Firar en vecka sedan operationen.

Jag mår bra och det känns bra. Mitt liv är trots allt gott.

Har gått in i en ny fas i livet som innebär att jag nu måste lära mig leva på existensminimum. Det kommer att gå det vet jag. Mitt liv är inte så vidlyftigt med stora utsvävningar. Jag tycker om att ta det lugnt och promenera med min hund. Disa har ju blivit stora damen nu. Underbara hund!

Hon tittar skeptiskt på mig eftersom jag av någon anledning inte har kommit mig för att ta fram min systemkamera förrän nu. Har INGEN aning varför det har bara blivit så. I vilket fall så tyckte hon att kameran förde ett konstigt oväsen. Idag har hon dock vant sig lite. Det här betyder bara att jag får vara mer duktig att använda den.

Jag har också upptäckt att jag tycker om att ta fotografier av mig själv. Visserligen är det fortfarande bara av huvudet men rätt vad det är så blir det lite kropp med. *fniss*