Tycker inte om att känna mig bortgjord..

... fixar inte det, särskilt när jag vet att jag inte gjort något fel. Så jag ska trappa ned ett av mina intressen nu. Konstigt att man blev mindre värd helt plötsligt. Ja, ja - deras förlust. Jag får ju tid över till annat i alla fall. Det är ju bra.

Jag måste stressa mindre i mitt liv nu med mitt höga blodtryck som jag fått efter långvarig negativ stress - det som till slut tog knäcken var nog jul och nyårshelgen tror jag. Jag har aldrig varit så kränkt och mått så dåligt i hela mitt liv. Jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver bli så sviken igen. Fruktansvärt att bli sviken av den man älskade och att dessutom få lida för att människan personen blev ihop med blev bindgalen. Polisen sa att jag borde göra en anmälan men jag ville inte det för jag vill aldrig se dem igen. Ofredande är ju rätt allvarligt. Det jag saknar är väl min värdighet även om jag vet att allt de hasplade ur sig inte var applicerbart på mig. Tydligen får hon sex varje kväll nu exvännen och orkar inte med. Vad bra för henne då. Skönt att det ordnat sig för dem på alla sätt då.

Ja, ja! Var tvungen ut med det sista och ber om ursäkt för att ni fick läsa det - eller - nej förresten. Tänk att det finns såna troll i verkligheten - det trodde jag inte jag skulle få uppleva.

NEJ! Till gladare tongångar. IMORGON blir det Temple of Joy på Hagakyrkan i Sundsvall. Klockan 20.00 så drar det igång. Kom och njut! Sjung med oss. Det är väldigt bra för att läka själen att få sjunga ut sin kärlek till Gud. Det hjälper mig massor. Kom och var med DU också!

Ha en underbar helg alla!

GOD BLESS YOU!

Nu har jag varit borta ganska lång tid från kyrkosammanhang...

Varför då undrar ni som har följt min blogg.

Jag har tyvärr tappat tron på människorna som finns med i många församlingar. Jag är ledsen och känner mig sviken. Jag känner mig otillräcklig och fel mest hela tiden. Har jag bekymmer och behöver hjälp så blir plötsligt jag boven om det är någon person som sårat mig djupt och t o m knäckt mig. Jag menar hur snett kan det bli egentligen? Jag hade inte väntat mig att man skulle dela min åsikt det var inte meningen. Jag hade bara hoppats på hjälp i hur jag skulle kunna hantera situationen. Jag känner mig fortfarande exkluderad när min tro på Gud i allra största mening är en inkluderande tro.

Jag tror på den gyllene regeln, alla människors lika värde inför Gud och jag är så naiv att jag tror att man försöker att behandla människor lika inom församlingen. Jag har blivit sviken och det värsta är att jag inte vet om det är inbillat eller sant.

Tyvärr tror jag att det är sant - det är inte många som hört av sig efter min frånvaro för att höra hur det är med mig.

Det är sånt här som ytterligare spär på min dåliga självkänsla och det är sånt här som ytterligare bekräftar mina negativa tankar om mig själv.

I förlängningen leder det också till att jag mår oerhört dåligt och att jag tar detta som en bekräftelse på att jag inte duger. Jag är inte fin nog, inte rik nog och verkligen inte smal nog.

Vad konstigt att en församling kan hamna så fel och ... ja, det måste ju vara något jag gjort tokigt för att känna så här. Jag har ställt upp i barnverksamheten, hjälpt till att sjunga på gudstjänster är med i en tempeltjänargrupp. Nej, jag är ledsen att det är något jag inte kan ta på som gör att jag inte är lika viktig som alla andra. Jag är oerhört ledsen över att jag måste behandla människor så fel att jag inte räknas. Hur fel ute kan man vara egentligen när man tycker om människor och behandlar andra som man vill bli behandlad själv.

Jag tror på den gyllene regeln - trots allt - jag försöker att leva efter den och jag ber om ursäkt att jag är så felande.

Jag tror på Gud och vi kan kommunicera med varandra, men jag saknar att vara del i den kristna gemenskapen - men är man inget värd så är man.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)