Translate

måndag, juni 23, 2008

Jag längtar efter Christer..


.. så jag tror att jag smäller av snart. Hur gör man? Hur klarar sig människor i förhållanden och äktenskap där mannen åker bort kanske ett halvår i taget och arbetar? Jag skulle nog dö då tror jag.

Jag får inte träffa min pojkvän förrän jag kommer hem från Rikstinget i Norrköping på lördag. Jag hinner nog bli galen till dess.

Frustration, passion och glädje kan ibland vara ett elände det med...

Be för mig och för att allt kommer fortsätta gå bra som det har börjat.

Må bäst kära bloggvänner - kanske återkommer om ett tag - ska måla tånaglarna och fingernaglarna i kärlekens blodröda färg nu.

I love you,

//frustrationsmamman

2 kommentarer:

Supermamsen sa...

En sak är säker, kärleken lämnar ingen oberörd.

Harriet sa...

Så sant som det är sagt!