Hållbar utveckling kan vara invecklad?

Tänk det verkar som det alltid formas minst en ny plan om sitt liv om dagen. Det är härligt att låta sig åka med på sin egen inre resa. Jag älskar att växa fast det gör ont för riktig utveckling inom en människa GÖR ont. Annars är det nya som skapas inte äkta eller bestående. Jag har nu låtit en ny framtidstro värka fram, nya känslor som landat i mig att JAG kan för JAG vill.

Jag tänker inte sitta på sidlinjen och se på när livet far förbi, mitt liv ska levas till sista andetaget. Jag vet att inte livet är en räkmacka men just nu. Är det uppåt och går uppåt. Det finns en viss känsla att ta tag i istället för att låta sig övermannas av maktlöshet, tvivel, oro och skam.

Jag har känt och har vett att känna det när det behövs men jag använder även dessa negativa, svåra och smärtsamma känslor som drivkraft. Jag tänker inte befinna mig där jag är utan kamp. Livet är för kort! Faktiskt är det för bra också för jag ser positivt på det mesta och uppskattar även den smärta som inre utveckling innebär. Jag älskar det som är äkta med mig och jag älskar att jag är ödmjuk och ser mina tillkortakommanden, ber om ursäkt när det blir fel, uppmuntrar och berömmer andra.

Mitt liv har skapat mig till den jag är och jag tycker om mig själv. De delar av min personlighet eller mitt yttre som jag inte tycker om. Ja, de försöker jag påverka och förändra. För det är med min förändring av mig själv som jag kan förändra världen. Hur då? Jo, genom att se på mig själv annorlunda, klä mig och sminka mig annorlunda så börjar mina handlingar så småningom också förändras. Det är sant. Genom att ge mig själv en chans, tro på mig själv, se att jag kan lyckas så i sinom tid kommer jag göra det.

Jag vet att jag drömde för två år sedan om att skapa en Gospelfestival i Sundsvall. Min vision blev verklighet genom att knyta duktiga människor till projektet, tillsammans med ett fantastiskt team genomföra det. Lära mig att skapa ett trevligt arbetsklimat, delegera, bli tilldelad uppgift och se hur vi alla växte. Jag överraskade mig själv med att vara en duktig konferencier, enligt andra, det hade varken de eller jag någon aning om. Jag vet inte vem som var mest överraskad jag eller dem. Det var fantastiskt skönt. Det mesta gick vår väg och misstagen lärde jag mig av och de andra med. För går man in med föresatsen att vilja lära sig någonting nytt så behöver man inte koppla in meningslös prestige i ett arbete.

Jag ser fram emot att se vem jag blir denna gång och vad som blir bättre efter den här processen och vad det kommer skapa för nya förutsättningar i mitt liv.

Jag har påbörjat min resa för att lära känna mig för ett tag sedan, mycket gillar jag, mycket kan förbättras och till och med avslutas. Min resa till att hitta igen Harriet kommer vara krånglig kanske, lite backig och jag kommer komma på avvägar men den nya människan det kommer innebära i slutänden tror jag blir lite trevligare och lite visare på andra sidan.