Att vakna med ljuset är rubriken och för mig innebär det att känna hopp igen. Känna hoppet om att få ett värdigt liv med en smula livskvalité. Jag har omvärderat det begreppet nu och för mig innebär det att kunna äta gott, träna på gym och kunna sköta munnen hos tandläkaren. Jag kommer kunna boka tid och ta hand om mina hål i framtiden. Känns underbart det också, även fast jag är rädd för tandläkaren.

Idag ska jag handla sköna inneskor att ha på jobbet och så ska jag se om jag hittar ett par billiga ofodrade kängor att ha. När jag betalt hyresskulden (vad underbart att säga det och skriva det) då ska jag köpa mig fina skor med klackar och en vacker klänning till.

Jag ska såklart fira mitt nya jobb tillsammans med vänner och gå ut på fredag, sedan är jag medbjuden på fest på lördag så något fint att ha på mig till de två tillfällena behövs ju.

Vad roligt det kan bli snabbt och tack vare att jag varken röker, snusar eller dricker så bränner jag inte massa pengar på onödigt skräp. Ute på krogen ska jag dricka alkoholfri drink och cola, det ni!

Så sjukt glad!

Jag fick jobbet jag sökte... ja, ett av många! På tisdag börjar jag mitt nya jobb så då måste jag köpa ett par inneskor att ha som jag kan variera med mina träningsskor som jag har på gymmet.

Känner mig stolt idag och är lite lätt överlycklig faktiskt. Nu hoppas jag bara att jag gör bra ifrån mig och att frågan om hundpromenader kommer att lösa sig så blir det kanon. En liten downer är ju att det inte funkar med kören OM jag inte kan sluta lite tidigare på måndagar då. Knappast det första jag tar upp men det är dock jobb på helgerna också ...

Så sjukt glad bara.

Något av det svåraste som finns att försöka leva efter men ack så viktigt. Trägen vinner heter det ju och jag har överbevisat mig själv. Jag är värd något och jag har potential. Tack för det.

Johanna Eriksson anno 2012 och tidigare

Johanna på skolavslutningen på Geijerskolan, Sundsvall 2012. Jag säger ju att hon alltid varit himmelskt bra.

Delar också lite fotografier med henne här...

Njut!

Alltid vacker, alltid underbar och alltid med sin egen stil. 

Smäll på smäll

Ja inte är det lätt när man som jag vill väl, vill göra rätt och vara så vänlig jag kan mot andra. Fick en ny ekonomisk smäll idag som jag måste försöka reda upp. Tappade modet litegrann idag ska jag erkänna men det vänder nog så småningom.

Jag kämpar på, hamnar i udda situationer och gör mitt allra bästa för att reda upp dem. Det blir mera saker som felar och ännu mer att försöka reda upp. Idag är det mycket svårt att tycka om sig själv och jag känner mig bara dum. När ska jag bli lika klok som de flesta andra. När ska jag få känna att mina beslut är kloka? När ska jag känna att jag inte behöver hamna i allt som strular för att kunna hjälpa andra sedan? Kan inte jag få lite ordning på mitt, lite lugn och ro och trygghet? Idag lever jag och andas tungt i skuggornas dal. Jag ber bara att min hjärna ska funka som andras och att jag också ska känna mig klok och få lite färre tillkortakommanden.

För oss som varit utsatta för mobbing i livet så är det svårt att komma ifrån att betrakta oss själva ur andras ögon. Vi gör saker ständigt utan att tänka på det för att få andras erkännande, för att känna att vi duger. Det är nog därför många av oss blir berömda stjärnor, musiker och författare tror jag. Vi vill bara bli älskade som vi är, känna tillhörighet och känna oss trygga. Det är få förunnat att känna allt detta utan mobbing men det är än svårare för oss. Lägg sedan till att jag varit utsatt för sexuella övergrepp och ni förstår att jag är en smula gränslös ibland. Jag måste hela tiden göra även det som är så obehagligt för att få uppleva *närhet* en närhet som är falsk men den enda jag känner till.

Trots att jag inget hellre vill än att lita på andra så är det också i denna känsla som jag finner att jag blir oftast sårad. I min längtan efter att duga, känna mig älskad, behövd och saknad så blir det bara ångest och en känsla av värdelöshet kvar.

Idag är det en låg dag efter ännu en ekonomisk smäll. Idag måste jag hitta ny kraft och tilltro till mig själv. Idag är det en extra stor utmaning.

Just idag är det svårt att känna mig värdefull.

Efter ett livs kamp så förstår jag nu varför?!

Jag förstår varför jag har haft svårt att ha ett nära och verkligt umgänge. Varför jag i min önskan om att vara social alltid känt mig avig, fel och konstig.

När jag var i tonåren så orsakade min oförmåga ofta utbrott, jag var oerhört svart eller vit i mitt tänk. Jag var brottsligt ärlig och sa alltid vad jag tyckte och tänkte. Såklart att människor upplevde mig annorlunda.

Jag har upptäckt genom min äldsta son att vi har oerhört mycket gemensamt i sättet vi är. Därför förstår vi varandra så bra och därför trivdes han bra hos mig.

Jag har absolut Aspergers och ADHD själv. Jag måste se till att få en diagnos på detta och kanske hjälp och stöd i min vardag. Jag är så himla trött på att ställa till det för mig i livet, att ständigt få städa upp efter mig själv. Jag är så trött på att aldrig förstå riktigt hur samvaron med människor fungerar. Jag kapitulerar. Det är fel på mig, det är jag som är avvikande, fel och onormal. Även om jag tycker bättre om mig själv idag än vad jag gjort på många år. Så är jag så trött på min ständiga oförmåga att hålla i pengar trots att jag vill, att ha svårt med siffror. Höra mer än andra och ständigt pejla allting överallt. Ibland är jag så överväldigad av alla intryck att jag isolerar mig på mitt rum bara för att få tid att ladda.

Jag har trott att jag var en HSP men då skulle jag förstå fler saker i det sociala samspelet än vad jag gör.

Dags att uppsöka en vårdcentral och få en tid för utredning, diagnos och kanske medicin. Någon slags hjälp behöver jag helt klart för jag orkar snart inte mer. Jag är visserligen högfungerande men jag är ständigt utmattad.

Tror det är därför jag tycker så mycket om mitt nya jobb. Enkla instruktioner, uppgifter jag vet början och slut på och klara mål att arbeta med. Det är jätteskönt för mig. Samma rutin och samma uppgift skapar ett lugn som jag uppskattar. Jag är hela tiden i arbete och trivs med det. Jag behöver känna mig nyttig och ha en uppgift.

Hej!

Jag heter Harriet och jag har antagligen Aspergers/adhd, jag förstår det nu när jag är 44 år. Tänk om jag kunnat få hjälp tidigare. Nu är det dags!

Nu kommer äntligen lugnet efter stormen...

Min värsta panikångest har lagt sig. Jag trivs hos K och jag har ett rikt liv i vardagen. Jag lär mig om mig själv varje dag och jag inser att det är som min kloka mamma sa. Mitt livs första livskris är här. Nu gäller det att ta reda på vem jag är, vad jag vill, vad jag inte vill och hur jag tänker mig livet. Jag är bara så tacksam att jag faktist har turen att omges av människor som vill mig väl. Jag har hittat en gospelkör att sjunga i vilket är viktigt för själen och för det sociala samspelet i livet.

Jag har ju äntligen varit på Naturhistoriska Riksmuséet, det tog bara x antal år att ta sig dit. Det var så mycket att ta in att min hjärna strejkade efter Cosmonova och en tredjedel av utställningarna. Det var bara att lyda och ta sig hemöver. Hem är nu Vällingby för er som undrar. Det är så bra att ha hamnat här. Det finns ju betydligt fler jobb att söka och eftersom jag bott både i Märsta och Hallstavik i ca tio år så är det nästan lika hemma som i Västernorrland.

Igår skaffade jag träningskort på gymmet som också var billigare i månaden än i Sundsvall. Jag har tänkt ägna mig åt att träna, äta bra och tänka på mig själv i år. Givetvis tar jag hänsyn till min hyresvärd också. Jag är duktigare att verkligen fråga vad som gäller och skadad efter behandlingen av J så är jag livrädd att det ska bli tokigt igen. Jag har en blixtrande huvudvärk idag så jag ska nog bara ta mig ner på centrum och handla lite kaffe, kaffefilter och en burk plus ett mått att ha mitt i. Som sagt jag är väldigt noga med att göra så få misstag som möjligt. Jag behöver trygghet och lugn mer än allt annat just nu.

Jag är lite extra tacksam att jag hamnade här eftersom jag har så många vänner här nere som jag nu har chansen att träffa och umgås med. Så mitt i allt det som varit svårt så går det alltid att hitta det som är bra. Det finns alltid någonting att känna uppskattning, tacksamhet och glädje för i även den svåraste av situationer. Jag kan ju säga att efter all smuts så njöt jag och grät nästan av lycka när jag kom på hotellrummet på Hilton i Bradford. Efter tredje avtvagningen började jag också känna mig som en människa igen.

Idag är första dagen som jag känner mig lugn och trygg på en rätt lång tid. "Mina hundar" har det bra, mina barn är bara 4,5 timmar bort och jag har en lugn tillvaro här. En tillvaro som jag kan förändra snabbt genom att ta tunnelbanan in till stan och sätta mig någonstans och bara njuta av alla vackra människor som finns.

Ute snöar det idag och det är lite ljusare ute och omvärlden ter sig lite vackrare under det tunna snötäcket.

Ha en härlig fredag nu alla! Tack för att ni tycker att jag är en person att lägga några minuter på och för att ni vill läsa det jag skriver.

I väntan på besök...

Jag har bestämt för att fira min kanske sista födelsedag i det här landet ikväll. Jag har bjudit in fina människor för att fira med mig. Tråkigt med lite återbud men så är livet. Känns ju lite konstigt när jag har bjudit in dem så där. Jag har ju fått lära mig att bjuda in människor, det har varit en lång och svår resa för mig att våga bjuda in andra. Jag vet inte vad det beror på men jag kan ju alltid spekulera. Jag har en känsla av att det beror på att jag har haft riktigt stora problem med min självkänsla i många år. Jag kan sätta det i samband med att jag blev sexuellt utnyttjad som femåring där det ingick massa tvång, oralsex och fullbordade samlag. Hur jag kan vara så öppen med det? Jo, det är nämligen så att det faktiskt ALDRIG är offrets skuld! Det är ALLTID förövarens!

Självklart kommer mina problem med tillit och utanförskap därifrån. Jag har i väldigt många år isolerat mig sjäv med fett på kroppen och har varit fet i princip hela mitt liv. Jag har använt det som en skyddande mur, tyvärr har min bristande självkänsla lyckats ställa till det för mig med två misslyckade äktenskap bakom mig. Det kan jag länka till mina egna problem med mig själv och dessutom till en frånvarande fader som aldrig såg mig. Jag såg upp till min pappa och ville vara som honom men han kränkte mig och ignorerade mig. Idag fattar jag att det är så och idag fattar jag att jag måste älska mig själv. Jag måste förlåta mig själv och Jag måste välja att vara lycklig för min skull, aldrig någon annans.

Det är konstigt det där ändå, visst har det varit mycket att tampas med efter vägen i mitt liv som gjort att jag är den jag är. Trots att det gjort ont att nekas kärlek av killar man var kär i under högstadiet och gymnasiet under flera år i en del fall, hånade en, i andra visade att de visst tyckte om en men där de inte vågade vara sig själva trogna och ta emot mig under risk för att bli mobbade. Status och maktspel ställer bra mycket till det för oss människor.

Visst har det varit en utmaning att hitta glädjen i allt det svåra men det ha gått att lära sig se den svagaste strimma av hopp och fokusera på den. När jag i princip ensam tagit hand om två barn med olika funktionshinder, jag älskar dem, när jag har ägnat all min energi på dem så har hoppet funnits där. Jag har varit så trött att det varit jobbigt att andas, jag har varit så förtvivlad att jag önskat att jag kunde storgråta, jag har haft så ont i kroppen att jag velat bara lägga av.

Jag har ju hela tiden varit sjuk själv även i detta... vad jag menar med detta långa utlägg är förstås att jag förstår att livet ser ut som det gör. Inget konstigt alls med det men det känns viktigt att ibland förklara varför vissa saker är problem i mitt liv och andra har enklare med det.

Jag har svårt att öppna mitt hem för att det alltid har straffat sig tidigare. När jag öppnar mitt hem öppnar jag även mitt hjärta för dig. Bjuder jag in dig till mig så är DU viktig på något sätt i mitt liv. Det är inte BARA en fest eller vad det nu kan vara. DU är inbjuden till mig och mitt hjärta.

Vänster, höger om marsch!

Vi borde vid det här laget ha kommit längre i vår omsorg om varandra och vår jord. Varför har vi så lätt att dras med i jakten på status, pengar, makt och ett övertag över vår granne? Jag kan ibland med längtan se antropologiska program om s k underutvecklade isolerade stammar i någon djup djungel någonstans och beundra deras sätt att ta hand om varandra. Där statusen oftast mäts i din kunskap, hur väl du tar hand om andra eller vad du kan tillverka för samhällets och varandras bästa. För mig känns det rent personligen som att vi är de som är underutvecklade, förkrympta och många gånger egoistiska själar som bara vill kliva på någon annan för att klättra högre upp på samhällsstegen.

Ett tag trodde jag att jag skulle bli lycklig om jag var rik eller om jag var uppskattad högt för det jag gjorde. Jag upptäckte ganska nyligen att det är ingen som frivilligt ger dig uppskattning i livet. För många människor är det så oerhört svårt att unna andra människor lycka, glädje och kärlek. Hur kan man det? Jag blir bara glad om andra har framgång om det är viktigt för dem. Jag unnar alla i min närhet kärlek, lycka och rikedom.

För min egen del väljer jag att alltid uppskatta mitt liv precis som det är. Det är någon sorts lugn vardagslycka som inte är så hysterisk och grandios som jag tycker om. Jag gillar när människor uppskattar mig för att jag kan ge dem någonting. Att jag är den som lyssnar, kanske kommer med en synpunkt om den efterfrågas eller som älskar mig som den jag är. Någon som uppskattar min positiva, uppbyggande ärlighet och som förstår att även jag är klumpig och fel ibland.

Maslovs behovstrappa borde säga oss mer än vad den får utrymme för. Den visar så tydligt hur människan värderar sina basala behov.

En annan viktig aspekt i det hela är ju att även om detta började med ett politiskt inlägg så ville jag så småningom komma fram till att även politiken ligger många gånger i toppen av våra mänskliga behov det är ett problem när vi utnyttjar vår postion på ett felaktigt sätt som det blir ett problem.

Vi väljer alltid vilka mål vi jobbar oss fram till på samma sätt som vi väljer hur vi ska uppfatta livet och vår utblick över det. DU kan alltid välja att se på livet med postitiva glas eller negativa i dina "glasögon" i slutänden är det alltid DIN känsla och DINA tankar som avgör hur du uppfattar ditt liv, din omvärld och dina förutsättningar.

Dina drömmar kan ingen ta i från dig. De är din egen personliga skatt att bevara i ditt hjärta.

Curiousity killed the cat?

Så säger ju det engelska uttrycket. Det menar ju att det är fult att vara nyfiken, eller? För mig personligen skulle det innebära en personlig själslig död då jag har stort behov av att lära mig nya saker hela tiden. Det skulle vara rent fruktansvärt att stagnera. Följdaktligen är jag alltså en stor ivrare för nyfikenhet och då menar jag inte nyfikenheten på vad grannens stora paket som stod utanför dörren innehöll utan mer den nyfikenheten som skapar en utveckling av mig själv. En nyfikenhet som kan leda till ny kunskap, nya ställningstaganden och förslusten av fördomar t ex.

Jag har alltid älskat skolvärlden och att lära mig nytt är utmaningar jag älskar. Jag ska dock erkänna att jag inte gärna lär mig om saker som inte intresserar mig. Är saker helt främmande söker jag hjälp av andra då jag kan behöva lite hjälp och ledning. Är jag intresserad av någonting så är det väldigt enkelt att hitta information och komma ihåg den. Jag är en stor älskare av passionerad kunskapsinhämtning och tycker att det är underbart när min egen kunskapstörst skapas utifrån den drivkraften. Jag mår bra av att lära mig nytt och att lära om. Det är fantastiskt. Jag försöker också medvetet att vara öppen för andra människor och deras tro, idéer och tankevärld. Det är underbart att försöka sätta sig in i hur andra människor fungerar. Jag älskar att vara positivt nyfiken som jag kallar det.

Jag älskar med mig själv att jag är blåögd, jag vet att jag har berört det här ämnet förr, jag föredrar att tro andra människor om gott. Jag har fel ibland och ibland är det fel rätt ofta men det ger mig ändå en skön världsåskådning tycker jag då jag har glasögon av kärlek på mig istället för av rädsla. Jag känner mig oftast trygg och jag skapar i ögonblicket positiva människomöten. Livet kan vara så hårt och kallt ändå så varför inte välja att se på det med en grundoptimism? Vad skulle vara det värsta som hände dig?

Försök att vara vänlig mot alla du möter en vecka och tänk medvetet på att varje människa du ser kan vara en ny vän. Sätt dig på ett kafé i din lokala galleria och titta ut på vilken vacker mångfald det finns, studera också hur vi strävar efter att vara olika i vår likhet. Speglar inte det om något att vi alla är samma? Förstå min tanke rätt här. Är det inte rätt underbart att vi är så lika trots att vi försöker att skapa olikheter mellan varandra. Jag lovar att även den smartaste människan känner sig lite dum ibland. Den rika kan också vara fattig och den som verkar stark och klarar allting kan i själva verket känna sig tvungen till det eftersom vederbörande inte har lyckats knäcka koden och be om hjälp.

De sanningar vi lever efter fungerar bäst om vi har skapat dem sjäva efter eget huvud. Tolka mig rätt nu, jag menar såklart den sanningen som omfattar vem vi väljer att vara, hur vi väljer att bemöta andra och hur vi tolkar vårt liv och vår verklighet. Hänger du med? Det handlar inte om andras påverkan här utan hur vi väljer att ta ställning i vårt eget liv. Hur vi väljer att värdera det vi har och vad vi tycker vi saknar för det är så oerhört olika både ur ett geografiskt. historiskt, geologiskt, samhälls-, personligt perspektiv. Vi formas av våra familjer, vårt samhälle och opinionen mer än vi tror. Det är rätt svårt i ett samhälle som erbjuder så mycket distraktion att finna ut vem man är, vem man vill vara och hur man kommit till den plats man är i livet.

Det talas mycket om flöde, energier, Guds kraft och andra saker som påverkar oss men vi får inte glömma vår egen inneboende styrka. Den som påverkats av mycket som varit tungt i livet kan ändå vara en lycklig människa genom de aktiva val man gör. Det är svårt men du kan faktiskt aktivt välja hur du ser på en situation du är utsatt för och beroende på det tolka det på en oändlighet av olika resultat.

Hur väljer du att se på ditt liv idag? Hur väljer du att vara? Hur väljer du att tänka, prioritera, bemöta andra människor och händelser i ditt liv? Vad är viktigast för dig?

För mig är det allra viktigaste att söka det goda i människor, vara vänlig och uppskattande, att vara den som ser andra människor i livet. Jag väljer kärlek över rädsla, alltid!

Har du en dröm, sluta aldrig att drömma...

.. det du istället ska göra är att livligt föreställa dig att du befinner dig där. Drömmer du om att stå på scenen så tänk varje gång du känner dig lycklig på det. Var där med alla dina sinnen, känn värmen från strålkastarna, hör musiken som strömmar mot dig. Sjung från ditt hjärtas djup, spela så fingrarna dansar felfritt över ditt instrument. Känn din lycka och glädje i det ögonblicket. Hör applåderna, känn dofterna från den varma scenen, publiken och elektriciteten. Upplev allt med dina sinnen. När du gjort det så sätter du dig ner och skriver ner en målbild. Gör en mindmap, rita en teckning där du skriver ner hur du ska gå till väga.

Upprepa det här många gånger och alltid med känslan av kärlek, tillfredställelse och att du ser målet framför dig. Din hjärna är en fantastisk skapelse, din hjärna, din passion och din kunskap tar dig dit du vill.

När du skapar en målbild så skapa den i positiv anda. Hjärnan förstår inte begreppet NEJ så du måste utgå ifrån det du VILL göra och inte det du INTE vill göra.

Vakna varje dag och var tacksam för det du har. Känn lyckan i att ligga i en säng i en varm lägenhet eller hus. Känn hur god din frukost är och att du uppskattar att vara mätt. När du klär på dig känn också varje fiber i plagget, känn värmen eller svalkan det skänker dig. Gläds åt det du har och sörj inte det du saknar.

Men mitt viktigaste råd till dig är, se dig själv med kärlek, behandla andra människor värdigt och med kärlek. Det goda du gör mot andra kommer alltid tillbaka till dig på ett oväntat sätt från människor du möter. Det är sant!

När det är rätt tid, när det är DIN tid, då kan allt förändras på ett kick. Då måste du vara beredd att motta din chans för att nå ditt mål. Du ser att allt du gör är en förberedelse för att lyckas. Se dig själv med kärlek och förlåt dig själv för dina misstag. Lär av dem och kom vidare. Människa DU är underbar!

GLÖM ALDRIG ATT DU ÄR UNDERBAR!

Att lära känna sig själv som en främling

Jag ska ta livet som det kommer. Nu ska jag lära mig massor om mig själv, börja om på nytt, jag är ändå under en stor process där jag ska hitta mig själv, lära känna mig själv. Med barnens tillit och pepp så törs jag. Med underbara vänner som kan ta min fantastiska hund så känner jag mig lugn. En fin väninna och hennes pojkvän i ryggen. Ett liv omgiven av vackra byggnader, delvis ny kultur. Få känna hur det är att vara den som är en främling kommer ge mig ännu större insikt om livet och människan. 

Nu får jag chansen att lära mig så mycket om mig själv och världen. Det är så viktigt för mig. Jag älskar livet och utmaningar. Jag mår bra av själslig växtvärk och eftersom jag gläds åt andras framgångar, hopp, drömmar och kärlek så är det dags att jag får del av detta själv.

Jag kommer söka jobb, ha min sjukpenning och kanske studera. Kanske starta ett företag. Jag har äntligen släppt mina bindningar till världsliga ting, även om jag uppskattar dem såklart.

Mitt mål är att följa livet och se vart det tar mig. Kanske möter jag kärleken, kanske hittar eller skapar jag det perfekta jobbet för mig. Kanske blir jag överkörd när jag går över gatan. Kanske blir jag rånad. Kanske jag hittar en framtid och ett nytt jag som kan ge andra människor fördelar. Kanske jag slutar som en trashank på någon bakgata i världen. Kanske det?

Men framförallt! Så känner jag mig levande på ett vibrerande sätt och trots att många jobbiga beslut måste fattas. Så är jag ändå lycklig just nu. Jag äger ingenting jag är rädd för att förlora. Barnen är kloka unga vuxna som stöttar varandra. 

Jag är en som säger JA, ja till att leva livet så ärligt jag kan och inte låta en möjlighet passera. Jag lever ett liv som är sant för mig. SÅ enkelt och så svårt är det bara. 

Livet är fantastiskt OCKSÅ.

Så är det då två veckor kvar till nästa lönemånad börjar och jag upptäcker att det kommer gå den här månaden också. Vad skönt att hunden har mat, jag har mat och vatten fulla kranen. Vilken välsignelse att jag fick tillbaka pengar för att jag råkat betala internet två gånger. Jag är noggrann i varje fall *fniss* Så nu kan jag handla mjölk och fylla på busskortet idag.

Allting går med lite tilltro, kärlek till livet och glädje i det lilla. Visst är det tufft att ha lite pengar kvar i slutet av månaden bara för att jag kämpar med att hålla näsan ovanför vattenytan. Men vet ni, trots att jag blir less ibland så stärker kampen mig, det gör mig glad att se vad jag klarar av. För varje gång något nytt hinder dyker upp så lyckas jag hitta ett nytt sätt att se på det, komma runt det eller över det. Jag är ändå rätt stark och det är skönt att känna det.

När jag mår riktigt dåligt så har jag gått på myten om att jag inte kan göra något åt saken. Den som skapar det är jag själv. Rätt dumt kan jag tycka! Det finns de som klarat av att ta itu med värre saker än mig och lyckats. Det är ingen skillnad på mig och dom - EGENTLIGEN - detsamma gäller er andra också. Jag lovar!

Nu finns det ingen universallösning för att ta itu med eller klara av detta såklart men vi kan alla förändra någonting i även en riktigt tung situation.

För att förändra världen och våra sammanhang måste vi börja med oss själva. Finns inget annat sätt. Ingen quickfix, ingen lösning som passar alla. För fast vi är så lika varandra så är vi också olika - just det är det som gör att mötet med andra människor är så givande. Jag älskar att lära mig nytt, lära om och göra nytt.

Livet är fantastiskt OCKSÅ!

Viktnedgång och funderingar om småpojkar...

Hej igen!

Evigheter sedan sist men oj vad mycket som händer med mig. Jag har nu gått ned 34 kg och har storlek 42, jag känner mig jättesmal. Jag började med storlek 52/54 så inte så konstigt att jag känner mig jätteliten.

Med mitt nya självförtroende och min ökade självkänsla följer en massa nya spännande krav på mig själv och faktiskt på hur andra människor behandlar mig. Jag har en låg tolerans mot bullshit och knasigt folk, läs elaka, småsinta, missunsamma, you name it! De har jag inte plats för i mitt liv.

Ämnet småpojkar i rubriken har att göra med att det verkar vara slut på män i samhället. De som brukar kontakta mig numer faller oftast inom den kategorin. Hur jag menar?

I hopp om ett förhållande så småningom så verkar det vara lego numer med KK, älskarinnor och andra lösa förbindelser. Ingen verkar vara villig att lägga ned det arbete som ett förhållande kräver. Inte många småpojkar inser värdet av att ha en kvinna/man i sitt liv att dela allt med. Någon som man har förtroende och tillit för. De flesta vill ha kakan kvar och ändå äta den. Jag är nog en gammaldags uggla för jag tänker tvärtom. Jag vill ha ett förhållande och eftersom sex är det finaste jag delar med den jag älskar så skulle jag aldrig ge det till vem som helst. Jag älskar sex som alla andra men eftersom det är viktigt för mig och en av mina finaste gåvor till någon annan så får inte vem som helst det med mig/av mig.

Det finns forskning som visar att vi skapar band på ett rent kemiskt plan när vi har sex med en annan människa. Band som skapar en kärleksförbindelse mellan två människor. För mig är det här inget konstigt alls och därför så är jag emot tillfälliga förbindelser. Jag vill inte ha band till en människa som kanske ser bra ut men är en gris invändigt. Jag skulle aldrig tillåta mig detta numer. Att vara 43 år är rätt skönt faktiskt och jag är hellre ensam än är tillsammans med någon som inte passar mig.

Vem passar mig då?

Någon som är ärlig, en man som vågar satsa på ett förhållande, någon som älskar mig och uppskattar min person. Han FÅR gärna se bra ut och vara längre än mig men det är absolut inte det viktigaste. En människa i min värld förtjänar respekt och jag hoppas att jag och den jag delar mitt liv med förtjänar det av varandra. Jag drömmer om att bli uppvaktad och tycker att jag förtjänar det :-D så illa är det.

Jag är ingalunda perfekt och förväntar mig inte att en man ska vara det heller men omvårdnad om varandra och uppmuntran är viktiga.

Jag gillar mig själv med mina fel och brister just nu och det är ett ganska skönt plejs att vara på.

Kul och fina grejor.

Har hittat den här sajten med roliga tryck och annat. Eller hittat och hittat förresten, jag har skapat vissa tryck själv och andra har jag kombinerat ihop till nya på allt från babybodysar till en mugg.

Kolla in min butik på Spreadshirt!

Ja, det var ett tag sedan jag skrev igen. Men lite tätare blir det ju ändå.

Nu händer det mycket med min kropps omfång må jag säga. Är sjukt imponerad av att jag har gått från storlek 50/52 till dagens storlek 44. Så härligt och så glädjande. Ett LITET problem i sammanhanget är dock att jag har inget att ha på mig just. Mina pengar att röra mig med är ju löjligt små så för första gången på många år fick min kära mor rycka in och hjälpa mig med det. Vi var på Erikshjälpen i Bosvedjan och där kunde jag hitta kläder så jag slipper vara naken. Hu vad bra för både mig själv och min omgivning. *fniss*

Jag har nu också känt att jag är redo på nytt för kärleken och det är en skön och härlig insikt. Det tar mig rätt lång tid att komma över mina förhållanden eftersom jag ger av mig själv allt och lite där till.

Idag fick jag också veta att min far dött under natten inte långt efter hans födelsedag. Vi stod inte varandra nära men det är klart att det känns konstigt i alla fall. Min pappa blev 65 år.

Som ni ser så går livet i både dur och moll samtidigt och det kan ju kännas lite snurrigt minst sagt. Jag resonerar dock som så att det är så livet ser ut. Det gäller att leva livet så gott man kan för du vet aldrig när det tar slut. Livet ska vara lite upp och ned det krävs för att uppskatta det goda och det som är fint i livet. Ett liv som bara innehåller lek och det rosenröda skulle även det bli långtråkigt i slutänden. Vi behöver utvecklas och för att göra det behöver vi utmaningar, motgångar och lite sorg. En och annan kris hör också till detta för då blir det härligt när vi upplever en härlig vårsol vid havet som värmer och njuter av det skummande vattnet mot stenarna invid stranden.

I det mörkaste mörker finns det alltid möjlighet för ljus OM vi tillåter oss att hålla fokuset på det.

Kram kram,

//H

Firar en vecka sedan operationen.

Jag mår bra och det känns bra. Mitt liv är trots allt gott.

Har gått in i en ny fas i livet som innebär att jag nu måste lära mig leva på existensminimum. Det kommer att gå det vet jag. Mitt liv är inte så vidlyftigt med stora utsvävningar. Jag tycker om att ta det lugnt och promenera med min hund. Disa har ju blivit stora damen nu. Underbara hund!

Hon tittar skeptiskt på mig eftersom jag av någon anledning inte har kommit mig för att ta fram min systemkamera förrän nu. Har INGEN aning varför det har bara blivit så. I vilket fall så tyckte hon att kameran förde ett konstigt oväsen. Idag har hon dock vant sig lite. Det här betyder bara att jag får vara mer duktig att använda den.

Jag har också upptäckt att jag tycker om att ta fotografier av mig själv. Visserligen är det fortfarande bara av huvudet men rätt vad det är så blir det lite kropp med. *fniss*

Hundar och lägenhet

Min underbara hund fyllde 1 år igår. Världens charmigaste, snällaste, roligaste, omtänksammaste och älskade Amstaffmix Disa. Tillsammans med min kära Yorkie Tiffany som fyllde 6 år i förrgår så är jag den lyckligaste matten i världen.

Inte nog med detta. Jag har fått en lägenhet i Sundsvall trots att det är stor brist på tvåor. Så HURRAA! För både hundarna och min nya lägenhet. Mina vuxna barn bor kvar i lägenheten i stan och jag flyttar till Bredsand som är 7 minuter bort med bil.

I slutet av februari bär det äntligen av. Vad spännande det ska bli. Jag övar nu allt jag kan i att tänka på mig själv i första hand. Svårt är det men alldeles nödvändigt.

Min bön för det nya året;

2013

Hjälp mig hindra min tunga att säga dumma saker till andra som jag inte menar. Hjälp mig att reflektera mer över det som ska komma över mina läppar så att jag tillför något positivt och kärleksfullt till andra.

O, käre Gud hjälp mig att få mer kraft i själen så jag orkar försöka banka in vett i korkade folks hjärnor. Jag är så trött på att det verkar vara så oerhört svårt med lite äkthet, empati, folkvett och människokärlek.

Framför allt hjälp mig att stå upp för mig själv, de som behöver hjälp och för att jag lär mig be om hjälp och att jag ger hjälp till andra.

Mest av allt önskar jag mig kärlek till mig och att jag kan ge mina tre barn vad de behöver på lite avstånd. Hjälp mig se frukterna av mitt liv med dem och att det nu kommer gå bra.

Hjälp mig hitta tillbaka till mitt självförtroende som fick sig en allvarlig knäck i somras. Hjälp mig att tro på mig själv igen. Hjälp mig förlåta mig själv för mina misstag och lär mig att vara mer kärleksfull mot mig själv.

Detta önskar jag mig mest av allt till nästa år, AMEN ♥

Av; Harriet Olsén

Att vara stark men ändå känslig...

Jag undrar ibland hur jag ska kunna hålla ihop som människa. Ibland känns det som hela jag slits sönder av motsägelsefulla känslor. Jag kan känna mig stark, jag kan känna att jag inte tror på mig själv. I nästa ögonblick kan jag känna mig stolt över det jag har klarat av. För att i nästa ögonblick ta åt mig och göra saker någon säger större än vad de är.

Hur får man ihop allt? Är det fler människor än jag som känner sig trasiga på det här viset? Ibland känns det som jag får lida något straff för förräderi som innebär att starka, långmanade vackra hästar ska drivas hårt för att slita itu mig. Det känns som jag har ett rep i varje lem och som dessa drar mig i mot en dramatisk död.

Varför vill jag så mycket när jag inte riktigt orkar med mig själv? Kroppen strejkar och jag mår faktiskt rätt uselt om jag ska vara ärlig. Jag är så trött så trött.

Jag har blivit ombedd av flera människor att skriva en bok om mitt och Johannas liv med hennes sjukdom. Så igår började jag med det. Jag skrev elva och en halv sida i ett nafs bara. Någon kommenterade mitt utkast på mitt förord och visserligen var kritiken befogad men jag måste verkligen jobba på min kommunikation. För jag ville inte bli korrigerad utan bara få ett utlåtande om man kunde i allmänhet skriva ett förord som jag gjorde. Då jag insett att det är för känsligt för mig att få kritik i detta skede så kommer jag inte göra om detta för då kanske det blir en tumme av kostymen.

Jag vet absolut att inget illa menades men jag är för känslig. Nu är jag fantastiskt trött. Jag skrev till strax efter tre i natt och vaknade vid halv elva. Skulle vara skönt med en tupplur och kanske det blir några fler sidor ikväll/natt.

Gospelfestivalmöte idag

Som vanligt ett riktigt bra möte. Känns härligt att det nu är ett år kvar. Ett år till vi får vår första Gospelfestival i Sundsvall. Det är mycket jobb men jag längtar tills det blir verklighet.

Det är skönt att i en grupp inte behöva känna att man som medlem behöver pinka in revir. På det stora taget så samarbetar vi bra. Eftersom vi redan gjort en massa arbete så känns det skönt att gå in i en ny fas. Nu blir det lite intensivare och en ny nerv har kommit som gör det ännu roligare, tycker jag.

Ni hittar oss på facebook och vår hemsida finns på www.sundsvallsgospelfestival.se

Välkomna både till vår hemsida, facebook och på festivalen också såklart.