Nu har jag hittat boende till mig och min hund. Vi kommer på i Tyresö och i Bollmora nära naturen och vatten. Det kommer bli härligt. Jag kommer hyra ett rum som del i en lägenhet och tillsammans med en kvinna som jobbar med hundar. Tänk vad vi ska lära oss jag och hunden. Jag ser fram emot det.
Jag har ju också jobbat två kvällar och vet ni, jag gillar det. Tycker det är trevligt att ringa till människor däremot är det lite förbluffande att vuxna människor slänger på luren innan man presenterat sig klart. Jag älskar däremot de lite krångligare personerna jag ringer. De där som inte tänker svara på vissa frågor, de där som konstrar litegrann och inte bara köper frågorna rätt av. Jag gillar att människor tänker själva och ifrågasätter. En skillnad jag märkt är dock att unga människor hellre svarar på frågor än de äldre. De som har svårt med hörseln vill gärna hjälpa men det blir svårt. Jag försöker vara så vänlig jag kan i bemötandet med andra och jag är tacksam för varje person som svarar.
Det allra bästa med det här jobbet är att jag inte behöver bära med mig någonting hem att fundera på efteråt. I samma ögonblick som jag kliver ut på Sturegatan så kan jag släppa jobbet och fokusera på annat.
Jag hoppas verkligen jag får lite lugn och ro nu. Lite lugn att arbeta och skapa ett nytt liv. Det känns lite konstigt att vara 44 år gammal och allt jag äger och har ryms i tre IKEA säckar. Däremot har jag ett rikt liv med fina vänner. Jag har vänner som faktiskt har ställt upp även när jag inte trodde någon fanns där. Mina barn är fantastiska och finns också där. Min mor och mina syskon är också ovärderliga även om jag träffar vissa för sällan. I det stora hela så känner jag mig ändå rik och nu är jag registrerad som svensk igen.
Blir det några nya äventyr så blir det på begränsad tid och med en bas i Sverige att hålla mig till.
Jag har lärt mig det att jag ger mig gärna ut på äventyr men jag vill gärna ha kvar tryggheten här hemma. Visst har det varit jobbigt att lämna allt, sälja eller ge bort allt. (Nu borde det ju trilla in pengar denna månad) Tur jag får lite pengar nu när jag måste börja om till att börja med att skapa ett sovrum.
Translate
Visar inlägg med etikett förändring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förändring. Visa alla inlägg
onsdag, januari 22, 2014
Det ramlar på snabbt livet...
tisdag, januari 14, 2014
Jaha, så har vi en del frustration idag...
Ja, den är över mig själv förstås. Visst känner jag mig trygg men jag är ändå så less på mig själv. Varför befinner jag mig där jag gör? Kan jag aldrig lära mig eller är det så att det är någonting fel med mig? Hur kan det komma sig att alla är så mycket klokare, bättre och duktigare än vad jag är? Det blir så himla tröttsamt i längden och jag är så less, så less. Jag vill ju inte åstadkomma några storverk i livet utan jag vill bara ha ett liv i lugn och ro med rutiner. Jag mår verkligen inte bra utan rutiner men jag vill gärna bestämma själv över dem.
Har lite ångest idag men jag vet att det går över så småningom. Tur jag lever med insikten om att jag inte är en färdig produkt ännu och att jag hela tiden utvecklas. Hur känns det att känna sig färdig med sig själv? Är andra så klara med sig själv som de verkar? Är det bara jag som känner mig misslyckad i tillvaron? Ibland är det som sagt frustrerande men jag är ändå glad att jag fortsätter oförtrutet med att arbeta för att mitt liv ska bli bättre, att jag ska förbättra mig både mentalt och fysiskt. Jag är ingen färdig produkt även om det somliga dagar orsakar frustration och andra kämparglöd.
Har lite ångest idag men jag vet att det går över så småningom. Tur jag lever med insikten om att jag inte är en färdig produkt ännu och att jag hela tiden utvecklas. Hur känns det att känna sig färdig med sig själv? Är andra så klara med sig själv som de verkar? Är det bara jag som känner mig misslyckad i tillvaron? Ibland är det som sagt frustrerande men jag är ändå glad att jag fortsätter oförtrutet med att arbeta för att mitt liv ska bli bättre, att jag ska förbättra mig både mentalt och fysiskt. Jag är ingen färdig produkt även om det somliga dagar orsakar frustration och andra kämparglöd.
Etiketter:
bättre,
frustration,
fysiskt,
förbättra,
förändring,
klokare,
kämpa,
lugn,
mentalt,
ro,
rutiner,
ångest
torsdag, november 28, 2013
Men alltså!
Ni har ju sett att jag räknar ned. Det är ju timme för timme verkligen...
Har lite panikångestattacker för mig nu igen. Misstänker starkt att det beror på att jag vill iväg IGÅR! Hahahaha! Tålamod när det gäller att skapa förändringar är jag inte särskilt bra på. Jag vet också att det är jättehemskt med ord i versaler i en skriven text så här. Idag väljer jag att strunta i det eftersom min text inte är en fintext för en tidning eller så.
Jag är rastlös på ett bra sätt och vill framåt just nu. Hur känner du för nya utmaningar i livet? Skrämmer de dig eller njuter du av dem?
Nu ska jag göra mig iordning så jag kan åka med bussen in till stan. Älskad dotter ville bjuda på middag idag.
Har lite panikångestattacker för mig nu igen. Misstänker starkt att det beror på att jag vill iväg IGÅR! Hahahaha! Tålamod när det gäller att skapa förändringar är jag inte särskilt bra på. Jag vet också att det är jättehemskt med ord i versaler i en skriven text så här. Idag väljer jag att strunta i det eftersom min text inte är en fintext för en tidning eller så.
Jag är rastlös på ett bra sätt och vill framåt just nu. Hur känner du för nya utmaningar i livet? Skrämmer de dig eller njuter du av dem?
Nu ska jag göra mig iordning så jag kan åka med bussen in till stan. Älskad dotter ville bjuda på middag idag.
torsdag, oktober 17, 2013
Själavärk, själakraft
Ja, nu har jag landat efter Gospelfestivalen och allt annat som har varit. Vilken fantastisk resa dessa två år har inneburit. Jag har lärt mig massor om mig själv, min förmåga och vad uppsatta mål och tydliga målbilder kan innebära. Nu kan jag säga att vår första festival blev en succé. Fantastiskt! Vi har talat om att ha en om två år igen :-)
Kul också att andra människor ser och tar efter mina idéer och mina tankar. Jag ser att jag påverkat andra som nu tar efter och det känns helt okay. Undrar vad mitt nästa projekt ska bli att ta itu med?
Jag står inför ett liv med stora förändringar och de tar sin nya start nu och förädringar är inte lätta, för då vore det inte viktiga förändringar. All utveckling kommer med en själslig växtvärk och där står jag just nu.
Det värker i min själ nu när jag utvecklas till mer mig själv än någonsin. I detta följer en hel del ångest som jag inte kan häva av mig själv och jag inser nog att jag står där jag är idag med denna själavärk tack vare att jag vill utvecklas och bli bättre än en äldre version av mig själv.
Kul också att andra människor ser och tar efter mina idéer och mina tankar. Jag ser att jag påverkat andra som nu tar efter och det känns helt okay. Undrar vad mitt nästa projekt ska bli att ta itu med?
Jag står inför ett liv med stora förändringar och de tar sin nya start nu och förädringar är inte lätta, för då vore det inte viktiga förändringar. All utveckling kommer med en själslig växtvärk och där står jag just nu.
Det värker i min själ nu när jag utvecklas till mer mig själv än någonsin. I detta följer en hel del ångest som jag inte kan häva av mig själv och jag inser nog att jag står där jag är idag med denna själavärk tack vare att jag vill utvecklas och bli bättre än en äldre version av mig själv.
torsdag, februari 28, 2013
Mycket har hänt sedan sist igen.
Livet är verkligen en spännande pryl. Du vet inte vad som händer från dag till dag och timme till timme ibland.
Nu har jag flyttat hemifrån, japp, du läste rätt. Jag har flyttat hemifrån för att inte vara i vägen för mina vuxna barns utveckling. Varför jag flyttat? Konstigt, ja kanske. För mig var det snarare en fråga om att lösa ett "problem" praktiskt. I Sundsvall där jag bor är det bostadsbrist och då särskilt på små lägenheter. Barnen bor kvar mitt i stan och delar på den lägenheten de bor alla billigare tillsammans i den stora 4:an. Jag kände mig i vägen som sagt och jag var helt utsliten mentalt efter alla år ensam med ansvaret. Missförstå mig nu inte, mina barn är vuxna, smarta, duktiga och oftast kloka. Sönerna är 23, 22 och dottern 18 år och fullt kapabla att påbörja sina liv utan mig som ser till att vardagen fungerar. Det fixar de själva. Vi tycker mycket om varandra men tiden att bryta upp var NU och för att vi skulle kunna må bra på varsitt håll så var detta en tvungen process att inleda. Jag känner att det nästan känns som att diskutera en skilsmässa och på sätt och vis handlar det nog om det. Vi kapar nu navelsträngen helt. Jag finns bara ca 10 minuter bort med bussen och vill de något är det bara att ringa.
Jag stormtrivs i lilla Bredsand med trevliga människor som hälsar när vi är ute och promenerar jag och hundarna. Tempo var inte så hiskeligt dyrt som jag trodde och eftersom jag äter rätt enkel mat så fungerar det nog bra. Vill jag handla mer så kan jag ju åka till Kvissleby och handla på ICA Kvantum där.
Jag jobbar på tillsammans med underbara gänget med Sundsvalls Gospelfestival, härligt. Jag är också med och ska medverka på Spectras 20-års jubiléum och sjunga som gammal Spectrian, det känns jättekul. Jag saknar förstås kören jag sjunger i nu, Joyful Soul, men vi ses ju snart igen.
Mitt liv är gott och mina hundar och jag har ett lugnt liv. Mycket stress har försvunnit, enda smolket i bägaren är att Försäkringskassan strular, oväntat? Nej, men det kommer ordna sig det också.
Nu har jag flyttat hemifrån, japp, du läste rätt. Jag har flyttat hemifrån för att inte vara i vägen för mina vuxna barns utveckling. Varför jag flyttat? Konstigt, ja kanske. För mig var det snarare en fråga om att lösa ett "problem" praktiskt. I Sundsvall där jag bor är det bostadsbrist och då särskilt på små lägenheter. Barnen bor kvar mitt i stan och delar på den lägenheten de bor alla billigare tillsammans i den stora 4:an. Jag kände mig i vägen som sagt och jag var helt utsliten mentalt efter alla år ensam med ansvaret. Missförstå mig nu inte, mina barn är vuxna, smarta, duktiga och oftast kloka. Sönerna är 23, 22 och dottern 18 år och fullt kapabla att påbörja sina liv utan mig som ser till att vardagen fungerar. Det fixar de själva. Vi tycker mycket om varandra men tiden att bryta upp var NU och för att vi skulle kunna må bra på varsitt håll så var detta en tvungen process att inleda. Jag känner att det nästan känns som att diskutera en skilsmässa och på sätt och vis handlar det nog om det. Vi kapar nu navelsträngen helt. Jag finns bara ca 10 minuter bort med bussen och vill de något är det bara att ringa.
Jag stormtrivs i lilla Bredsand med trevliga människor som hälsar när vi är ute och promenerar jag och hundarna. Tempo var inte så hiskeligt dyrt som jag trodde och eftersom jag äter rätt enkel mat så fungerar det nog bra. Vill jag handla mer så kan jag ju åka till Kvissleby och handla på ICA Kvantum där.
Jag jobbar på tillsammans med underbara gänget med Sundsvalls Gospelfestival, härligt. Jag är också med och ska medverka på Spectras 20-års jubiléum och sjunga som gammal Spectrian, det känns jättekul. Jag saknar förstås kören jag sjunger i nu, Joyful Soul, men vi ses ju snart igen.
Mitt liv är gott och mina hundar och jag har ett lugnt liv. Mycket stress har försvunnit, enda smolket i bägaren är att Försäkringskassan strular, oväntat? Nej, men det kommer ordna sig det också.
måndag, februari 14, 2011
Det är jobbigt att ploga nya vägar i sitt liv.

Det verkar vara svårt inte bara för mig utan även för min omgivning när jag omdefinierar mig själv. När jag vägrar vara osynlig eller inte vill trampas på och förbigås längre och säger NEJ med stora bokstäver blir människor chockade - helt klart. Ibland tar jag nog i för mycket men det är svårt när jag ska övertyga mig själv också hela tiden att hålla sig till lagom storlek på orden ibland. Det är väl här jag ser min något buffliga attityd eller egentligen bara min ihärdighet att bli behandlad på ett bra sätt.
Jag är över fyrtio år gammal nu och är på många sätt starkare än jag någonsin varit men det är lika svårt att förändra sig nu som när jag var yngre. Jag VILL så mycket att det ibland BLIR för mycket både för mig och för andra. Tillslut kommer även detta att komma i balans då det krävs mycket övning att hamna rätt innan man behärskar någonting nytt man håller på att lära sig. Det kommer krävas mer övning och det kommer bli fel och för mycket innan jag vet vad som är lagom.
En sak är då HELT säker i mitt liv idag. Jag tolererar inte längre att göras mindre för att andra ska känna sig större. Jag har inte tid med sånt - jag vill lägga min energi till så mycket annat i livet än att vara till lags. Det är ingen som vill göra MIG till lags så varför ska jag göra det för andra? Det sägs att det man gör för andra ska någon gång komma tillbaka till en själv - ja, kanske till en viss gräns men det är väldigt stor skillnad på vad jag har lagt in mot det jag har fått tillbaka. I det här fallet är jag som Sverige i EU *fniss*
Jag är ofullkomlig men jobbar på att bli bättre - ett steg i taget mot bättre självkänsla och mot en ny självbild med ökad självrespekt. Såklart det är svårt för andra när det är svårt även för mig själv att hitta mig själv och rätt nivå.
Med detta sagt vill jag önska alla en HÄRLIG ALLA HJÄRTANS DAG!
fredag, februari 11, 2011
Dags att uppdatera mitt utseende igen..
torsdag, september 02, 2010
Dags för förändringar på bloggen.
Fr o m idag kommer jag börja presentera veckans krönika som kommer handla om allt möjligt mellan himmel och jord. Ni kommer få läsa om mina åsikter i något ämne, jag gör något nedslag i en företeelse i samhället som får mig att fundera eller bara något i nöjesbranschen som fascinerar eller inspirerar.
Välkomna på en ny resa i min lilla bloggvärld!
fredag, januari 01, 2010
2010

Som ni såg av summeringen så har jag lärt mig en del tuffa läxor det här året. Det har tvingat mig att inte vara lika lättpåverkad framöver. Jag ska fortsätta försöka vara vänlig mot alla människor jag möter såklart, men den nya ingrediensen kommer bli att jag kommer titta mer kritiskt på mig själv och på de jag möter. Jag kommer fortfarande att göra misstag men jag kommer försöka göra mer rätt också.
Nyårslöftet detta år har också samband med detta; Jag ska ta bättre hand om mig invändigt som utvändig - är mitt valspråk detta år. Det är jag värd!
Det är alltid svårt att våga titta på sig själv och sina egenskaper och jag ska nu också våga vara lika tuff mot andra som jag är mot mig själv. Det kommer vara jättesvårt eftersom jag tenderar att värdera upp andra människor mer än mig själv. Men för att kunna respektera mig själv måste jag också lära mig att sätta gränser för både mig själv och andra. Det måste också till skärpning på området personlig integritet - det har jag ju fattat. Ännu ett sätt att respektera sig själv. Fortsätta arbeta med ödmjukheten är också ett viktigt mål för detta år. Även om jag vet att jag klarar av en MASSA saker innebär det inte att jag måste tala om för andra att bara för att jag kan - kan ni. Det fungerar helt enkelt inte så. Jag är starkare än de flesta och klarar av bra mycket mer än vad människor i min omgivning i regel gör så därför är det svårt för mig att se det de andra gör ibland.
Jag älskar mina barn och gör allt jag kan och får göra för dem.
Jag ser fram emot ett bra år arbetsmässigt där jag kommer försöka utvecklas ännu mer och bli bättre på det jag gör. Jag ska utbilda mig mer på vintage så jag har en möjlighet att göra bättre insatser där och känna mig tryggare i mitt arbete.
När det gäller fritiden och det jag pysslar med där kommer Joyful Soul, gospelkören jag är med i, att få en större och viktigare roll. Här ska jag lägga manken till ytterligare och fortsätta att bidra så gott jag kan med det jag har att dela med mig av. Nu i vår ska vi ju dessutom till London - det är en resa jag ser fram emor. Jag tackar Gud att jag har kören kvar.
Sundsvall Dragons - jag saknar er och hemmamatcherna - här har det varit tufft i vinter där jag har saknat att kunna vara med och jobba frivilligt. Anledningarna har varit många och bland dem finns det gamla vanliga som sjukhusbesök i när och fjärran. Lite kul med jobbet har också legat ivägen. Längtar efter grabbarna och matcherna.
Politiken då; Jag hoppas jag kommer med på listan till kommunfullmäktige i Sundsvall och att jag dessutom har en chans att bli vald - det skulle vara fantastiskt med tanke på min bakgrund. Annars HEJA kristdemokraterna vi har jättefina kandidater på vår lista efter nomineringsmötet där jag deltagit och efter de personer som tackat ja.
Kyrkan ska jag återvända till för att få hjälp att hela allt som har gått sönder invändigt i år. Jag behöver chansen till läkning för att kunna bli en bättre människa. Det ser jag fram emot för trots allt; GUD är GOD!
De människor jag sårat och jag inte ens vet om att jag gjort det, ett stort och varmt förlåt. För de människor som gjort mig illa svårt i år; Jag förlåter er för jag inser att ni inte kunnat göra bättre just då.
Till mina riktiga vänner - tack för att ni finns. Till er som inte är mina vänner - tack ändå trots att ni gjort mig illa - det har lärt mig något nytt om mig själv.
Det här blev rena rama innehållsdeklarationen till detta år 2010 men det känns ändå rätt bra att kunna sätta det på pränt.
Guds goda kärlek till ALLA som läser här.
Etiketter:
förlåtelse,
förändring,
glädje,
nytt hopp,
Nytt år,
sorg
onsdag, februari 18, 2009
Melodifestivalfusket?!
Är det någon fler än jag som är less på dessa riggade och skumma deltävlingar i tusen upplagor? Många med mig undrar varför ingen förnyelse sker. Skriv under en namninsamling i ämnet med massa tänkvärt i sin kommentar här.
Kolla in intitiativtagarens sida Bimbo Boy också och läs mer om detta ämne. Jag har ju haft lite egna funderingar själv också läs dem här.
Don't just get mad - GET EVEN!
onsdag, oktober 01, 2008
Fortfarande förkyld...
Hästen jag hade Joons Joyride eller Moffa som vi kallade honom. Snäll som ett lamm var han.Igår fattade jag ett svårt beslut.
Fr o m jul så kommer jag inte att ha Kyrkis mer. Jag har börjat känna mig stressad trots att jag tycker det är så kul. Jag blir stressad över att jag kommer till korta när det gäller att kunna massa olika lekar och att kunna mängder av barnsånger - vilket jag inte kan - jag är inte utbildad till förskollärare och har inte - tyvärr - lärt mig en massa där heller.
Jag har tvingats att fatta ett par stora och obekväma beslut den här terminen, det här med Kyrkis förstås och så har jag slutat sjunga i Spectra Gospel. Båda beror på att jag inte klarar av en stress som blivit negativ för min del. Jag vet inte om det beror på att jag har tappat självkänslan eller om det helt enkelt är för att jag har börjat jobba och vill satsa kraften på det.
I båda fallen så känns det som en sten lättat mitt bröst - trots att jag har älskat att göra båda delarna - jag känner att besluten är rätt även om de varit svåra och fått komma över lång tid. Jag är fortfarande in i en lång omformningsprocess utav mig själv som person och jag vet inte var det kommer att sluta.
Jag har en känsla av att det kan bero på att jag har haft ett liv som varit svårt i stora delar och ett liv kantat med stora utmaningar. För att citera Sagan om Ringen så; Känner jag mig som för lite smör som man brett på en alldeles för stor skiva bröd.
Jag upplever det som om jag bara gett allt av mig själv och glömt att jag faktiskt behöver lite för egen del också. Jag måste som person lära mig att säga nej, stopp och jag har inte tid. Det är ändå viktigast att jag finns till för barnen, Christer och hans barn det är där mitt fokus måste ligga. Jag måste också vända mig mer till Gud och låta Han ta större plats i mitt liv.
Vill jag fortsätta vara ärlig mot människor i min omgivning måste jag också vara ärlig mot mig själv.
Det är mycket som mal runt i min hjärna just nu men det är ändå skönt att jag mitt i mitt virrvarr också kommer fram till beslut som i alla fall just nu känns bra i mitt liv. Beslut som inte fattats lättvindigt utan som fått mogna över längre tid. Att vara vuxen innebär också att våga fatta de beslut som är obekväma för egen del. Ansvar får man ta hela livet och jag är inte rädd för det alls. Jag har haft ansvar både pålagt och självpåtaget hela mitt liv sedan jag var 1,5 år gammal så det är inget nytt.
Just nu så måste jag hitta en nivå som passar mig och mitt liv och inte en nivå som är påhittad för att jag tror att det krävs av mig och min omgivning.
Jag har min dotters sjukdom att försöka hjälpa både henne och mig att leva med. Jag har hennes aktiviteter som Elvirakören och nu äntligen Klubb Mysak varannan lördag. Jag har kyrkan, bönegruppen en underbar pojkvän och hans barn att ta ansvar för och omsorg om. Jag har Sundsvall Dragons som jag älskar att jobba frivilligt för och på toppen av allt detta har jag ett jobb som jag gillar mer och mer och en utbildning till nagelteknolog att se fram emot så känner jag att det räcker här. Jag är sjukpensionär på 75% trots allt och måste klara av att kunna arbeta de sista 25% för att få mitt liv att fungera bättre.
SÅ, så ser det ut just nu.... plus en rackarns förkylning... tror knappast att det blir någon lovsång på söndag för min del med den i åtanke.
//livsbejakarmamman
Etiketter:
barn,
Christer,
förkyld,
förändring,
krav,
Kyrkis,
livet,
mitt liv,
må bra,
omsorg,
Spectra Gospel,
stress,
viktigt i livet,
ärlig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







