Translate

torsdag, maj 29, 2008

Idag hoppas jag få positiva besked..


... skön träning och sen ska jag njuta av att sitta i solen på torget i Sundsvall. Härligt med shortsväder idag. Ibland känner man mer glädje än andra dagar.

Just nu känns det fantastiskt bra det mesta, det är bara mannen i mitt liv som fattas nu. Jag vet vem jag vill ha - HAN ska bara fatta det först. Han är min han har bara inte insett detta ännu.

Håller på att läsa en bok av Carolin Dahlman - Hitta kärlek som är en coachingbok om hur man bär sig åt att hitta den man vill ha och sedan för att fånga honom/henne och hur man ska få denna person att stanna kvar. Det är också en bok med raggningstips och korta kommentarer från både tjejer och killar om dejtingjungeln.

Jag är ju faktiskt ute efter att träffa någon att leva med - mitt problem är att jag inte vill ha fler barn tror jag - fast man verkligen kan tro det motsatta om många män så vill de flesta sprida sitt dna vidare.

Ett annat problem kan ju vara att jag är självständig, problemlösare och vet vad jag vill. Det skrämmer nog många män att jag inte är ett blont våp m. silikontuttar och för mycket smink och väger lika mycket som två mjölkpaket. Den rädslan är ju ganska korkad för vi ser ju alla olika ut. I längden så blir det ganska oinspirerande att vara tillsammans med någon som inte klarar att föra ett resonemang eller att argumentera för sin sak. I längden så är ju det viktigaste att man både älskar varandra och att man kan lära varandra en massa saker. Utveckling behöver alla människor. Ni får ju missförstå mig rätt angående blondiner här är det mer begreppet blondiner, oäkthet och ignorans jag menar. Hävdar fortfarande att alla människor har samma värde det är inte det jag menar. Det handlar mest om ett sätt att gestalta min åsikt.

Jag undrar om män fortfarande bara vill ha en tjej att skryta med inför kompisarna eller om det faktiskt finns någon man som vill ha en tjej de faktiskt kan leva med och utvecklas tillsammans med i det långa loppet?

Jag uppskattar också vackra män och deras vackra kroppar MEN jag skulle inte kunna ha ett långvarigt förhållande med ett vackert skal - det måste finnas innehåll också.

Tillbaka till min härliga känsla av framtidstro och glädje. Den 13 juni ska jag sjunga i Matfors och får med mig Spectras underbara pianist Robin East som ska kompa mig. Jag kommer vara i goda händer och ser fram emot det jättemycket.

//Enastående mamma

Inga kommentarer: