Vänster, höger om marsch!

Vi borde vid det här laget ha kommit längre i vår omsorg om varandra och vår jord. Varför har vi så lätt att dras med i jakten på status, pengar, makt och ett övertag över vår granne? Jag kan ibland med längtan se antropologiska program om s k underutvecklade isolerade stammar i någon djup djungel någonstans och beundra deras sätt att ta hand om varandra. Där statusen oftast mäts i din kunskap, hur väl du tar hand om andra eller vad du kan tillverka för samhällets och varandras bästa. För mig känns det rent personligen som att vi är de som är underutvecklade, förkrympta och många gånger egoistiska själar som bara vill kliva på någon annan för att klättra högre upp på samhällsstegen.

Ett tag trodde jag att jag skulle bli lycklig om jag var rik eller om jag var uppskattad högt för det jag gjorde. Jag upptäckte ganska nyligen att det är ingen som frivilligt ger dig uppskattning i livet. För många människor är det så oerhört svårt att unna andra människor lycka, glädje och kärlek. Hur kan man det? Jag blir bara glad om andra har framgång om det är viktigt för dem. Jag unnar alla i min närhet kärlek, lycka och rikedom.

För min egen del väljer jag att alltid uppskatta mitt liv precis som det är. Det är någon sorts lugn vardagslycka som inte är så hysterisk och grandios som jag tycker om. Jag gillar när människor uppskattar mig för att jag kan ge dem någonting. Att jag är den som lyssnar, kanske kommer med en synpunkt om den efterfrågas eller som älskar mig som den jag är. Någon som uppskattar min positiva, uppbyggande ärlighet och som förstår att även jag är klumpig och fel ibland.

Maslovs behovstrappa borde säga oss mer än vad den får utrymme för. Den visar så tydligt hur människan värderar sina basala behov.

En annan viktig aspekt i det hela är ju att även om detta började med ett politiskt inlägg så ville jag så småningom komma fram till att även politiken ligger många gånger i toppen av våra mänskliga behov det är ett problem när vi utnyttjar vår postion på ett felaktigt sätt som det blir ett problem.

Vi väljer alltid vilka mål vi jobbar oss fram till på samma sätt som vi väljer hur vi ska uppfatta livet och vår utblick över det. DU kan alltid välja att se på livet med postitiva glas eller negativa i dina "glasögon" i slutänden är det alltid DIN känsla och DINA tankar som avgör hur du uppfattar ditt liv, din omvärld och dina förutsättningar.

Dina drömmar kan ingen ta i från dig. De är din egen personliga skatt att bevara i ditt hjärta.