... varför människor man verkligen vill hoppas på aldrig överraskar en positivt?
Ständigt behöva finna sig i att andra försöker förstöra för en utan att man har gjort något. Ständigt behöva ha en klump i magen. Ständigt behöva göra inre monologer med ursäkter för en människa som inte kan klara av att se hur den beter sig illa mot andra.
Detta ständiga upprepade mönster som man med näbbar och klor försöker ta sig ur. Handlar annorlunda, ber för personen, försöker göra rätt, försöker hålla sig i bakgrunden.
Ständigt och annorlunda men alltid samma.
Ett helt grustag i magen
grus i ögonen
grusiga, oroliga drömmar
Ett spirande hopp
smulas ned i gruset
smulade, trasiga drömmar
Ett helt hjärta
oroligt bankande
glädjen som grusas i magvirvlande drömmar
Av: Harriet Olsén 2008-12-11
