Translate

lördag, november 10, 2012

Att vara stark men ändå känslig...

Jag undrar ibland hur jag ska kunna hålla ihop som människa. Ibland känns det som hela jag slits sönder av motsägelsefulla känslor. Jag kan känna mig stark, jag kan känna att jag inte tror på mig själv. I nästa ögonblick kan jag känna mig stolt över det jag har klarat av. För att i nästa ögonblick ta åt mig och göra saker någon säger större än vad de är.

Hur får man ihop allt? Är det fler människor än jag som känner sig trasiga på det här viset? Ibland känns det som jag får lida något straff för förräderi som innebär att starka, långmanade vackra hästar ska drivas hårt för att slita itu mig. Det känns som jag har ett rep i varje lem och som dessa drar mig i mot en dramatisk död.

Varför vill jag så mycket när jag inte riktigt orkar med mig själv? Kroppen strejkar och jag mår faktiskt rätt uselt om jag ska vara ärlig. Jag är så trött så trött.

Jag har blivit ombedd av flera människor att skriva en bok om mitt och Johannas liv med hennes sjukdom. Så igår började jag med det. Jag skrev elva och en halv sida i ett nafs bara. Någon kommenterade mitt utkast på mitt förord och visserligen var kritiken befogad men jag måste verkligen jobba på min kommunikation. För jag ville inte bli korrigerad utan bara få ett utlåtande om man kunde i allmänhet skriva ett förord som jag gjorde. Då jag insett att det är för känsligt för mig att få kritik i detta skede så kommer jag inte göra om detta för då kanske det blir en tumme av kostymen.

Jag vet absolut att inget illa menades men jag är för känslig. Nu är jag fantastiskt trött. Jag skrev till strax efter tre i natt och vaknade vid halv elva. Skulle vara skönt med en tupplur och kanske det blir några fler sidor ikväll/natt.


Inga kommentarer: