Translate

Visar inlägg med etikett Disa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Disa. Visa alla inlägg

onsdag, april 02, 2014

Mitt nya jobb

Så glad för mitt nya jobb. Lär mig massor med saker varje dag. Träffar underbara kunder och härliga arbetskamrater.

Det är så roligt att kunna tro på sig själv igen och hjärnan känns som den kokar mellan varven, vaknar med huvudvärk och så. Det är faktiskt helt okay ändå för jag trivs. Det är lättare att vara social med människo man möter öga mot öga. Det passar mig mycket bättre för då kan jag försöka tolka deras ansiktsuttryck, blick och skoja med dem litegrann. Jag gillar det! Tycker om att försöka ge god service och eftersom jag nu lär mig en ny kassa, nya saker att hålla utkik efter eller att träna in nya rutiner så trivs jag. Det finns ett schema, givna ramar för mattider o s v. Så skönt faktiskt! Jag är glad, trött, har lite huvudvärk och stärker bålen på ett bra sätt eftersom jag gärna står och jobbar. Känner mig glad - jag vet, jag skrev det förut men det är så härligt att kunna skriva det igen.

Inget långt, vackert eller särskilt imponerande inlägg men nu vet ni att jag lever i varje fall.


Disa 2 år, mitt hjärtas kärlek.

Varför hon är med i inlägget? Tänkte väl att ni kunde skicka min Disafisa lite kärlek även om inlägget inte direkt briljerar...

fredag, mars 14, 2014

I frustrationen är det bara tomhet

Tom var precis så jag kände mig igår. Tom, livstrött, frustrerad, uppgiven, sorgsen och bara helt utsliten mentalt. Idag känns det lite bättre och näsan är nu återigen ovanför vattenytan även om jag trampar vatten som en galning under ytan för att ens ha den där.

Disa är min hund, min kärlek och mitt underbara stöd. Hon älskar mig alltid och jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv igen. Hur kunde jag tro att jag skulle må bra utan henne? Vilken tur att jag har fina vänner som insåg att vi behöver varandra för att må som allra bäst. Tack Emma och Ange, jag älskar er nog allt lite extra ska ni veta.



Disa, 2 år



Tomheten som kommer av frustrationen är rubriken, låt oss återvända till den. Vad kommer då frustrationen av? Jo, den kommer av en lång räcka tillkortakommanden i mitt liv. Nu ska jag vara ful i mun, den där djävla fibromyalgin som gjort mitt liv surt, i första hand. Jag orkar ju inte en bråkdel av vad mitt hjärta vill och det gör mig galen. Inget positivt tänkande i världen har effekt på eländet heller.

Jag hade tänkt att skriva något mer men just nu är jag blockerad. Med lite tur återkommer jag senare med något klokt att säga. Det blir inte bättre än så här just nu.

XOXO

söndag, februari 02, 2014

Fryser som sjutton idag...

Näsan är iskall, fötterna är is och händerna blå. Dessutom har jag huvudvärk, trots att jag druckit kaffe idag. Hmmppff!

Imorgon hoppas jag att det blir att flytta av och att det är färdigflyttat för min del för ett tag. Jag menar, visserligen känns det som det bor lite Taikon (någon som flyttar mycket, tyvärr inte frivilligt för zigenare förr) i mig men nu tycker väl även jag att det kunde vara skönt att få rota mig litegrann.

Disa och jag har haft en fin dag. Älskade E-L och E kom hit en sväng så jag fick träffa dem. Dessutom har fina N också varit hit och hade kompisen H med sig, i ett huj var Disa ut en tredje gång idag. Nu ligger hon och snarkar jämte mig på sängen, underbaringen. Rätt trött och nöjd. Vi fortsätter att behandla hennes ögoninflammation. Köpte lite ögondroppar att skölja rent med innan hon får krämen i ögat. Jag inbillar mig att det blir ett bättre resultat då. Mitt hjärtas kärlek.

Jag vill faktiskt inte bli sjuk men nog känns det som om kroppen säger stopp - halt - stanna just nu. Kanske har det varit lite väl mycket spänning idag.

Var iväg och mötte upp min vän Michael Dotson i fredags på Arlanda och vi talade länge. Han är verkligen en fin man. Han påminde mig också om min kärlek till sången och att han inte kunde se att jag inte skulle sjunga i någon form alls. Jag fick inte sluta med det sa han. Skönt med vänner som påpekar att det är viktigt att hålla sig till sin passion för att orka med allt det andra. Han har så rätt, så rätt. Utan passion torkar nog människan ut, jag vet att jag behöver sången för att klara det som annars kan vara jobbigt.

Jag har märkt på sistone att även om det är kort arbetstid på kvällen så känns det ändå lite tokigt att åka till jobbet på eftermiddagen, mitt i middagstid. Det funkar inte alls med mathållningen då. Helt galet är det.

Jag söker mer jobb på dagtid nu eftersom jag känner att det blir bättre. Men det är svårt att väga för och emot för trots allt så är det viktigt att vara ute mitt på dagen och gå långpromenad för att få så mycket d-vitamin som möjligt och att känna sig piggare. Men just nu känns det som ett lyxproblem för jag har ju faktiskt ett arbete trots min höga ålder av 44 år.

Jag läste en artikel, tror det var Expressen men är inte säker, där stod det att det var svårt att få arbete om man var äldre än 40 år. Det är ju bedrövligt ju. De flesta av oss har ju inga barn som blir sjuka i den åldern, vissa får ju dessutom sitt första barn i den åldern. Är det inte bara en fördel att få någon som har en massa livserfarenhet i bagaget. Ung kan man ju vara ändå i sinnet och singel och ha ett bra liv vid sidan om. Faktiskt!

Känns konstigt att räknas ut som för gammal nu när jag faktiskt för första gången på allvar efter att ha tagit hand om barn med funktionshinder på egen hand i så många år. Nu när jag har kraft, tid och möjlighet att lägga ner min själ i ett jobb.

Det är inte lätt när det är svårt som sagt.



lördag, februari 01, 2014

Laddar mentalt för att flytta... IGEN

Den här gången så blir det nog jättebra som det känns. Just nu kurar jag och Disa inne på rummet och håller oss ur vägen så mycket vi kan.

Ikväll är det melodifestivaldags igen, härligt. Jag ska göra ett ryck och sortera och packa om mina grejor strax så jag vet vad jag har och inte. Längtar till jag kan få hänga och lägga in kläder och slippa ha det stökigt runtomkring mig. Jag gillar det inte alls.

Jag hoppas också kunna få tillbaka lite av pengarna jag betalt i hyra eftersom jag tycker att 4000 kronor för EN vecka känns lite väl magstarkt. Behöver ju som sagt de pengarna själv.

Idag har jag köpt lite mer till Disa iform av ett tuggben och skulderblad på Djurmagasinet. Dessutom är det ju alltid bra att ha bajspåsar så det köpte jag en laddning till.

Har köpt alkoholfri öl att ha till min goda macka som jag ska ha som middag ikväll. På den blir det ishavsröra och avocado - mumma vad lyxigt!

Just det såg att det fanns schabloner och spraybara reflexer på Djurmagasinet. Det MÅSTE jag köpa när jag får pengar nästa gång. Himmel vad smart, särskilt för någon som mig som vill ha reflexer men som ständigt glömmer att köpa dem.

Vad tror ni om mello ikväll då? Jag kommer heja på Yohio i vanlig ordning så sjukt duktig och klok som han är. Supertalang verkligen!

Jag har varit i Tyresö Centrum för första gången idag och tyckte att det var mysigt där. Igår var jag till stallet med Disa och Nikita (dottern i lgh jag ska flytta till), jättegullig tjej. Hästar var snygga, coola och lite läskiga tyckte mitt hjärtas kärlek.


onsdag, januari 29, 2014

Jag är alltid så ödmjuk inför vänliga människor

Jag är så tacksam att det finns andra som likt mig försöker vara vänliga mot människor vi möter. Visst inte är vi väl felfria eller bättre än andra på något vis men att vi försöker är ju gott nog. Det jag hoppas är ju att jag lyckas för det mesta. Jag är också tacksam att någon väljer att se mig och att tycka det är värt att vara vänlig mot mig. Jag har haft tur med både boendet i slutändan och behöver nu bara flytta ett hus längre bort vilket är tur eftersom jag och Disa älskar naturen här ikring. Tyresö är vårt hem nu och vi har fullständigt fallit pladask för omgivningarna här. Idag var vi ute på en långpromenad på en timme och tio minuter. Himmel vad jag har saknat dem och det är alldeles lagom kallt här ute med. Nu dricker jag lite cola zero och har en lugn stund. Disa har rullat ihop sig till en kringla och sover här bredvid.

Nä, nu måste jag sätta fart, ska in på Hööks City innan jobbet och köpa Disa ett nytt koppel. Det hon har nu är fullt i knutar och det ser så slafsigt ut.




söndag, januari 26, 2014

Arbetslös eller bostadslös?

Det är just nu frågan jag tvingas att ställa mig själv. Jag befinner mig nu på mitt tredje ställe att bo på lika många veckor. Orsakerna har varit växlande.

Kanske det är dags att återvända till Bredsand och vara arbetslös där för det slår alla gånger att vara bostadslös utan en trygg punkt här. Jag och Disa mår gott tillsammans igen och det känns som det var huvudsaken.

Jag har sökt tre olika arbeten i Sundsvall och mejlat Din Bostad i hopp om att hyra en etta. Bara att börja om igen.

Jag känner mig ju måttligt road av det här måste jag säga. Arbeten finns i Stockholm medan bostäderna finns i Norrland. Jag blir skitarg faktiskt. ALLT jag vill är ju att ha ett liv, det här bevisar ju bara att jag inte ska ha något vidare liv överhuvudtaget. Fy sjutton vad jobbigt det är.

Dessutom ska jag komma under fund om vem jag är nu när jag inte är bara mamma längre. Nu ska jag hitta mig själv mitt i alltihop.

Nä, nu ska jag koka lite potatis och sedan blir det köttbullssås till för det har jag längtat efter.


onsdag, januari 22, 2014

Det ramlar på snabbt livet...

Nu har jag hittat boende till mig och min hund. Vi kommer på i Tyresö och i Bollmora nära naturen och vatten. Det kommer bli härligt.  Jag kommer hyra ett rum som del i en lägenhet och tillsammans med en kvinna som jobbar med hundar. Tänk vad vi ska lära oss jag och hunden. Jag ser fram emot det.

Jag har ju också jobbat två kvällar och vet ni, jag gillar det. Tycker det är trevligt att ringa till människor däremot är det lite förbluffande att vuxna människor slänger på luren innan man presenterat sig klart. Jag älskar däremot de lite krångligare personerna jag ringer. De där som inte tänker svara på vissa frågor, de där som konstrar litegrann och inte bara köper frågorna rätt av. Jag gillar att människor tänker själva och ifrågasätter. En skillnad jag märkt är dock att unga människor hellre svarar på frågor än de äldre. De som har svårt med hörseln vill gärna hjälpa men det blir svårt. Jag försöker vara så vänlig jag kan i bemötandet med andra och jag är tacksam för varje person som svarar.

Det allra bästa med det här jobbet är att jag inte behöver bära med mig någonting hem att fundera på efteråt. I samma ögonblick som jag kliver ut på Sturegatan så kan jag släppa jobbet och fokusera på annat.

Jag hoppas verkligen jag får lite lugn och ro nu. Lite lugn att arbeta och skapa ett nytt liv. Det känns lite konstigt att vara 44 år gammal och allt jag äger och har ryms i tre IKEA säckar. Däremot har jag ett rikt liv med fina vänner. Jag har vänner som faktiskt har ställt upp även när jag inte trodde någon fanns där. Mina barn är fantastiska och finns också där. Min mor och mina syskon är också ovärderliga även om jag träffar vissa för sällan. I det stora hela så känner jag mig ändå rik och nu är jag registrerad som svensk igen.

Blir det några nya äventyr så blir det på begränsad tid och med en bas i Sverige att hålla mig till.

Jag har lärt mig det att jag ger mig gärna ut på äventyr men jag vill gärna ha kvar tryggheten här hemma. Visst har det varit jobbigt att lämna allt, sälja eller ge bort allt. (Nu borde det ju trilla in pengar denna månad) Tur jag får lite pengar nu när jag måste börja om till att börja med att skapa ett sovrum.


söndag, januari 19, 2014

Drömmar kan vara stora och små...

... de kan vara korta och långa men så länge man provar att uppfylla dem så är det väl bra, eller?

Jag har tur att jag är stark och kan resa mig fort. Jag har tur som har glädjen i själva livet och inte i ägodelar. Jag har tur som kan anpassa mig och jag är glad att jag kan omvärdera, utvärdera och skapa ny struktur i det som känns ostrukturerat.

Ibland har jag otur när jag tänker men jag tar ansvar för mina fattade beslut och ställer saker och ting till rätta. Jag blir mer och mer övertygad om att jag har en mild form av aspergers och adhd eftersom något kan verka som en jättebra idé ändå blir bara fel. Andra saker jag är irriterad på hos mig själv är att jag kan få en fix idé och inte förrän jag har utfört den blir jag lugn och kan tänka på annat. Jag menar, jösses, varför kan inte jag var klok och eftertänksam som andra? Varför är jag aldrig nöjd? Varför kan inte jag finna mig i saker och tiga still?

Visst ibland är handlingskraft bra men ibland kan det bli bara fel. Min livskris efter mitt Englandsäventyr blev ju kort eftersom jag hade panik i något dygn och sedan fungerade hjärnan igen.  Ja hjärnan fungerar på mina villkor och inte riktigt lika utmärkt som många andras. Jag blir förbluffad över min förmåga att förstå ganska komplicerade filosofiska, matematiska tankar som andra förklarar men känner mig aldrig lika skarp som min son Jonas eller min vän E-L. Min första makes analytiska förmåga skulle jag vilja ha.

Det som eventuellt kan betecknas som mitt i livet undran om än inte kris. Så gäller det väl att hitta min plats i livet. Det skrämmer inte men är ändå en period som handlar mycket om att iaktta, känna efter och känna in. En smula introvert och en smula försök till eftertanke börjar komma in i mitt liv. Kanske kommer det lite mognad också till mig, kanske kan jag få känna mig mer jämn eller så blir jag en total rebell även i fortsättningen som kräver min egen individualitet och uttryck.

Just nu är min fixa idé att få hem älskad Disa så fort som möjligt. Visserligen är det ju trevligt men jag känner att mitt fokus ligger där. Min smala lycka är ju att jag ska ta mig in till Stockholm och provjobba imorgon. Vad spännande! Det känns också spännande att ta reda på bästa vägen hem eftersom den buss jag nu har åkt med ett par vändor inte går efter klockan nio från Danderyds Sjukhus och busstationen där. Tur att jag även är inställd på problemlösning och ser fram emot att lösa dem även om jag när jag befinner mig mitt i dem, kan sucka tungt och undra, hur gör jag nu då?


fredag, januari 17, 2014

Det är verkligen en utmaning...

Det där med att söka nytt boende är verkligen ingen lätt historia. Hittills har jag råkat ut för en kvinna som tyckte att jag kunde vara hennes sexslav mot att få bo i en lägenhet i innerstan. Läskigt! En äldre herre som erbjöd mig en trea på söder OCH ett jobb på ett skoimportföretag - för mig osar det katt lång väg. Vad är oddsen liksom? Låter det för bra för att vara sant så är det nog så? Jag kommer att lära mig mycket om mig själv och om människor. Det är därför jag har hamnat här. Jag ska änligen lära mig bättre att sålla agnarna från vetet. Vad jag spontant tycker om det just nu? Jag vet nog inte om jag ville veta om detta.

Satte in egen annons på blocket för att söka lägenhet, några napp har jag ju fått men vi får ju se vad det innebär i slutänden. Har talat med en man idag som åtminstone inte lät läskig på rösten och dessutom var det här i närheten så att vi får väl hoppas att jag har råd med det och att det funkar.

Min älskade Disa kommer också att flytta hem till mig igen, vart det nu än blir, då hon stressar ihjäl sig över katterna där hon bor. De är väl inte direkt överförtjusta i hennes intensiva kärlek heller. Jag har saknat henne så mycket och jag blir så glad att ha henne hos mig igen. Mitt hjärtas kärlek. Jag längtar efter henne jättemycket. Var också skönt att återvända till Sverige nu när jag får ha henne hos mig igen. Vi hör ihop, jag och Disa.

Jag börjar att provjobba på måndag det ser jag fram emot. Jag jobbar må till onsdag första gången och om jag och jobbet trivs ihop har jag mitt första ordinarie arbetspass på torsdagen. Ska bli spännande att jobba med SKOPs undersökningar. Så ringer jag hoppas jag att DU vill svara på våra frågor.

Jag kan tänka mig att bo nästan varsomhelst inom pendeltågsavstånd till Stockholm då mitt jobb finns på Stureplan.



lördag, november 23, 2013

Ett känslosamt dygn..





Min kära, vackra och underbara Disa har flyttat. Världens i särklass underbaraste hund har fått ett nytt hem.

Men hellre det än att jag riskerar att förlora henne p g a hundrasistiska och okunniga lagar i ett annat land.

Dessutom kommer hon bo med två underbara kvinnor E och M i Älandsbro, på landet, med TRE katter!! Det ni, det kan inte jag slå heller. Hon har idag sedan jag åkte hem hunnit med en långpromenad, träna lite eftersök, skällt på en gul traktor och mött en tax. Förutom det har hon pussat sina nya mattar och ätit god mat. De nya mattarna är ungefär lika knasiga som mig och älskar både människor och djur så jag är så trygg i att de tar hand om min ögonsten när jag flyttar till Bradford.

Jag har också hämtat ut mina flygbiljetter idag! WOW! Det finns verkligen generösa och fina människor där ute. Jag är så tacksam att de väljer mig som föremål för sin generositet. Just i ett ögonblick i livet när jag hade möjlighet att ta chansen.

Skulle jag be Gud om någonting mera idag så skulle det vara att jag får hyra ut min lägenhet tidigare än min uppsägningstid går ut. Det skulle vara underbart om Din Bostad ringer till mig och säger. Hörruu, vi har lyckats få en bra hyresgäst till din lägenhet som du hyr av oss, kan du flytta ut till den 15/12 tro? Det vore underbart, för då skulle jag slippa att behöva strula med hyror det första jag gör.

Då nu allt annat gått som smör i solsken efter jag tackat jag och jag känner frid i mitt hjärta så kommer nog det här också att fungera. Lägenheten är ju fantastisk och det är kanonfina grannar här dessutom.



onsdag, november 13, 2013

Förberedelserna fortskrider

Nu börjar saker och ting att rulla. Har dock några frågor jag behöver får svar på ännu. Men det löser sig nog eftersom. Tid är bokad för att skaffa hundpass och ge Disa första vaccinationen mot rabies. Det behövs två innan hon får komma in i Storbritannien. Håller på att ta reda på vad det kostar för henne att flyga dit och HUR man ska lösa det. Hoppas verkligen inte att det är för dyrt för då måste jag nog fundera över hur vi ska göra.

Livet är verkligen inte lätt men jag hoppas att jag hittar nya lösningar på problemen.


Min lovebug är så viktig att det är svårt att tänka sig att leva utan henne. Vi håller tummar och tår.

Jag är glad att det finns hjäp att få i Bradford och att jag nu också får hjälp i bostadssökandet. Det är svårt att få en lägenhet utan referenser där och det är svårt att ha sådana när jag inte bott i landet förut. Det kommer också att lösa sig det också, det är jag helt övertygad om.

Jag ser fram emot mitt nya äventyr för jag inser nu att skytten i mig kräver sitt. Jag har assendenten i Junfrun och den delen av mitt komplicerade jag har fått sitt hittills i mitt liv. Nu är det dags för skytten att få dominera.


tisdag, oktober 22, 2013

Det där med att söka arbete....

Jag är på en ny plats i mitt liv och jag söker arbete som en tok. Det är verkligen inte lätt och ändå har jag två gymnasieutbildningar och har läst in tredje året på gymnasiet med goda betyg. Jag är hyfsat frisk, singel och har vuxna, utflugna barn. Det enda som jag har ansvar för utom mig själv är min hund, även om hon är lika kär som ett barn för mig.



Disa är en mix av amstaff, pitbull, rottweiler och är nu 1 år och 9 månader gammal. Hon är min ögonsten som älskar att bada, pussas och ha kroppskontakt. Hon älskar alla människor, andra hundar och katter. Hon är pratig och glad. Min älskade lovebug! 

Tillbaka till rubriken...

Idag kom så alltså ytterligare ett sånt där mejl om att, vi skriver för att meddela att... bla bla bla bla... trots en intensiv process med många sökande..... bla bla bla... valt att gå vidare med andra sökanden.

Jahopp! Där sitter jag ju då igen och har SVÅRT att tycka att jag är så himla bra när jag inte ens gick vidare till en intervju. HUR ska de veta hur jag är som person om de inte ens träffar mig? Jag vet att det är de som får skylla sig själva och allt det MEN jag söker bara jobb jag tror att jag är perfekt för. Dummare är man väl inte som 43 år, eller?

Vad har ni för strategier att hantera sånt här? Jaja, det var skönt att skriva av sig här i alla fall.

Ha en fortsatt härlig vecka och har er börjat som min. Så tar vi nya tag nu, eller hur?!

Kram kram

tisdag, april 16, 2013

Firar en vecka sedan operationen.

Jag mår bra och det känns bra. Mitt liv är trots allt gott.

Har gått in i en ny fas i livet som innebär att jag nu måste lära mig leva på existensminimum. Det kommer att gå det vet jag. Mitt liv är inte så vidlyftigt med stora utsvävningar. Jag tycker om att ta det lugnt och promenera med min hund. Disa har ju blivit stora damen nu. Underbara hund!




Hon tittar skeptiskt på mig eftersom jag av någon anledning inte har kommit mig för att ta fram min systemkamera förrän nu. Har INGEN aning varför det har bara blivit så. I vilket fall så tyckte hon att kameran förde ett konstigt oväsen. Idag har hon dock vant sig lite. Det här betyder bara att jag får vara mer duktig att använda den.

Jag har också upptäckt att jag tycker om att ta fotografier av mig själv. Visserligen är det fortfarande bara av huvudet men rätt vad det är så blir det lite kropp med. *fniss*