Jag blir så ledsen....

Det finns ett sånt utbrett hat och avsky mot överviktiga personer på alla plan i samhället. Varför kan vi inte bara acceptera att alla människor är olika och ser olika ut? Det är inte lätt det här för jag har själv problem med detta ibland. Jag tycker inte särskilt mycket om tjejer med plasttuttar, magra som staket och blonderat hår i kombination med för mycket smink. Någon kanske säger att jag är avundsjuk men det är jag inte. Varför har jag så svårt med dem då? Jag har funderat mycket på det här och kommit fram till att det inte är utseendet som avskräcker utan det är i första hand känslan de ger mig av en djupt grundad osäkerhet som är svårt för mig att klara. Jag känner stor empati för andra människor och har lite för väl utvecklade känslospröt som gör att jag känner med andra för mycket.

De här tjejerna som vill framstå som världsvana, nymfomaner med e-kupa gör att jag bara vill gå fram och ge dem en jättekram och säga åt dem att de duger som tjejer, unga kvinnor och människor utan allt det där. Man programmerar ju vad omgivningen ska tycka om en när man väljer att ha en viss framtoning också. De blir placerade i bimbo facket och många av de här tjejerna är smarta men verkar tro att de måste spela dumma (visst, vissa är nog de också)för att få kärlek.

Samma sak händer tjejer som mig som också klassas utifrån vårt utseende, problemet är bara att i dagens samhälle ges det något slags fritt fram för att driva med oss. Många överviktiga har sjukdomar och jag kan tala för mig själv om min övervikt, så har det varit ett sätt att skydda sig från omvärldens krav, då jag redan har en stor press som det redan är i min vardag. Världen vore en mycket bättre plats om vi vågade se på varandra med kärlek istället för hårda dömande ögon.

Många människor väljer att i sin rädsla kategorisera bort människor och företeelser de inte känner till och går miste om fantastiska ögonblick i vardagen som andra kan vara med och dela. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att titta på mina medmänniskor i kärlek för vi behöver varandra även om vi tutas i att vi ska vara individer så fungerar inte världen om alla kan samma saker, ser likadana ut och vill samma saker.

Vi behöver olikheten i kulturer, utseende och vi behöver all den variation som vi har i världen.

Jag ber er och mig själv att se på världen med kärlek och du ska se att det lilla gör att vi med babysteps förändrar vårt förhållningssätt till varandra och rädslan för det okända minskar.

I love diversity...

Peace,

//Enastående mamman