Ja inte är det lätt när man som jag vill väl, vill göra rätt och vara så vänlig jag kan mot andra. Fick en ny ekonomisk smäll idag som jag måste försöka reda upp. Tappade modet litegrann idag ska jag erkänna men det vänder nog så småningom.
Jag kämpar på, hamnar i udda situationer och gör mitt allra bästa för att reda upp dem. Det blir mera saker som felar och ännu mer att försöka reda upp. Idag är det mycket svårt att tycka om sig själv och jag känner mig bara dum. När ska jag bli lika klok som de flesta andra. När ska jag få känna att mina beslut är kloka? När ska jag känna att jag inte behöver hamna i allt som strular för att kunna hjälpa andra sedan? Kan inte jag få lite ordning på mitt, lite lugn och ro och trygghet? Idag lever jag och andas tungt i skuggornas dal. Jag ber bara att min hjärna ska funka som andras och att jag också ska känna mig klok och få lite färre tillkortakommanden.
För oss som varit utsatta för mobbing i livet så är det svårt att komma ifrån att betrakta oss själva ur andras ögon. Vi gör saker ständigt utan att tänka på det för att få andras erkännande, för att känna att vi duger. Det är nog därför många av oss blir berömda stjärnor, musiker och författare tror jag. Vi vill bara bli älskade som vi är, känna tillhörighet och känna oss trygga. Det är få förunnat att känna allt detta utan mobbing men det är än svårare för oss. Lägg sedan till att jag varit utsatt för sexuella övergrepp och ni förstår att jag är en smula gränslös ibland. Jag måste hela tiden göra även det som är så obehagligt för att få uppleva *närhet* en närhet som är falsk men den enda jag känner till.
Trots att jag inget hellre vill än att lita på andra så är det också i denna känsla som jag finner att jag blir oftast sårad. I min längtan efter att duga, känna mig älskad, behövd och saknad så blir det bara ångest och en känsla av värdelöshet kvar.
Idag är det en låg dag efter ännu en ekonomisk smäll. Idag måste jag hitta ny kraft och tilltro till mig själv. Idag är det en extra stor utmaning.
Just idag är det svårt att känna mig värdefull.
Translate
Visar inlägg med etikett värdefull. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett värdefull. Visa alla inlägg
tisdag, februari 18, 2014
måndag, februari 07, 2011
Du får lägga det bakomflutna före dig...
... för att citera en av mina favoritDisneyfilmer - Lejonkungen. Pumba säger detta när han ska beskriva vad Hakuna Matata bl a innebär för Simba. Det är verkligen ingenting som är lätt att göra i praktiken alla gånger.
div>Jag tycker ofta att gammal skit poppar upp i mitt liv och förstör för mig vid alla möjliga tillfällen. Jag råkar illa ut av någon anledning och - ploff - så blir en sak som var liten från början till den stora elefanten i glasbutiken som ingen låtsas märka och alla förnekar dess existens. SÅ, just så kan gamla problem komma tillbaka i mitt liv igen.
Sedan får jag kämpa och likt Sisyfos knuffa den stora stenbumlingen uppför berget för att precis när jag pustar ut se när eländet rullar ned igen så jag får börja om. Jag har lärt mig att bemästra den här ploffeffekten rätt så bra nu men ändå så överväldigar det mig ibland och jag hinner inte stoppa känslornas mångdubbling innan det är försent.
Jag kan bara drömma om att jag någon gång får känna samma inre styrka när det gäller mitt egenvärde och självkänsla som min tro på mig själv när jag ska göra massa saker som tala med myndigheter, ordna för barnen på bästa sätt. Trolla fram resurser som inte finns eller bara koka soppa på en spik.
Jag inser att jag är väldigt skadad och tycker ofta att jag måste göra den här företeelsen mindre och stoppa den innan den kommer förstöra livet alldeles. INGEN tjänar på att jag behandlar mig själv som jag gör och med det sagt så får ingen annan behandla mig som skit heller.
Varför kan jag inte fatta att det skadade barnet jag en gång var - i olika åldrar och olika skeden i mitt liv - bara är EN del av mig. Våga fokusera på det som är det nya jag - mitt nya mer livserfarna jag som VET att livet går upp och ned. Mitt 41 åriga jag som inser att jag är värdefull trots mina hudbristningar, min feta kroppshydda, trots min brist på pengar och inflytande ändå är bara VÄRDEFULL. Jag måste fatta att jag är lika värdefull som vem som helst som jag möter på gatan.
Jag vet ju också att alla människor har sina osäkerheter och sina problem. MEN varför känner jag mig så utanför hela tiden? Gör jag det mot mig själv eller är det så att min personlighet bara är helt åt pipsvängen så att jag inte klarar att passa in i ett sammanhang? Eller är det faktum att jag vägrar tolerera härskartekniker som gör att jag blir så in i bomben obekväm? Är det verkligen så att jag är socialt obegåvad ovanpå allt detta? I min ofullkomlighet är det svårt att tro att jag kan vara viktig för andra än mina barn, min make och närmaste vänner. Jag vet också att jag uppskattas som vän av dem som är mina vänner.
Jag är inte MER värd än någon annan jag har LIKA mycket värde som alla andra. När ska jag fatta det och när ska VI fatta det?
måndag, mars 29, 2010
Livet är fantastiskt

Jag tycker så mycket om det nya livet. Mina nya erfarenheter - jag var nog verkligen tvungen att låta värka ut det dåliga för att kunna ta emot det nya med öppna armar. Jag är mer vaken och alert på vad jag möter idag. Jag är mer redo än någonsin att möta det goda och våga njuta av det.
Jag vet att jag är på väg att få det jag vill ha. Det jag inte vågar formulera ännu i mitt liv är på väg. Det som jag förtjänar kommer hända.
Jag ÄR värdefull och väljer att se mig som det. Jag ÄR fin som jag är. Jag ÄR kompetent. Jag ÄR stark.
Faktiskt så ÄR jag värd att få den JAG vill ha
Den jag vill HA är värd att få mig som sin
Det ÄR MIN TUR NU... NU måste MITT liv få börja.
Kom igen nu livet - sätt fart! Jag har väntat länge på dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
