Translate

Visar inlägg med etikett besvikelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett besvikelse. Visa alla inlägg

torsdag, maj 13, 2010

Sundsvalls kommun och rektorer?



Vad är det för fel på dem egentligen?

Har fått in yttrandena från Skolinspektionen där det framkommer tydligt mellan raderna att jag nog håller min dotter hemma på oklara grunder och att jag vill hon ska ha hemundervisning för att jag inte orkar med annat. Jag har också blivit anklagad för att ha ljugit för skolan om att vara i Stockholm på Astrid Lindgrens Barnsjukhus då vi skulle ha haft ett möte tillsammans mellan skolpersonal och sjukvårdspersonal på Sundsvalls Sjukhus. Dessutom har rektorn påstått att han inte fått ett mejl som jag sänt till honom. Tror de verkligen inte att jag sparar viktiga mejl som jag har skickat iväg?

Saken är den - på ALLA skolor Johanna har gått i kommunen - har skolorna misskött sina åtaganden gentemot min dotter. På SAMTLIGA skolor har de tyckt att jag som outbildad lärare - läs förälder - ska sköta min dotters utbildning och ge dem ett erkännande för det. Aldrig i livet! Det är SKOLORNAS ansvar att sköta utbildningen det är DE som ska anpassa sig efter min dotter. Det är DE som ska ta reda på fakta och utbilda sig om hennes sjukdom. Det är DERAS ansvar! Skjut inte över det på MIG. Jag har tagit ett stort ansvar för min dotters skolgång och hennes liv ENSAM, UTAN hjälp och det ser ut som jag får fortsätta göra det.

Men kom INTE och anklaga mig för att agera oriktigt runt min dotters liv. JAG VET BÄST hur hon mår, VAD hon behöver och jag har hittills aldrig haft lyxen att bara vara hennes mamma. Hela tiden får jag ta ansvar över ALLT runt henne. Inte ens de bitar samhället ska stå för har jag fått hjälp med. Det är många gånger som jag skickat iväg min dotter till skolan trots att hon har haft för ont bara för att INTE skolan ska anklaga mig för att missköta henne. Efter hon har åkt har tårarna som bränt då jag sett hur hon grimaserar för att kliva upp, tvätta sig och kliva i taxin. Gråtit i min ensamhet. Den som inte levt med våra förhållanden ska inte döma. Den som inte har en empatisk förmåga ska inte klandra och den som har åkt genom livet på en räkmacka ska bara hålla tyst om de inte har något vettigt att säga.

Jag säger bara det; Prova lev vårt liv som vi har gjort i bara två månader när det var som värst så får ni se vad det innebär.

Min största dröm är att få se min dotter leva sitt liv som HON vill och att ha tillförsikt inför framtiden.

Idag har sjukdomen stoppats tack vare den medicinska studien hon är med i. Tack vare att Bo Magnusson på Barnreumatologen på ALB visste vem hon var. Nu är det bara kvar att stå ut med smärtorna så länge som möjligt för att kunna sätta in proteser i axlar och höfter. När det är gjort - kommer hon vara smärtfri och kunna LEVA livet på ett nytt sätt. Med nya förutsättningar som hon aldrig haft sedan hon var fyra och ett halvt år.

Jag tar ansvar och har fått rätt hos Skolinspektionen i alla ärenden jag drivit - skulle jag ha fått rätt om det var så att jag inte hade på fötter? Nej, inte direkt va?

Kommunen får bita i det sura äpplet nu och ta ansvar.

Det är sådant här jag vill kämpa emot för VÅR verklighet är något som ALLA föräldrar till barn med olika funktionshinder ställs inför. Det hade ju varit fantastiskt om vi varit en isolerad händelse - men tyvärr - så ser det ut så här för oss i HELA landet.

Kryssa mig på valsedeln för Kristdemokraterna i valet och jag ska göra vad JAG kan för att förändra detta.

ALLA BARN HAR RÄTT TILL SKOLGÅNG PÅ SINA VILLKOR!

Kryssa Harriet Olsén, KD till Kommunfullmäktige i Sundsvall.

torsdag, december 11, 2008

Jag bara undrar...


... varför människor man verkligen vill hoppas på aldrig överraskar en positivt?

Ständigt behöva finna sig i att andra försöker förstöra för en utan att man har gjort något. Ständigt behöva ha en klump i magen. Ständigt behöva göra inre monologer med ursäkter för en människa som inte kan klara av att se hur den beter sig illa mot andra.

Detta ständiga upprepade mönster som man med näbbar och klor försöker ta sig ur. Handlar annorlunda, ber för personen, försöker göra rätt, försöker hålla sig i bakgrunden.

Ständigt och annorlunda men alltid samma.



Ett helt grustag i magen
grus i ögonen
grusiga, oroliga drömmar

Ett spirande hopp
smulas ned i gruset
smulade, trasiga drömmar

Ett helt hjärta
oroligt bankande
glädjen som grusas i magvirvlande drömmar

Av: Harriet Olsén 2008-12-11

lördag, september 27, 2008

Joakim Kjellbom till...

...Norrköping Dolphins??!!

Ja, än blommar inte löken alltså... Ja, det är hans val och jag hoppas att han får ut något av det för egen del. Känns dock tråkigt att han inte spelar med Drakarna.

Lycka Till Jocke!

FAST, det är ju bra på ett sätt - nu får vi ju se honom spela ibland i alla fall ;-)

//basketmamman

fredag, augusti 08, 2008

Star Wars Exhibition, Örnsköldsvik









Det var väl en rätt intressant utställning trots att jag saknade Han Solo, Luke Skywalker och Chewbacca och annat jag tycker hör till en sån här utställning. Det var stort fokus på podracers tyckte jag och hade väl haft roligare om man sett lite mer rekvisita från de första filmerna som man ändå levt med sedan man var liten.

Priset var något i överkant tyckte jag nog då jag faktiskt saknade de stora huvudrollsinnehavarna som jag nämnt tidigare. Darth Vader, Yoda och Leia fanns dock. För alla karlars stora förtjusning var hennes dansdress med som hon hade på sig hos Jabba The Hutt. Om man ska tro JD i Scrubs är det något av männens drömscenario att se sin kvinna i den.

Ja, vi fick i alla fall en trevlig dag som avslutades hos Max innan vi tuffade hemåt. Tackar Christer för att han bjöd oss dit.

Se gärna utställningen men ha inte för höga förväntningar då blir ni besvikna.

/sci-fi mamman

fredag, maj 23, 2008

Såå trött och sliten idag...



... så jag kollar bara på film i stort sett. Jag har inte ens lagat middag idag utan vi har köpt sallad till mig och pizza till sonen idag. Johanna det lilla underverket har åkt till kompisar i Vigge och Stöde och henne ser vi inte röken av förrän på söndag.

Hoppas hon har riktigt kul idag. Imorgon ska jag på babyshower i Timrå och det ska bli riktigt kul. Är lite gruvsamt att åka buss dit första gången eftersom jag inte riktigt vet var jag ska kliva av för att komma dit. Jag har bara åkt bil dit förut.

Hoppas åka med andra som ska ta bussen dit upp så att man får hjälp att hitta dit första gången med buss. Sedan går det ju mycket lättare...

Ibland känns det som man är bara 6 år och ska cykla långt själv för första gången. Vad konstigt egentligen - utomlands har jag åkt själv och tillsammans med barnen några gånger och det har gått bra. Beror det kanske på att man är förberedd på att man inte hittar och det då går lättare? Beror det på att man tror att man ska hitta lättare i Sverige bara för att man bor här - fast man inte har gjort något förut?

Det tål att funderas på...

Anyway... jag har latat mig och kollat film idag; jag har sett Forbidden Kingdom och 10000 BC - jag älskade båda dem och kommer köpa dem på dvd sedan. Semi Pro har jag också sett den var minst sagt medioker med Will Ferell han körde på autopilot och fast det var en film med basket så infann sig aldrig något drag eller några coola dunkar. Besvikelse! Vill ni se en rolig basketfilm välj då White men can't jump och Space Jam istället. DÅ får ni basketdrag i olika format för tiden ni lägger ned på att se dem.

Nu ska jag snart se American Gangster och 21...

//Enastående mamma