Ja inte är det lätt när man som jag vill väl, vill göra rätt och vara så vänlig jag kan mot andra. Fick en ny ekonomisk smäll idag som jag måste försöka reda upp. Tappade modet litegrann idag ska jag erkänna men det vänder nog så småningom.
Jag kämpar på, hamnar i udda situationer och gör mitt allra bästa för att reda upp dem. Det blir mera saker som felar och ännu mer att försöka reda upp. Idag är det mycket svårt att tycka om sig själv och jag känner mig bara dum. När ska jag bli lika klok som de flesta andra. När ska jag få känna att mina beslut är kloka? När ska jag känna att jag inte behöver hamna i allt som strular för att kunna hjälpa andra sedan? Kan inte jag få lite ordning på mitt, lite lugn och ro och trygghet? Idag lever jag och andas tungt i skuggornas dal. Jag ber bara att min hjärna ska funka som andras och att jag också ska känna mig klok och få lite färre tillkortakommanden.
För oss som varit utsatta för mobbing i livet så är det svårt att komma ifrån att betrakta oss själva ur andras ögon. Vi gör saker ständigt utan att tänka på det för att få andras erkännande, för att känna att vi duger. Det är nog därför många av oss blir berömda stjärnor, musiker och författare tror jag. Vi vill bara bli älskade som vi är, känna tillhörighet och känna oss trygga. Det är få förunnat att känna allt detta utan mobbing men det är än svårare för oss. Lägg sedan till att jag varit utsatt för sexuella övergrepp och ni förstår att jag är en smula gränslös ibland. Jag måste hela tiden göra även det som är så obehagligt för att få uppleva *närhet* en närhet som är falsk men den enda jag känner till.
Trots att jag inget hellre vill än att lita på andra så är det också i denna känsla som jag finner att jag blir oftast sårad. I min längtan efter att duga, känna mig älskad, behövd och saknad så blir det bara ångest och en känsla av värdelöshet kvar.
Idag är det en låg dag efter ännu en ekonomisk smäll. Idag måste jag hitta ny kraft och tilltro till mig själv. Idag är det en extra stor utmaning.
Just idag är det svårt att känna mig värdefull.
Translate
Visar inlägg med etikett närhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett närhet. Visa alla inlägg
tisdag, februari 18, 2014
lördag, januari 23, 2010
En annorlunda natt.

Kan man säga att min var. Tillbringade största delen vaggandes, vankandes och ojjande. Hade en rent fantastisk migrän inatt. Jag antar att det beror på att många spänningar släpper. Konstigt det är att man dagen efter migrän känner sig som man varit ute på krogen. Helt galet! Bara smärtan och inget av det roliga, liksom.
Myser med älsklingen och njuter av hans uppmärksamhet, närhet och mänskliga värme.
Plus idag; Känna sig älskad
Minus idag; tröttheten och ömheten i hjärnan efter migrän.
Ha det underbart alla!
lördag, januari 16, 2010
Love

Att vara kär är alldeles underbart och det känns som jag hittat rätt den här gången.
Han sätter mig i centrum, kärlekens alla aspekter blommar och jag känner mig vacker och kvinnlig i hans närhet. Jag behöver inte stärka - för hans styrka är hans egen. Jag behöver inte ta hand om för han är självständig och jag behöver inte vara något jag inte är - för han älskar mig oavsett.
Visst har det blivit missförstånd mellan oss men vi vill reda ut dem och därför mår vi bra. Jag tycker han är för viktig i mitt liv för att bara vika undan och jag vill också förstå. Han behandlar mig likadant och jag tycker det är underbart.
Kan det vara så att 4 real är just det här. I am real and so is he.
Love you baby...
onsdag, februari 11, 2009
tisdag, maj 20, 2008
Enastående mamma söker...
... en man som är stark invärtes och utvärtes. I ålder mellan 26 - 45 år.En man med;
hjärta
hjärna
kärlek
intelligens
humor
ansvarsfullhet
värme
ärlighet
keligt sinne
Jag har;
kärlek
ömhet
empati
kärlek
humor
ärlighet
kämparglöd
operfekta dagar
stort hjärta
omhändertagande personlighet
Kanske du vill;
dela ditt liv med mig
gifta dig någon gång
bli en del i min familj
skapa musik med mig
vara min ackompanjatör
hjälpa mig fatta klokare beslut
lära mig något nytt
Finns du skicka mejl till: hattagospel@gmail.com
onsdag, april 02, 2008
Min natt har varit tung och dagen har varit i bästa fall såsig.

Jag har fått en rent historisk värk och klarar inte av att träna längre. Det är så tråkigt. Nu kan jag inte se fram emot att åka på Helex och pricka in lite snygga basketspelare heller. Ibland suger livet!
Min kära son har visat mig ett nytt spel som heter Farao och som är hur kul som helst. Nu har jag fastnat i det - totalt! Det värsta är att det alltid blir att jag sitter i minst tre timmar om jag öppnar spelet för det är hart när omöjligt att sluta när man börjat. Dessutom är det skönt att tänka på annat ett tag.
Jag befinner mig känslomässigt i något slags neutrum just nu och det är skönt och vilsamt. Jag känner att Serotonin nivån är något högre än den var förut och den stora klumpen i magen är för det mesta ganska liten. Klumpen i magen som innan jag började med medicinen kändes som en stor tumör av oro och rädsla hela tiden.
Jag har inget i mitt liv som gör mig ledsen just nu eller som orsakar mitt mående som det ser ut. Mitt problem är däremot en långvarig stress som gjort att jag är utbränd och genom Kortisolinsöndringen i kroppen har mitt förråd av Serotonin minskat och gjort mig kliniskt deprimerad alltså p g a brist på ett ämne. Jag har nämligen tre underbara barn, två härligt knasiga hundar och ett aktivt liv med basketmatcher, körsång, församlingsarbete och flera bekanta. Jag har detta fortfarande men numer är jag bara så fantastiskt trött.
Det är klart mitt liv är väl inte en dans på rosor - det som orsakar den negativa stressen är ju oron för Johanna som har barnreumatism, Jesper som har Aspergers och så har jag själv fibromyalgi. Så den onda cirkeln finns ju där men som ni såg i det stycket över så har jag massor fint och roligt i mitt liv också. Ni kan ju förstå att min ekonomi i min situation inte är lysande. Min exmake har inte ställt upp något för de båda barnen med sjukdomarna och jag har fått bära alla kostnader själv - det är det som i kombination med att jag är sjukpensionär på 75% gjort att jag befinner mig ekonomiskt där jag gör idag. Hade exmaken delat alla sjukhuskostnader hade jag inte varit skuldsatt idag - så enkelt är det. Jag klandrar honom inte - jo, lite förresten det ingår ju i ansvaret för barnen. Så dit jag vill komma med denna passus är att min ekonomi också varit föremål för en hel del ångest.
Njaaa, som jag ser det nu så är det kanske inte så konstigt eftersom jag dessutom inte haft något helhjärtat stöd från mina föräldrar heller. Knappt någon hjälp alls egentligen. Jag upptäcker alltid att jag står alldeles ensam hela tiden utan någon som hjälper mig.
De få gånger jag fått hjälp har jag fått betala för den - till min mor! Vad jobbigt det blir att alltid se att ensam MÅSTE vara stark. För ni ska ju inte tro att kommun och landsting finns där för att stödja en enastående mamma inte. Det som händer är att nya krav läggs och gärna större än på de som är ett par. Det är inte klokt egentligen men så är det.
Så om killar är rädda för att få en massa konstigt ansvar och hamna i ekonomiskt trubbel för att de dejtar mig så vill jag bara säga så här;
JAG HAR KLARAT MIG SJÄLV OCH TAGIT HAND OM ANDRA SEDAN JAG VAR LITEN - DET KAN JAG GÖRA FORTSATT ÄVEN NU.
Det jag behöver från en man i tvåsamhet är kärlek, närhet och ömhet. Jag behöver ingen ny pappa inte. Skulle vara skönt att ha någon att dela ansvaret för livet med och någon som man kan diskutera med för två huvuden är alltid bättre än ett när det gäller att fatta beslut.
Hjälp vad långrandigt det blev - hoppas du inte somnade nu!
//enastående mamman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


