Har folk inte annat att göra? Såg en skränfock med gubbar i övre medelåldern som kommenterade alla kvinnor som gick förbi. Jag undgick inte heller någon kommentar - föga smickrande så var jag väl inte direkt deras första val om man säger så. Det var intressant att de alla var berusade, VITA män med ölmagar.
Några med hår andra utan. De satt på parkbänkarna utanför Memento Palace med en gammal raggig hund och var en ihärdig skränfock må jag säga. Jag kan ju säga att dessa herrar skulle jag inte tänka mig att tilltala en gång och att föra tanken längre än att gå förbi dem är ju otänkbart.
Ska man vända detta positivt så använde jag mig av mina nya tankebanor på så sätt att jag tänkte så här: De flickor som fick uppmuntran kanske blev glada? Kanske någon hade en annan människa att prata med? Nu så kanske de höll sig lugna med de sina?
Jag bryr mig ju inte vad de säger om mig och det var en god träning. Jag kommer alltid att reta människor, en del kommer att tycka om mig och någon rentav älskar mig. Jag kommer aldrig duga för alla människor och jag tänker sluta försöka med det också.
Jag måste göra mer som min exmake och låta inbillade och sagda kommentarer rinna av mig som en gås.
Jag älskar faktiskt mig själv som människa alla dagar och numer kan jag nog komma överens med mitt utseende också.
Idag är jag stark! Imorgon vet jag inte... men IDAG är jag stark ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar