Translate

onsdag, december 26, 2012

Idag är det en sån låg dag igen.

Varför i hela friden sätter sig elaka tungors ord så djupt inborrat i min själv och i mitt hjärta.

Tidigare i höst fick jag höra många kommentarer om att jag inte duger som jag ser ut, gå ned i vikt, att andra sjunger bättre än mig o s v o s v... Klart att det finns de som sjunger bättre än mig, RÄTT så många faktiskt. Varför säga det till mig om man inte vill att jag ska känna mig underlägsen eftersom man vet att musiken oftast varit min bästa medicin att hålla mig någorlunda med fötterna på jorden och hjärtat på rätt plats i kroppen?!

Jag vet att jag är fet, jag vet att jag brukar ha annorlunda frisyrer för att vara tjej. Men jag VILL lära mig själv att jag trots detta DUGER som människa. Att JAG är värd att älska, att JAG är värdefull. Mitt värde måste ju sitta i mig som person med min karaktär, mina tankar, handlingar, empatiska förmåga, problemlösningsmänniskan i mig?

Jag måste vara mer korkad än ett gökur för någonting är det jag inte begriper.

Det är kanske inte så konstigt att jag har uppenbara problem med att älska mig själv. Ena dagen har jag svårt att tolerera mig själv och ibland kan jag faktiskt tycka att jag är ok. Men det mesta av min tid går till att lägga andras etiketter på mig själv. Etiketter som är menade att sänka min självkänsla och gärna mitt självförtroende också. Vad håller folk på med?

Gör JAG illa någon mår jag väldigt dåligt av det och ber om ursäkt och förklarar mig så att de inte ska må som jag gör.

Jag bär aldrig en mask, jag tycker inte om när andra människor gör det heller. Det värsta jag vet är falsk omtänksamhet och när man frågar mig hur mitt liv är och sedan inte hör ett skit vad jag säger. Har du inget intresse av mig som människa utan har andra motiv så genomskådar jag det oftast, ibland i tid och ibland VILL jag så gärna tro att det är mina hjärnspöken men det blir tokigt och min magkänsla ledde mig rätt.

Så tycker du ILLA om mig, varsågod. Låt då inte jag ta upp syret i din närhet. Tag bort mig som vän på facebook, ignorera mig på stan och var ärlig mot dig själv genom att inte snacka skit om mig. Jag väljer att vara så ärlig jag kan - varför vågar inte du vara det?

Det finns många bra ordstäv och annat som cirkulerar på facebook bl a, ett av mina favoriter är denna;

"Ärlighet är en dyr present förvänta dig inte den av billiga människor"

Skrämmande ofta stämmer detta VÄLDIGT bra. Tråkigt, tråkigt!

Inga kommentarer: