Translate
onsdag, maj 07, 2014
Out of the storm
Min självständighet har jag alltid satt högt som egenskap hos mig själv. Min envishet och brist på att lyssna på andra är jag väl lite bättre på hoppas jag. Lyssna i egenskap av att inte få för mig något och sedan köra stenhårt på det även om min magkänsla säger annat och skriker åt mig att sätta stopp. Jag hoppas att jag blir bättre på det ju äldre jag blir.
Jag har verkligen svårt att vara på ett ställe i livet och att inte vilja se mer av Sverige och av världen. Jag vill fortfarande prova på massa saker.
Jag har spelat revy, målat tavlor, sjungit i kör i hela mitt liv, startat och genomfört en gospelfestival (inte själv som tur är), varit en enastående mamma, medverkat i Maj Fants talkshow, Körslaget och varit med som anhörig i tv då min dotter tävlade i Talang Sverige.
Nu är jag sugen att prova på att vara med i någon film som statist eller vara med i en reklamfilm, kanske ta skådespelarlektioner. Helt byta bana och hitta nya sätt att vara kreativ på. Det ser ut som jag inte ska sjunga i varje fall. Det verkar inte funka alls med mitt jobb. Det har inte funkat särskilt bra överhuvudtaget sedan jag flyttade ner till stor Stockholm. Undrar vad jag ska rikta blicken mot då eftersom det inte verkar fungera alls just nu?
Begreppet Out of the storm då, för mig och många andra betyder det att man kommit ur en stor svårighet i sitt liv vare sig det gäller någonting fysiskt eller psykiskt som har uppslukat en. Jag har blivit bättre på att hitta vägar ut ur mina personliga stormar. Jag fyller 45 år i år, trots att jag har svårt att övertyga människor om det så är det så. Mina underbara vuxna barn är vuxna och klarar sig själva, jag saknar dem såklart rätt ofta men jag tycker nog jag är rätt bra på att släppa taget om dom och stötta på håll. Åtminstone hoppas jag det.
Jag har också bestämt mig för att vara så barnslig jag har lust med så länge jag orkar. Jag tänker fortfarande reagera starkt mot saker som inte går att förstå sig på som olika regler för olika människor på en arbetsplats. Det är klart det är svårt att informera om saker som gäller när alla har tagit sig egna friheter och inte längre vet vad som är de gemensamma reglerna för alla. Jag kommer aldrig växa ifrån detta. Alla människor är lika värda, har samma rättigheter och skyldigheter oavsett var i samhället man befinner sig. Det här gäller även på jobbet! Jag vill bara säga det, så det är sagt.
Jag vill också säga att alla företag borde ha kollektivavtalt - faktiskt - för det underlättar att alla får åtminstone samma grundrättigheter.
söndag, februari 02, 2014
Fryser som sjutton idag...
Imorgon hoppas jag att det blir att flytta av och att det är färdigflyttat för min del för ett tag. Jag menar, visserligen känns det som det bor lite Taikon (någon som flyttar mycket, tyvärr inte frivilligt för zigenare förr) i mig men nu tycker väl även jag att det kunde vara skönt att få rota mig litegrann.
Disa och jag har haft en fin dag. Älskade E-L och E kom hit en sväng så jag fick träffa dem. Dessutom har fina N också varit hit och hade kompisen H med sig, i ett huj var Disa ut en tredje gång idag. Nu ligger hon och snarkar jämte mig på sängen, underbaringen. Rätt trött och nöjd. Vi fortsätter att behandla hennes ögoninflammation. Köpte lite ögondroppar att skölja rent med innan hon får krämen i ögat. Jag inbillar mig att det blir ett bättre resultat då. Mitt hjärtas kärlek.
Jag vill faktiskt inte bli sjuk men nog känns det som om kroppen säger stopp - halt - stanna just nu. Kanske har det varit lite väl mycket spänning idag.
Var iväg och mötte upp min vän Michael Dotson i fredags på Arlanda och vi talade länge. Han är verkligen en fin man. Han påminde mig också om min kärlek till sången och att han inte kunde se att jag inte skulle sjunga i någon form alls. Jag fick inte sluta med det sa han. Skönt med vänner som påpekar att det är viktigt att hålla sig till sin passion för att orka med allt det andra. Han har så rätt, så rätt. Utan passion torkar nog människan ut, jag vet att jag behöver sången för att klara det som annars kan vara jobbigt.
Jag har märkt på sistone att även om det är kort arbetstid på kvällen så känns det ändå lite tokigt att åka till jobbet på eftermiddagen, mitt i middagstid. Det funkar inte alls med mathållningen då. Helt galet är det.
Jag söker mer jobb på dagtid nu eftersom jag känner att det blir bättre. Men det är svårt att väga för och emot för trots allt så är det viktigt att vara ute mitt på dagen och gå långpromenad för att få så mycket d-vitamin som möjligt och att känna sig piggare. Men just nu känns det som ett lyxproblem för jag har ju faktiskt ett arbete trots min höga ålder av 44 år.
Jag läste en artikel, tror det var Expressen men är inte säker, där stod det att det var svårt att få arbete om man var äldre än 40 år. Det är ju bedrövligt ju. De flesta av oss har ju inga barn som blir sjuka i den åldern, vissa får ju dessutom sitt första barn i den åldern. Är det inte bara en fördel att få någon som har en massa livserfarenhet i bagaget. Ung kan man ju vara ändå i sinnet och singel och ha ett bra liv vid sidan om. Faktiskt!
Känns konstigt att räknas ut som för gammal nu när jag faktiskt för första gången på allvar efter att ha tagit hand om barn med funktionshinder på egen hand i så många år. Nu när jag har kraft, tid och möjlighet att lägga ner min själ i ett jobb.
Det är inte lätt när det är svårt som sagt.
fredag, januari 10, 2014
Nu kommer äntligen lugnet efter stormen...
Jag har ju äntligen varit på Naturhistoriska Riksmuséet, det tog bara x antal år att ta sig dit. Det var så mycket att ta in att min hjärna strejkade efter Cosmonova och en tredjedel av utställningarna. Det var bara att lyda och ta sig hemöver. Hem är nu Vällingby för er som undrar. Det är så bra att ha hamnat här. Det finns ju betydligt fler jobb att söka och eftersom jag bott både i Märsta och Hallstavik i ca tio år så är det nästan lika hemma som i Västernorrland.
Igår skaffade jag träningskort på gymmet som också var billigare i månaden än i Sundsvall. Jag har tänkt ägna mig åt att träna, äta bra och tänka på mig själv i år. Givetvis tar jag hänsyn till min hyresvärd också. Jag är duktigare att verkligen fråga vad som gäller och skadad efter behandlingen av J så är jag livrädd att det ska bli tokigt igen. Jag har en blixtrande huvudvärk idag så jag ska nog bara ta mig ner på centrum och handla lite kaffe, kaffefilter och en burk plus ett mått att ha mitt i. Som sagt jag är väldigt noga med att göra så få misstag som möjligt. Jag behöver trygghet och lugn mer än allt annat just nu.
Jag är lite extra tacksam att jag hamnade här eftersom jag har så många vänner här nere som jag nu har chansen att träffa och umgås med. Så mitt i allt det som varit svårt så går det alltid att hitta det som är bra. Det finns alltid någonting att känna uppskattning, tacksamhet och glädje för i även den svåraste av situationer. Jag kan ju säga att efter all smuts så njöt jag och grät nästan av lycka när jag kom på hotellrummet på Hilton i Bradford. Efter tredje avtvagningen började jag också känna mig som en människa igen.
Idag är första dagen som jag känner mig lugn och trygg på en rätt lång tid. "Mina hundar" har det bra, mina barn är bara 4,5 timmar bort och jag har en lugn tillvaro här. En tillvaro som jag kan förändra snabbt genom att ta tunnelbanan in till stan och sätta mig någonstans och bara njuta av alla vackra människor som finns.
Ute snöar det idag och det är lite ljusare ute och omvärlden ter sig lite vackrare under det tunna snötäcket.
Ha en härlig fredag nu alla! Tack för att ni tycker att jag är en person att lägga några minuter på och för att ni vill läsa det jag skriver.
måndag, januari 10, 2011
Jag såg ursnygga stövlar som jag vill ha på rea idag.

Jag har beställt snygga höga pumps och en fin svart klänning till min konsert som jag har den 23 januari. Känns spännande att jag verkligen gör det till något speciellt. För mig är det något stort att ha egen konsert och jag börjar i det lilla med musikgudstjänst tillsammans med allra bästa Marie Ottosson på piano och orgel. Jag vill att det ska bli en fin kväll och jag tror verkligen vi kommer få till det.
Just nu letar jag något fint att läsa. Det kommer nog till mig när jag behöver det. Målet är att konserten blir lugn, nära och rofylld med varm humor som en del i det hela.
Kul att planera det framåt.
Nu ska jag gå och sova - natti natti -
PEACE
tisdag, december 28, 2010
Funderingar...
torsdag, december 09, 2010
Tänk vilken rolig dag det har varit

Idag har jag börjat öva in material till min konsert i januari. Det är en verklig utmaning med Duke Ellington och Cole Porter minsann. Det är verkligen härligt med en kantor som tycker att man är duktig och som vill arbeta med en. Det känns som en skön upprättelse mot det jag varit med om hittills kanske, bara kanske, betyder detta att anledningen till att man ibland råkat illa ut vara att man ansetts som ett hot på något konstigt sätt. Men vad vet jag om världen tillåt mig le i mjugg.
söndag, mars 01, 2009
Var har min sångglädje tagit vägen?
Boken om Näktergalen av HC Andersen kan du köpa på Adlibris. Den kostar bara ynka 25 kr och kommer leva med dig länge.
Jag har kommit att fråga mig själv det på sistone. Ja, alltså var min sångglädje har tagit vägen någonstans? Har den drunknat i min ständiga längtan att prestera? Har den drunknat i min förevigt följeslagande dåliga självkänsla? Är det mina dåliga erfarenheter som till slut visat sitt fula tryne?
Var tog min kärlek till sång vägen? Varför vill jag inte bara brista ut i lovsång av kärlek till Gud? Varför vill inte jag sjunga i kör som har sjungit i kör sedan jag var fem år? Vad är det som händer? Vad ska jag nu lägga min energi på nu när sångglädjen verkar ha flyttat ut ur min själ för gott?
Jag känner mig så ledsen....
så nedbruten ....
så beklämd ....
... när jag tänker på körsång. Jag tycker inte att det är särskilt roligt längre att sjunga solo heller? Vem har tagit min glädje? Varför är jag så otroligt ledsen idag?
Vad konstigt att jag efter snart 40 år av en ständig kärlek till musik och att sjunga, kan finna mig själv sitta och gråta som efter att ha blivit dumpad av killen jag varit kär i.
Det gör så ont i mitt hjärta och jag vet inte om jag kommer läka igen.

För jag gör aldrig rätt. Det är alltid mitt fel om något händer. Jag får alltid klä skott för andras misstag och framför allt ... jag värdesätts aldrig som person eller den lilla, vingbrutna sångfågeln som bor i mitt hjärta någonstans.
All sångglädje har försvunnit och kvar finns bara en stor sorg, längtan och tomhet.
tisdag, december 09, 2008
Trevliga bekymmer (som omväxling)

Sitter här och är fortfarande en aning förbluffad över att jag - som inte är någon speciell person alls - ska vara med i Körslaget. Tycker fortfarande att det är fantastiskt! Är fortfarande överraskad och ödmjuk inför uppgiften.
Var med i Maj Fants program och ämnet var utseendefixering. SÅ kan ju inte skryta med att vara van tv direkt - hahahaha!onsdag, november 12, 2008
Min supertalangfulla dotter Johanna...
Man blir ju bara hur stolt som helst. Jag menar hur duktig får man vara som 13-åring egentligen? Jag älskar dig min goa unge.
//Stoltmamman
onsdag, november 05, 2008
Körslaget kommer till Sundsvall...

| Sundsvallskören i TV4:s Körslaget SUNDSVALL (ST) 2008-11-05 03:00 TV4:s Körslaget i våras blev en succé. På annandag jul har den andra säsongen premiär – med LaGaylia Frazier som körledare för Sundsvallskören "Team LaGaylia". Den 11 november hålls audition på Sundsvalls Teater. – Sundsvall har så oerhört många duktiga körer så det här kommer att bli fantastiskt bra, säger LaGaylia Frazier. På annandag jul startar den andra säsongen av Körslaget i TV 4. Nu är det klart att LaGaylia Frazier – som bodde i Sundsvall under åren 2001 – 2003 – blir körledare för Sundsvallskören. Den 11 november är det audition på Sundsvalls Teater. LaGaylia Frazier är övertygad om att Sundsvalls kör kommer att stå sig mycket väl i den tuffa konkurrensen med de övriga körerna, som bland annat leds av Robert Wells, Magnus Carlsson och Nanne Grönvall. – Sundsvall är ju väldigt känt för sina körer så det kommer absolut att bildas en kör av hög klass till programmet. Jag är säker på att det kommer att bli fantastisk kvalitet. LaGaylia – som formellt blev svensk medborgare i våras - tror att hon kommer att passa utmärkt som körledare. – Jag gör mycket jobb med olika körer runt om i landet och känner mig säker i den rollen och kan inspirera andra att sjunga. Hon har redan nu klart för sig vad Sundsvallskören ska träna på. – Jag kommer att försöka få Sundsvallskören att röra sig en hel del på scenen och fokusera på sånger inriktade mot soulgospelmusik. Sedan gäller det att få alla att sjunga ut från hjärtat. Det är vad körsång handlar om. Hon flyttade från Sundsvall till Stockholm 2003, men har fortfarande många vänner kvar här i stan. Sedan några månader tillbaka är hon tillsammans med Sundsvallskonstnären Christian Beijer, som gjorde omslaget till hennes debutalbum "LaGaylia Uncovered". – Ja, vi är ett par sedan några månader tillbaka, så jag är ofta uppe i Sundsvall nu. Jag och Christian har varit vänner sedan länge. Vänskapen utvecklades till något mer, som det kan bli ibland. LaGaylia och Christian kommer också att jobba tillsammans en del professionellt. – Mitt nästa album släpps 2009. Christian kommer att designa omslaget till den skivan med. Han är en helt otroligt duktig konstnär på det han gör så det ska bli roligt att jobba tillsammans också, säger LaGaylia Frazier. Magnus Wiklund Fakta Körslaget TV4 – säsong 2 Programledare: Gry Forssell Körledare: Nanne Grönvall - Stockholm/Hägersten, Magnus Carlsson – Borås, Hanna Hedlund – Bollnäs, Robert Wells – Falkenberg, Erik Segerstedt – Uddevalla, LaGaylia Frazier – Sundsvall, Timo Räisänen - Göteborg Premiär: Annandag jul – och därefter sänds programmet på lördagar. Källa: TV4 Magnus Wiklund 060-197170 noje@st.nu" style="color: rgb(0, 0, 0); text-decoration: none; ">noje@st.nu |
lördag, oktober 04, 2008
Johanna - I think I'm ready to go
Johanna har lärt sig själv spela gitarr!!!!! Hur coolt är det? Hon är så duktig så jag smäller av nästan.
Japp!
//stolt mamma
tisdag, juli 01, 2008
torsdag, juni 12, 2008
Idag...

...har det varit fullt upp vill jag lova.
Dagen började med skolavslutning för Johanna där hon sjöng så vackert i Nacksta Kyrka på skolavslutningen. Jag är stolt över min underbara unge.
Efter det bar det av till jobbet. Jättekul igen! Får det vara kul att jobba? :-) Efter det lunch med Liza-Maria och mamma Yvonne på Tandoori i Sundsvall. Mycket trevligt sällskap och mycket god mat.
Ska vikariera som chef i sommar - på mitt nya jobb - jag måste nog undra om inte det är så att två dagar efter man börjat ett nytt jobb bli befordrad (om än temporärt) inte är något slags rekord? Jag blir ju lite stolt över mig själv måste jag säga.
Efter det hem till Johanna en stund, jag var så trött att jag somnade på bussen *fniss* Vilade lite hemma också.
Nästa projekt var att hämta Johannas nya kompis på tågstationen. En urgullig och jättemysig tjej. Alex gillar jag jättemycket.
Mitt liv är så bra just nu.
Imorgon har jag ju "konsert" och får sjunga många favoriter. På lördag händer något mycket speciellt som jag kanske berättar om sedan. Det är något jag sett fram emot jättelänge ska hända i mitt liv.
Nu blev ni allt nyfnikna va?
//Enastående mamma
torsdag, maj 22, 2008
Den här dagen har varit annorlunda.

lördag, maj 10, 2008
Äntligen konsertdag...
Ska snart ta och sätta mig i solen och ladda batterierna med härlig gospelmusik, grönt té och bara njuta en stund. Jag nös precis så det blir nog till att ta allergitablett idag. woo, billib fylla!
Kanske har tid att blogga ikväll när jag kommer hem - har ju lite svårt att varva ned efter en konsert.
Passar på att häls Er välkomna till Hagakyrkan, kl.19.00, Entré: 100 kr vuxen, Ungdomar: 13 - 17 år, 50 kr. Yngre barn är välkomna gratis. Vi bjuder på fika efteråt. VÄLKOMMEN!
Peace,
//Harriet

