Under dagen har mina tankar vandrat från det ena till det andra. Rätt mycket handlar om julen, hur andra verkar ta emot det jag säger eller skriver. Andra människors kloka tankar, underbara systerbarn och tanter med ännu tröttare muskler än dig mamma.... Mycket handlar om hur jag väljer att definiera mig själv. För jag vet att jag är en sån människa som faktiskt agerar utefter det jag säger jag ska göra. Har jag en dröm så jobbar jag hårt för att uppnå den. Med hårt arbete och ett inställt mindset så förverkligas våra drömmar.
Jag har åstadkommit många små underverk i mitt och mina barns liv med de begränsade resurser vi har och enligt deras önskemål har jag gjort allt som står i min makt för att kunna göra något för dem. Jag har precis börjat en upptäcktsresa in i mitt inre där jag försöker komma tillbaka till kärnan till den som är jag. Under min resa har jag alltid varit ärlig och jag har alltid uppskattat andra människors ärlighet. Jag har gjort allt för att lära av mina misstag och det kommer komma fler nya lärdomar av det också. Perfekt blir jag aldrig men jag jobbar för att bli så bra jag kan. Det är viktigt för mig att ständigt utmana mig själv och se vad jag förmår. Någon gång ibland så dyker det upp små änglar i mitt liv som hjälper mig att lyfta mig lite till. Människor som är oerhört viktiga för att de säger; JAG tror på dig! Jag vet att du kommer fixa det. Såna människor är bland de viktigaste som finns för det betyder att vi ges en möjlighet att tro att vi kan åstadkomma något i vårt liv, både för oss själva och för andra.
Det är som sagt svårt för mig att förstå varför vissa människor har så svårt att ge andra människor kärlek. Jag talade med en man på bussen härom kvällen. Han pratade på om än det ena än det andra. Han presenterade sig som Harry och vi talade efter ett tag med varandra och skrattade gott. I början var jag förlägen då han helt klart hade någon slags utvecklingsstörning men då jag sa åt mig själv att skämmas och finnas i nuet för honom så blev det trevligt. Det är ju ett sätt att vara generös mot sig själv tycker jag att kunna umgås med många olika slags människor. För i grund och botten är vi ju alla lika värda och har samma rättighet till liv. Det har faktiskt inget som helst att göra med hur produktiv du är, din skönhet, sexuella läggning, tro eller politisk tillhörighet. Sedan kan ju vissa avarter inom alla områden gå ut på att skada, exkludera eller markera mot andra och då hamnar ju ditt fokus fel.
Jag menar så här. I samma ögonblick som du vågar öppna dig för andra så öppnar du dig för världen för vi har så oerhört mycket att lära av varandra bara genom att lyssna. Våga ha tilltro, glädje och kärlek till din nästa så ska du se hur mycket du kommer att vinna. Kombinerar du det med en generositet som du visar andra människor med den du är och vad du kan som medmänniska bidra med så kommer du lära dig oerhört mycket om dig själv och andra.
Idag har jag varit ute på lite äventyr med min mor som har inneburit ett besök på Dollarstore och City Gross... Jajjemen det gäller att storgöra det ibland. Buss åkte vi också.
En annan sak som också har gått upp för mig som har orsakat mig onödigt negativt tänk förut. Jag har blivit bättre på det men ett tag var jag arg för att jag tyckte att jag ställde upp på alla. Vilket var helt sant men ingen tvingade mig till det faktiskt. Jag sökte erkännande för mig som människa och ett människovärde eftersom jag inte kunde arbeta. Jag levde hela tiden med en känsla av att kan jag kan alla andra, de borde verkligen hjälpa mig för att jag har det svårt eller de borde göra mer för mig. Men idag när jag inte känner så längre och oftast hinner stoppa gamla tankemönster är livet bra mycket enklare. Nu ligger fokus på mig, mina tankar och mina handlingar på ett annat plan än förut. Jag tillåter faktiskt inte att andra har fokus i mitt liv, jag tillåter mig själv ta plats och det är himla skönt det.
Ingen annan människa är skyldig mig något lika lite som jag är skyldig andra något. Jag har ansvaret i mitt liv och det är jag som ska styra det med de medel jag har att tillgå. Jag jobbar hårt för att inte döma andra, varje dag, eftersom jag inte har någon rätt att göra det. Jag vet ju nämligen inte vad som ligger bakom en annan människas handling eftersom jag inte är inne i deras huvud. Det är inte så många som är lika mig med min transparens. Det är helt okay för oss alla att välja att vara den vi är så länge vi inte medvetet skadar andra människor.
Jag provade en jättefin mössa idag från Dollarstore, den kostar 50 kronor och den ska jag nog köpa för jag gillar den.
Imorgon ska jag börja fotografera lite för att ha bilder med mig när jag flyttar. Dessutom vill jag fotografera min mammas hund så att hon får lite fina bilder att använda på sin dator.
Translate
Visar inlägg med etikett rättighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rättighet. Visa alla inlägg
tisdag, december 17, 2013
En tankfull dag
Etiketter:
agera,
avarter,
Dollarstore,
exkludera,
Fokus,
inkludera,
känna sig bra,
människors värderingar,
människovärde,
mössa,
rättighet,
skada,
skratta,
tankar,
umgås,
unna
onsdag, februari 03, 2010
Om mobbning...
För mig är det helt klart vad som ska göras.
Det som behövs är mer vuxna i skolan som är synliga och som vågar ta ansvar. Samtal mellan personal och samtal med eleverna. En modern lärarutbildning där blivande lärare utbildas i vikten av att våga ingripa och att det ingår i lärar/vuxenrollen.
Vuxna måste ta ansvar! Vuxna måste visa att det går att lita på dem! Vuxna i skolan är de som har det yttersta ansvaret i elevernas arbetsmiljö - INTE - eleverna.
Det behövs regler som alla i skolan är satta att följa som är tydligt anslagna och där ALLA vet att det är oacceptabelt att bete sig så illa mot andra.
Nästa sorgliga kapitel är vuxenmobbning där samma regler faktiskt gäller för att få det att fungera. Vi har ju ratificerat FN:s konvention om mänskliga rättigheter och där står;
Sverige
I Sveriges grundlag (1 kap. 2 § andra stycket regeringsformen) anges att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och att det särskilt ska åläggas det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.
De ekonomiska och sociala rättigheterna betonas i Sveriges arbete inom de globala och regionala organisationerna. I den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna betonas vikten av att kunskap om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna sprids. läs mer här.
I Sveriges grundlag (1 kap. 2 § andra stycket regeringsformen) anges att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och att det särskilt ska åläggas det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.
De ekonomiska och sociala rättigheterna betonas i Sveriges arbete inom de globala och regionala organisationerna. I den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna betonas vikten av att kunskap om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna sprids. läs mer här.
tisdag, juli 01, 2008
´Mejl till Marianne Staaf-Gälldin
Till: Marianne Staaf-Gälldin
Från: Harriet Olsén
Du skriver i brevet att "Klasslärarna har haft det pedagogiska ansvaret för hennes studier och välbefinnande i skolan". Jag måste tyvärr ta dig ur den villfarelsen att Johannas skolgång har skötts väl från Stöde skolas sida. Enligt skollagen är skolan skyldig att tillse att barn med särskilda bekymmer och svårigheter har rätt till hemundervisning. Trots att detta står i skollagen erbjöds detta aldrig. Det är möjligt att klasslärarna på papper haft ansvaret för Johanna men i praktiken har jag fått ta det ansvaret under hennes svåra sjukdomsperioder utöver min konstanta oro för hennes fysiska hälsa.
Rent praktiskt har heller inte skolan skött singa åtaganden genom att erbjuda ett så svårt sjukt barn en assistent i skolan något som hon också har rätt till. Johannas sjukdom är inget att leka med och här menar jag att bristerna är särskilt allvarliga. Johanna mådde dåligt när hon var på skolan då hon inte hade en vuxen som engagerade sig i henne under skoldagarna och hon slet illa av detta psykiskt också. Jag fick ringa varje dag innan skolskjutsen som hon till slut fick - kom för att ta reda på vem som var ansvarig för henne under dagen. Hennes klasskamrater var flera gånger ansvariga att ta henne från klassrum till matsal och till andra ställen. På vintern var skolplanen så dåligt plogad att hon hade svårt att vara utomhus ens i korta stunder. Hennes livskvalité var kraftigt försämrad och hennes psyko-sociala utveckling hindrades tack vare skolans brist på kunskap och vilja att tillgodose hennes behov. Det är dessutom anmärkningsvärt att ingen reagerat på dessa missförhållanden och velat ta itu med dem. Än mer anmärkningsvärt är det att ni fortsätter att behandla mig illa som förälder till ett svårt sjukt barn. Trots allt detta väljer ni att fortsätta behandla mig illa när ni egewntligen borde tacka mig för att jag kunnat ta det ansvaret för min dotter när kommunen så uppenbart brustit att följa skollagen. Detta är ett av huvudskälen för mig att hävda rätt att få betalt.
Jag kan också säga det - har talat med andra kommuner och de har varnat mig att det kommer att handla om prestige, tyvärr så tror jag dem - dessutom om ni tror att ni kan sätta er på mig och tro att ni får sitta kvar på mig så är det slut med det.
Johanna och jag har rättigheter som kränkts det ska kommunen ta ansvar för. Faktiskt så är kommunen till för innevånarna och inte tvärtom hur tokigt det än kan låta. Varför tror ni annars att lagar finns till för?
Johanna har som tur är hamnat på en skola som vill ta ansvar, se hennes behov och där hon nu utvecklas med stormsteg. I Stöde måste något radikalt ske snart och styret måste ses över både i skolan och kommunen. Jag uppmanar er att äntligen våga se sanningen och ta ansvar - sluta att kackla runt som yra hönor och följ lagen och ett solidariskt hjärta.
//Harriet Olsén, Johanna Erikssons mamma.
P.S Jag ger mig aldrig
Från: Harriet Olsén
Du skriver i brevet att "Klasslärarna har haft det pedagogiska ansvaret för hennes studier och välbefinnande i skolan". Jag måste tyvärr ta dig ur den villfarelsen att Johannas skolgång har skötts väl från Stöde skolas sida. Enligt skollagen är skolan skyldig att tillse att barn med särskilda bekymmer och svårigheter har rätt till hemundervisning. Trots att detta står i skollagen erbjöds detta aldrig. Det är möjligt att klasslärarna på papper haft ansvaret för Johanna men i praktiken har jag fått ta det ansvaret under hennes svåra sjukdomsperioder utöver min konstanta oro för hennes fysiska hälsa.
Rent praktiskt har heller inte skolan skött singa åtaganden genom att erbjuda ett så svårt sjukt barn en assistent i skolan något som hon också har rätt till. Johannas sjukdom är inget att leka med och här menar jag att bristerna är särskilt allvarliga. Johanna mådde dåligt när hon var på skolan då hon inte hade en vuxen som engagerade sig i henne under skoldagarna och hon slet illa av detta psykiskt också. Jag fick ringa varje dag innan skolskjutsen som hon till slut fick - kom för att ta reda på vem som var ansvarig för henne under dagen. Hennes klasskamrater var flera gånger ansvariga att ta henne från klassrum till matsal och till andra ställen. På vintern var skolplanen så dåligt plogad att hon hade svårt att vara utomhus ens i korta stunder. Hennes livskvalité var kraftigt försämrad och hennes psyko-sociala utveckling hindrades tack vare skolans brist på kunskap och vilja att tillgodose hennes behov. Det är dessutom anmärkningsvärt att ingen reagerat på dessa missförhållanden och velat ta itu med dem. Än mer anmärkningsvärt är det att ni fortsätter att behandla mig illa som förälder till ett svårt sjukt barn. Trots allt detta väljer ni att fortsätta behandla mig illa när ni egewntligen borde tacka mig för att jag kunnat ta det ansvaret för min dotter när kommunen så uppenbart brustit att följa skollagen. Detta är ett av huvudskälen för mig att hävda rätt att få betalt.
Jag kan också säga det - har talat med andra kommuner och de har varnat mig att det kommer att handla om prestige, tyvärr så tror jag dem - dessutom om ni tror att ni kan sätta er på mig och tro att ni får sitta kvar på mig så är det slut med det.
Johanna och jag har rättigheter som kränkts det ska kommunen ta ansvar för. Faktiskt så är kommunen till för innevånarna och inte tvärtom hur tokigt det än kan låta. Varför tror ni annars att lagar finns till för?
Johanna har som tur är hamnat på en skola som vill ta ansvar, se hennes behov och där hon nu utvecklas med stormsteg. I Stöde måste något radikalt ske snart och styret måste ses över både i skolan och kommunen. Jag uppmanar er att äntligen våga se sanningen och ta ansvar - sluta att kackla runt som yra hönor och följ lagen och ett solidariskt hjärta.
//Harriet Olsén, Johanna Erikssons mamma.
P.S Jag ger mig aldrig
fredag, juni 13, 2008
Nu börjar kampen för att få betalt från kommunen...

Detta brev har jag skickat till Skolverket över mejl nu ikväll:
________________________________________________________________________________
HEJ!
Jag är mamma till Johanna Eriksson född XXXXXXXX hon är svårt sjuk i barnreumatism. Jag har precis fört en hård kamp för hennes rätt till stöd i samhället och hon är beviljad skolskjuts till ht slut. Johanna går i klass 6B på Nacksta Skola som är en fantastisk skola så det är inte den skolan detta gäller.
Jag vill anmäla att min dotter Johanna var tvungen att undervisas av mig i hemmet under åk 1 till 4 hela vårterminerna då hon var elev i Stöde Skola. Jag som förälder blev inte erbjuden pedagogiskt stöd, någon lön eller allra värst så blev inte min dotter erbjuden vare sig assistent i skolan eller hemundervisning som Skollagen ger henne rätt till.
Jag var tvungen att undervisa henne själv med all oro det ger i en situation där man inte har utbildning eller stöd i sin påtvingade roll. Johanna var hemma p g a att hon var så sjuk i sin barnreumatism att det inte var möjligt i den otrygga situation hon hade att orka med skoldagarna på Stöde Skola.
Jag har som förälder som påtvingats undervisning av mitt funktionshindrade barn en helt uppenbar rätt att få lön för utfört arbete. Sundsvalls Kommun kan väl inte ha rätt att anlita svart arbetskraft? Jag yrkar rätt på två årslöner motsvarande det arbete jag påtvingats att utföra för min dotters räkning.
Hade jag inte ställt upp på detta hade hon inte klarat av åk 1 - 4 i Stöde Skola över huvudtaget. Jag kräver att skolan får en reprimand för att de skött sina åtaganden så katastrofalt dåligt och för att de har haft svart arbetskraft.
Dessutom behöver de en åthutning för sin underlåtelse att skapa en trygg miljö för min dotter under skoldagarna. Johanna har inte haft en enda person som ansvarat för hennes väl och ve under sina lektionsdagar i skolan. Hennes klasskamrater fick skjutsa runt henne och ta hand om henne under rasterna. Detta är under all kritik och något måste göras.
Jag tog kontakt med Skolstyrelsen i kommunen efter att ha skickat in en lönespecifikation och det hånfulla svaret jag fick var att "man inte gav lön till personer man inte kommit överens med i förväg." Jag har väl sällan sett sådana övertramp mot mig i min föräldraroll eller den uppenbara brist av stöd till min dotter och hennes situation. Sedan är rätten helt uppenbar att jag ska uppbära lön retroaktivt för en tjänst jag utfört åt kommunen. Här skall också tilläggas att min dotter fyllde sina mål i skolan både väl och mycket väl uppfyllda i många fall. Jag har gjort min uppgift OCH kommunens nu måste de upp till bevis och visa att Socialdemokraterna som styr här verkligen gör det de påstår sig göra. Alla ska med - visst om du inte har någon svaghet i samhället så.
Jag skäms att skolor i Sverige får skötas så illa som Stöde Skola. Något måste göras och det snabbt. Alla trötta, gamla och oinspirerade personer i personalen måste väck från skolan - nu! Jag måste få betalt - NU! Detta maktmissbruk i Sundsvalls kommun måste beivras och få ett slut.
En mycket förtvivlad och mycket upprörd mor som blivit nekad stöd från samhället.
Harriet Olsén
Ekebovägen 55
863 35 Sundsbruk
T.XXX- XXXXXXXXX
M.XXX- XXXXXXX
Blogg: www.singinghatta.blogspot.com Enastående mamma
_____________________________________________________________________________________
Detta hoppas jag landar hos någon som inte är rädd för att följa Skollagen. Det vore ju lite fiffigt att åtminstone ibland kunna göra vad denna rådgivande lag säger. Jag kommer strida till jag får det som är min rättighet och till Sundsvalls Kommuns Skolstyrelse tar tag i problemen som är så uppenbara. Brister som är så flagranta att man nästan tappar andan. Hur kan man bara lämna en unge som är så svårt sjuk som min dotter åt sitt öde? Jag fattar inte att man kan vara så kallsinniga och att jag som grädde på moset inte heller får det som är helt rätt enligt Arbetslagen är ju dessutom helt anmärkningsvärt.
Varför har vi lagar i Sverige om de inte följs? Vad är idén med att upprätthålla ett dyrt och tungt maskineri och sedan kräva våra surt förvärvade skattepengar ovanpå detta för att sedan räcka mig som ensamstående förälder, sjukpensionär på 75% med ett barn med funktionshinder bara hängande utanför alla trygghetssystem. Hur kan man motivera detta utan att få mardrömmar om dysfunktionell demokrati?
Väck med sossarna från Sundsvalls Kommuns styre vid nästa val... då kan kanske partiet som verkligen bryr sig om sina invånare rätta till en hel del stora och graverande brister i dagens samhälle.
Hängiven och kampsugen Kristdemokrat,
//kampmamman
P.S Jag skickade samma brev till Skolstyrelsen på Sundsvalls kommun också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
