Translate

måndag, mars 17, 2008

God morgon!


Sinnesrogudstjänsten på Elimkyrkan tillsammans med tolvstegsprogrammet blev en fantastisk upplevelse igår. Vi fick som kör komma i sammanhang som vi sällan rör oss i och jag som person blev oerhört berörd av en berättelse som en av kvinnorna hade om sitt liv som barn till en alkoholist. Hon berättade med djup inlevelse och hon delade lite av sitt liv medan tårarna rann nerför kinderna. Jag kände att jag så gärna ville ta hand om henne och krama om henne då jag såg hur den lilla flickan inom henne satt inuti och ropade efter kärlek.
Anledningen till att det berörde mig så djupt är förmodligen p g a att jag hela tiden själv som barn längtat efter kärlek och en känsla av att komma i första hand. Min mamma har en massa obearbetat inom sig och kanske en av anledningarna till att hon valt att skaffa så många barn - vi är fem - är att hon själv sökte bekräftelse genom oss. Jag är storasyster och har tagit ansvar för mina syskon sedan jag var 1,5 år gammal. Jag valde att sluta med det för ganska många år sedan nu men det är så svårt att helt släppa taget. Den person jag däremot valt att ta bort från mitt liv numer är min mor för jag tröttnade så ända in i själen på att vara henne till lags och ändå alltid känna att jag aldrig duger.
Jag har gjort misstag i mitt liv - helt klart! Några större och några mindre men det är ändå inte skäl att välja bort att se mig som förälder. Min mamma kommer t ex inte ihåg att jag hjälpte henne med hushållet, matlagning och att ta hand om mina småsyskon när hon jobbade heltid. Det är ett ganska stort ansvar för en tjej i högstadiet. Förstås så gjorde jag allting fel och det slutade med att jag efter ett tag upphörde med hjälpen.
Det som är positivt med det idag är att jag aldrig skulle behandla mina barn så. Jag talar om för mina barn att jag älskar dem varje dag, bemöter dem med respekt och berömmer dem när de gjort något bra. Jag ser mina barn och jag älskar dem mest av alla i hela världen - oavsett om de gör rätt eller fel. Däremot så korrigerar jag dem när de handlat fel och erbjuder alternativ till hur de kan handla nästa gång.
Jag skriker aldrig till mina barn och vi diskuterar och fattar beslut om stora ting i vårt liv tillsammans - utom i saker där jag som vuxen måste fatta beslut åt dem - men diskuterar gör vi alltid.
För att komma tillbaka till den unga kvinnan i början som nu har barn själv och har låtit hennes mamma komma tillbaka i sitt liv. Hennes berättelse gav en härlig känsla av hopp och tilltro till människor och det är alltid skönt att ta tillbaka i sitt liv. Sedan var de besökare från AA som var där inne i steg tre och har en lång väg kvar men att de var där och med är ett stort steg bara det. Det är tufft att våga inse att man har problem i livet och ännu större insikt ger ju chans att göra livsförändrande insatser i sitt liv.
Tack för att vi fick vara med och dela denna gudstjänst med er.
//gospelmamman