Jag är en person som frenetiskt hävdar att jag inte står ut med svensk film. Jag står såklart för detta uttalande till fullo.
Människor av god intelligens brukar då börja att föra en argumentation om detta med mig. Jag tycker om att bevisas av motsatsen i alla mina teser för jag är sådan som person. Jag ska ju då meddela att det finns vissa barndomsfavoriter och ett par nya filmer/filmserier som jag faktiskt har njutit av eller faktiskt njuter av idag. Sällskapsresanfilmerna var urbra och tas fram när jag behöver roas mycket och uppröras litegrann. Av de nya är Låt den Rätte komma in storfavoriten, efter den följer i tät takt filmerna om Arn och Män som hatar Kvinnor.
Vad kan då min aversion bero på? Jag har undrat mycket över det och har kommit fram till följande. När det skapas komedi i vårt land idag så är det antingen kiss och bajshumor eller lyteskomik som fortfarande verkar skapas i överflöd. Jag klarar inte mer av att se sånt som handlar om att förminska några människor på landsbygd, tätort (läs förorterna) eller som rör människor med udda funktionshinder. Jag går inte igång på det och många av filmerna verkar ju handla om detta. När vi talar om svensk action – så är ju DET i alla fall rätt komiskt att se. Sedan är det ju alla dessa relationsdramer där man tävlar om att vara svår och försöka nå upp till Ingemar Bergmans standard och ska vi vara riktigt ärliga så blir ju även dessa resultat en smula löjeväckande.
Svenska skådespelare då. Jo, det finns några som är utmärkta och får de ett vettigt manus med ett tal som är uppdaterat och inte låter som direktöversatt dialog från någon Shakespearepjäs så går det ju an. Många av våra skådespelare tycker jag verkar ta sig själva på alldeles för stort allvar och det gör ju att de ofta tenderar att överspela i sina filmroller och det går bara inte, det är så pinsamt tycker jag. Fram för aktriser med gedigen kunskap, en smula livserfarenhet och lite jäklar anamma så ska ni få se på gnistor. Kanske de gnistorna så småningom når ut till oss som går på bio och får agerandet från båda kön att bli trovärdigt. DET lockar nog tillbaka storpubliken till svensk film igen för nog vore det bra om mina och dina skattepengar användes till mer vettiga projekt av Svensk Filmindustri än till kassa produktioner med undermåliga manus?!
Så nu kanske ni har lite lättare att förstå min aversion och kraftigt nekande för att se svensk film.
Jag måste säga att jag verkligen gillade den här bondfilmen. Det var action från en bit på ca tre minuter in i filmen. Jag gillade alla skådespelare och för mig framstod världen precis så rutten som jag tror den är i sina värsta stunder.
Daniel Craig var riktigt bra i sin tolkning. Jag tyckte att förra filmen Casino Royale hade sina ljuspunkter medan den här var riktigt bra. Filmen kändes aldrig seg och trots att många kritiker gav den knappt godkänd så tyckte jag att jag blev riktigt nöjd. Det var också skönt att se en lite mörkare tolkning och en bond som har vuxit till sig lite.
Jag kan inte förstå varför den skrivits ned så för mig är det helt enkelt så att Bondfilmer = Action så är det bara. Mina favoriter är annars; Moonraker, Octopussy och Goldfinger. Den här kommer också att sälla sig till gruppen eftersom jag gillar tonen, farten och konspirationsteorierna i den.
Så - James Bond is - My man!
;-) Se den! Strunta i kritikerna... vad vet dem.
De tyckte ju inte om Die Hard filmerna heller och vem älskar inte dem?
