Translate

Visar inlägg med etikett förkyld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förkyld. Visa alla inlägg

onsdag, december 04, 2013

Nu går det snabbt...

Tillåt mig ett wiieee!

Nästa helg är min sista här i Bredsand i den finaste lägenheten jag någonsin haft med de mysigaste grannarna och vackraste omgivningarna. Känns lite vemodigt nästan. På Lucia förväntar jag mig att tömma lägenheten så det blir bara städningen kvar under helgen.

Då kommer jag vara en bit på väg. Jag ska bo hos mor till jag tar flyget till Leeds/Bradfords flygplats. Blir bra det att hamna nära både mor och barnen så jag kan gå emellan.

Idag tar jag mig dock inte ur lägenheten heller. Jag blev förkyld och trots att inte mina symtom är jättejobbiga. Jag hostar och har lite feber så tar tröttheten kol på mig. Idag är jag skönt avslappnad i nattlinne hela dagen. Japp, en sorglig uppenbarelse med andra ord.

På måndag ska jag vara med i en kampanj för Sundsvalls Tidning och ska fotograferas i vackra Stenstan. Det gäller att vila till mig så jag känner mig fräsch till dess. Det ska bli kul. Dessutom kommer jag vara med i Härliga Hund och tidningen Må Bra nästa år så spåren av mig kommer landa lite smått och dröja sig kvar efter min flytt.

På lördag fyller mitt vackra underverk till dotter nitton år. Fantastiskt vad tiden rasar förbi, det gäller att ta chanserna som bjuds och leva medan man orkar.


Min dotter Johanna Eriksson, 19 år på lördag.

Jag är lite så där barnsligt stolt över alla mina barn då de är begåvade på olika saker. Min dotter är förutom att hon är vacker också smart, klok, vänlig och empatisk. Hon är superestet som gillar mode, makeup, konst och musik. Johanna både sjunger och skriver lite musik dessutom ibland. Hon är vegan och kattälskare. Hennes katter heter Sankte Per, Yoshi och Celis alla hankatter med härliga personligheter. Vill ni lyssna på henne så kan ni göra det här, vill ni dessutom ha bild till kan ni se det här. Så lite otåligt i förskott så där, GRATTIS JOHANNA!



lördag, december 20, 2008

Jag vill bara säga att jag är FÖRKYLD


Jag blir galen!

Hoppas verkligen jag hinner bli frisk till direktsändningen på tv4 den 26 och 27 dec. Vi ska ju åka ned tidigt imorgon också och jag hoppas verkligen att jag kommer bli bättre och bättre hela tiden. Vad tokigt att bli dålig nu!!!

Be för mig, håll tummarna och tänk positivt eller vad ni brukar göra  - för att jag ska hinna bli frisk till dess.


fredag, december 19, 2008

Körslaget, förkylning, flyttbestyr och en hoodie.


Såklart så har jag gått och blivit förkyld nu. Men jag äter Esberitox och försöker hjälpa kroppen med vitaminer.   :-(

På ett sätt är det lite skönt - för nu har ju tröttheten fått en förklaring. Men å andra sidan är det taskig tajming då vi ska åka till Stockholm för lite genrep och grejjor på söndag med Körslaget.

Vi fick sjukt snygga Team LaGaylia hoodies igår som vi skulle använda. Så du kan nog se mig bära den med stolthet endera dagen på stan. Typ idag.

Ni kan läsa en artikel om oss på Dagbladet.

Annars så har mina snygga kläder kommit som jag hade beställt.

Så snart det lugnar ned sig lite ska jag börja med flyttbestyren eftersom jag blir sambo 1 januari och bosatt på Alnö.

Kramar i massor,

//Harriet




lördag, oktober 04, 2008

Jahapp!

Delar med mig detta otroligt vackra fotografi från Canons hemsida. Den fungerar också att använda som skrivbordsunderlägg.
Högerklicka och välj spara som. om du vill ha fotografiet på din dator. Alternativt; högerklicka och välj använd som skrivbordsunderlägg.



Jag blir så trött på att vara förkyld. Idag har jag fått feber också och huvudvärk. Jag hostar så jag nästan kräks.

SÅ det blir ingen lovsångsövning idag och imorgon blir det inte någon gudstjänst heller. Det suger! Just keep snora på bara....

Hahahha - sitter här och tänker - jag låter som en karl.. Hahahaha, döende av en förkylning. *rodnar klädsamt*

Hoppas ni mina kära bloggläsare är friska.

Superkramen,

//förkylda mamman

onsdag, oktober 01, 2008

Fortfarande förkyld...

Hästen jag hade Joons Joyride eller Moffa som vi kallade honom. Snäll som ett lamm var han.


Igår fattade jag ett svårt beslut.




Fr o m jul så kommer jag inte att ha Kyrkis mer. Jag har börjat känna mig stressad trots att jag tycker det är så kul. Jag blir stressad över att jag kommer till korta när det gäller att kunna massa olika lekar och att kunna mängder av barnsånger - vilket jag inte kan - jag är inte utbildad till förskollärare och har inte - tyvärr - lärt mig en massa där heller.




Jag har tvingats att fatta ett par stora och obekväma beslut den här terminen, det här med Kyrkis förstås och så har jag slutat sjunga i Spectra Gospel. Båda beror på att jag inte klarar av en stress som blivit negativ för min del. Jag vet inte om det beror på att jag har tappat självkänslan eller om det helt enkelt är för att jag har börjat jobba och vill satsa kraften på det.




I båda fallen så känns det som en sten lättat mitt bröst - trots att jag har älskat att göra båda delarna - jag känner att besluten är rätt även om de varit svåra och fått komma över lång tid. Jag är fortfarande in i en lång omformningsprocess utav mig själv som person och jag vet inte var det kommer att sluta.




Jag har en känsla av att det kan bero på att jag har haft ett liv som varit svårt i stora delar och ett liv kantat med stora utmaningar. För att citera Sagan om Ringen så; Känner jag mig som för lite smör som man brett på en alldeles för stor skiva bröd.




Jag upplever det som om jag bara gett allt av mig själv och glömt att jag faktiskt behöver lite för egen del också. Jag måste som person lära mig att säga nej, stopp och jag har inte tid. Det är ändå viktigast att jag finns till för barnen, Christer och hans barn det är där mitt fokus måste ligga. Jag måste också vända mig mer till Gud och låta Han ta större plats i mitt liv.




Vill jag fortsätta vara ärlig mot människor i min omgivning måste jag också vara ärlig mot mig själv.




Det är mycket som mal runt i min hjärna just nu men det är ändå skönt att jag mitt i mitt virrvarr också kommer fram till beslut som i alla fall just nu känns bra i mitt liv. Beslut som inte fattats lättvindigt utan som fått mogna över längre tid. Att vara vuxen innebär också att våga fatta de beslut som är obekväma för egen del. Ansvar får man ta hela livet och jag är inte rädd för det alls. Jag har haft ansvar både pålagt och självpåtaget hela mitt liv sedan jag var 1,5 år gammal så det är inget nytt.




Just nu så måste jag hitta en nivå som passar mig och mitt liv och inte en nivå som är påhittad för att jag tror att det krävs av mig och min omgivning.




Jag har min dotters sjukdom att försöka hjälpa både henne och mig att leva med. Jag har hennes aktiviteter som Elvirakören och nu äntligen Klubb Mysak varannan lördag. Jag har kyrkan, bönegruppen en underbar pojkvän och hans barn att ta ansvar för och omsorg om. Jag har Sundsvall Dragons som jag älskar att jobba frivilligt för och på toppen av allt detta har jag ett jobb som jag gillar mer och mer och en utbildning till nagelteknolog att se fram emot så känner jag att det räcker här. Jag är sjukpensionär på 75% trots allt och måste klara av att kunna arbeta de sista 25% för att få mitt liv att fungera bättre.




SÅ, så ser det ut just nu.... plus en rackarns förkylning... tror knappast att det blir någon lovsång på söndag för min del med den i åtanke.




//livsbejakarmamman

måndag, juni 02, 2008

Sitter här med en dunderförkylning..

... men gläds åt att det fortfarande är vackert väder ute. Inte lika varmt som igår men alldeles underbart ändå. Jag har precis tagit ett bad för att försöka få det att lossna i bröstet och i bihålorna. Bläärrk, det är så mycket tjockt elände där att det är svårt att andas.

Konstigt att man kan må illa och vara urhungrig samtidigt. Det fattar jag inte riktigt hur det går till.

Idag blir det nog inte många knop men jag kan glädja mig över att tvätten är avklarad och jag diskuterar fortfarande med mig själv hur jag ska göra *fniss*.

Idag ska jag nog laga fläskfilégryta med pasta till barnen och broccoli till åt mig. Det kommer bli mumsigt värre det. Ska nu leta fram något intressant åt er att läsa om på bloggen..

Så länge...

Peace,

//Enastående mamma