Jag tänker börja föra journal för att hålla koll på hur mina tankar går varje dag. Se när det går upp och ner, vad som påverkar mig, vilka händelser livet ger mig och hur jag väljer att se på dem. Utveckling gör ont och det ska den göra om den ska vara värd något, göra ett intryck som varar och som förändrar i längden. Jag vet att allt som gör ont i slutänden blir till något gott. Något som till en början känns som ett misslyckande kan öppna oanade dörrar för en i livet.
Min emigration som till en början kändes som ett fiasko blev till ett nytt liv i Tyresö, med min älskade hund, som inneboende i en fantastisk familj, en trygg tillvaro och en början till ett gott liv. En ny kör att sjunga i, ett jobb. Jag har vunnit närhet till allt som en storstad i Sverige kan erbjuda, vettig fritid med många museum att längta till. Bra biografer, massa gym att välja på när jag kommer igång med träningen.
Jag VANN gratisbiljetter till finalen i Melodifestivalen! Hur galet är inte det. Det finns alltid något gott som väntar oss alla om vi bara försöker vara vänliga, uppmuntra andra och göra vårt bästa. Givetvis är det mörkt, tungt och blod, svett och tårar ibland men livet består av alla delar både det goda och det onda, det bra och det dåliga.
Jag är tacksam för allt livet innebär, tro inte annat. Ibland blir det bara övermäktigt och det är då det gäller att hålla sig i ljuspunkterna.
Jag är glad att mina barn är härliga, kloka och duktiga unga vuxna. Jag är glad att de är bättre än vad jag är och att de har egna fixa idéer som inte är lika skadliga som mina. Jag är så stolt över Jesper, Jonas och Johanna, de är verkligen min största gåva i livet.
Jag drabbades av en insikt häromdagen som fick mig att inse till vilken grad som mina fixa idéer har förstört för mig. De har förstört min självkänsla, mitt första äktenskap som nog kunnat räddas om jag skärpt mig och om jag fått behandling för mina besvär. Det var jag som initierade skilsmässan och när nu alla dimmor skingrats och gett mig insikt så var skilsmässan ju helt och hållet mitt ansvar såklart. Det misstaget äger jag och får ta varje dag i mitt liv. Klart det är något som gjorde att jag tog det beslutet och valde att driva igenom det. Vi var ju båda mycket unga och har/hade våra tillkortakommanden men sanningen att säga så var det inget som vi inte skulle ha kunnat lösa så småningom med lite vilja faktiskt främst från min sida för barnens far ville inte skiljas just då. Jag bar mig bra dumt åt och borde ha fått riktig hjälp istället för att ha förstört för mig själv.
Kanske är det rädslan och insikten av detta som nu gjort att jag både längtar efter ett förhållande samtidigt som jag inte vågar ta steget. Jag straffar mig väl helt enkelt igen för ett gammalt felaktigt beslut. Det är ju en form av självskadebeteende som faktiskt är helt fånigt. Jag måste lägga av med att straffa mig själv för gamla felaktiga beslut och göra mitt bästa för att välja rätt idag istället.
När jag känner så här så upplever jag att alla andra är mycket smartare än mig och att det bara är jag som inte fattar. Vad jag äntligen börjat att förstå är att andra människor också gör misstag men även om graden är olika så får vi göra det bästa av våra möjligheter.
Translate
Visar inlägg med etikett misstag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett misstag. Visa alla inlägg
söndag, mars 09, 2014
lördag, oktober 26, 2013
Hållbar utveckling kan vara invecklad?
Tänk det verkar som det alltid formas minst en ny plan om sitt liv om dagen. Det är härligt att låta sig åka med på sin egen inre resa. Jag älskar att växa fast det gör ont för riktig utveckling inom en människa GÖR ont. Annars är det nya som skapas inte äkta eller bestående. Jag har nu låtit en ny framtidstro värka fram, nya känslor som landat i mig att JAG kan för JAG vill.
Jag tänker inte sitta på sidlinjen och se på när livet far förbi, mitt liv ska levas till sista andetaget. Jag vet att inte livet är en räkmacka men just nu. Är det uppåt och går uppåt. Det finns en viss känsla att ta tag i istället för att låta sig övermannas av maktlöshet, tvivel, oro och skam.
Jag har känt och har vett att känna det när det behövs men jag använder även dessa negativa, svåra och smärtsamma känslor som drivkraft. Jag tänker inte befinna mig där jag är utan kamp. Livet är för kort! Faktiskt är det för bra också för jag ser positivt på det mesta och uppskattar även den smärta som inre utveckling innebär. Jag älskar det som är äkta med mig och jag älskar att jag är ödmjuk och ser mina tillkortakommanden, ber om ursäkt när det blir fel, uppmuntrar och berömmer andra.
Mitt liv har skapat mig till den jag är och jag tycker om mig själv. De delar av min personlighet eller mitt yttre som jag inte tycker om. Ja, de försöker jag påverka och förändra. För det är med min förändring av mig själv som jag kan förändra världen. Hur då? Jo, genom att se på mig själv annorlunda, klä mig och sminka mig annorlunda så börjar mina handlingar så småningom också förändras. Det är sant. Genom att ge mig själv en chans, tro på mig själv, se att jag kan lyckas så i sinom tid kommer jag göra det.
Jag vet att jag drömde för två år sedan om att skapa en Gospelfestival i Sundsvall. Min vision blev verklighet genom att knyta duktiga människor till projektet, tillsammans med ett fantastiskt team genomföra det. Lära mig att skapa ett trevligt arbetsklimat, delegera, bli tilldelad uppgift och se hur vi alla växte. Jag överraskade mig själv med att vara en duktig konferencier, enligt andra, det hade varken de eller jag någon aning om. Jag vet inte vem som var mest överraskad jag eller dem. Det var fantastiskt skönt. Det mesta gick vår väg och misstagen lärde jag mig av och de andra med. För går man in med föresatsen att vilja lära sig någonting nytt så behöver man inte koppla in meningslös prestige i ett arbete.
Jag ser fram emot att se vem jag blir denna gång och vad som blir bättre efter den här processen och vad det kommer skapa för nya förutsättningar i mitt liv.
Jag har påbörjat min resa för att lära känna mig för ett tag sedan, mycket gillar jag, mycket kan förbättras och till och med avslutas. Min resa till att hitta igen Harriet kommer vara krånglig kanske, lite backig och jag kommer komma på avvägar men den nya människan det kommer innebära i slutänden tror jag blir lite trevligare och lite visare på andra sidan.
Jag tänker inte sitta på sidlinjen och se på när livet far förbi, mitt liv ska levas till sista andetaget. Jag vet att inte livet är en räkmacka men just nu. Är det uppåt och går uppåt. Det finns en viss känsla att ta tag i istället för att låta sig övermannas av maktlöshet, tvivel, oro och skam.
Jag har känt och har vett att känna det när det behövs men jag använder även dessa negativa, svåra och smärtsamma känslor som drivkraft. Jag tänker inte befinna mig där jag är utan kamp. Livet är för kort! Faktiskt är det för bra också för jag ser positivt på det mesta och uppskattar även den smärta som inre utveckling innebär. Jag älskar det som är äkta med mig och jag älskar att jag är ödmjuk och ser mina tillkortakommanden, ber om ursäkt när det blir fel, uppmuntrar och berömmer andra.
Mitt liv har skapat mig till den jag är och jag tycker om mig själv. De delar av min personlighet eller mitt yttre som jag inte tycker om. Ja, de försöker jag påverka och förändra. För det är med min förändring av mig själv som jag kan förändra världen. Hur då? Jo, genom att se på mig själv annorlunda, klä mig och sminka mig annorlunda så börjar mina handlingar så småningom också förändras. Det är sant. Genom att ge mig själv en chans, tro på mig själv, se att jag kan lyckas så i sinom tid kommer jag göra det.
Jag vet att jag drömde för två år sedan om att skapa en Gospelfestival i Sundsvall. Min vision blev verklighet genom att knyta duktiga människor till projektet, tillsammans med ett fantastiskt team genomföra det. Lära mig att skapa ett trevligt arbetsklimat, delegera, bli tilldelad uppgift och se hur vi alla växte. Jag överraskade mig själv med att vara en duktig konferencier, enligt andra, det hade varken de eller jag någon aning om. Jag vet inte vem som var mest överraskad jag eller dem. Det var fantastiskt skönt. Det mesta gick vår väg och misstagen lärde jag mig av och de andra med. För går man in med föresatsen att vilja lära sig någonting nytt så behöver man inte koppla in meningslös prestige i ett arbete.
Jag ser fram emot att se vem jag blir denna gång och vad som blir bättre efter den här processen och vad det kommer skapa för nya förutsättningar i mitt liv.
Jag har påbörjat min resa för att lära känna mig för ett tag sedan, mycket gillar jag, mycket kan förbättras och till och med avslutas. Min resa till att hitta igen Harriet kommer vara krånglig kanske, lite backig och jag kommer komma på avvägar men den nya människan det kommer innebära i slutänden tror jag blir lite trevligare och lite visare på andra sidan.
torsdag, februari 18, 2010
Kanske blåögd

Jag förstår ju att det jag skriver blir kommenterat här men många gånger så publicerar jag inte kommentarer och särskilt inte när de är anonyma.
När det gäller mina relationer och mitt personliga mående känns det ju rätt svårt att bemöta en anonym person - det blir som att försöka fånga rök med händerna. Man ser en massa men det går inte att fånga något med substans liksom.
När det gäller mitt förra inlägg Finished så kommenterade någon anonymt och tyckte att jag kanske gick för snabbt på ett nytt förhållande. Det må så vara men å andra sidan har jag inte haft lyxen att vara särskilt uppskattad under tonåren och dejta runt och ligga som många andra. Även om det inte såklart är ett självändamål så är det ändå något som jag får lära mig nu. Det tar tid för mig som inte haft så många relationer att lära mig det jag behöver för att så småningom hamna rätt. Dessutom så vet man ju aldrig om det är just den rätta man möter.
Tittar man i backspegeln så visst hade jag kunna gjort många saker annorlunda och många saker jag borde ha sett som tidiga varningstecken. Men här är det nog min vilja att lyckas och få min partner att må bra och en ständig känsla av att inte jag gör tillräckligt för att det ska fungera om gör sig påmind och följden blir då ibland att det blir tokigt.
Jag undrar om du har varit utan misstag som skrev anonymt till mig - jag tror inte det och du får helt klart ha din åsikt. Du ville inte vara elak skrev du och det är ju gott det. Du höjde också ögonbrynen över att det gick så snabbt och det får du ju också göra. Men i min sits och med den kunskap jag har om dessa ting så kunde jag inte göra en bättre bedömning av situationen - det hade jag inte nog med erfarenhet för att kunna göra helt enkelt.
Jag klantar mig ofta och kommer göra det igen. Jag kommer dock aldrig göra avkall på min längtan efter den rätte och förhoppningsvis kommer han komma där runt hörnet en vacker dag.
Ser fram emot att möta honom.
tisdag, april 29, 2008
Jag är så upprörd just nu - I hate you so much right now!!
Jag är så arg så jag nästan exploderar - finns det ingen lag mot domare som har något emot ett lag? Får han verkligen döma hur som helst? Jag menar - jag är så arg att jag svor under matchen ikväll och jag brukar inte svära!Killarna vågade nästan inte försvara sin korg av "rädsla" att bli utfoulade på slutet av matchen. Visserligen är inte mina krigare rädda så men för att lagets jobb inte skulle försvinna i intet p g a värdelösa domslut och ilska över orättvisa domslut så såg jag frustrationen öka och spelet tappas.
Jag förstår att skyttet klickade ikväll - det var av ren ilska - jag är själv så arg att jag undrar om jag kan sova före kl.02.00 inatt.
Suck!
Resultatet är med tanke på domarblindheten och den ensidiga foulstatistiken ändå rätt ok:
Sundsvall Dragons - Solna Vikings: 83 - 92
Det största misstaget som gjorts ikväll var den lille domaren som får fortsätta döma helt orättvist och välja vad han vill se. Här måste basketligan kunna gå in och plocka bort honom.
Jag älskar fortfarande mina killar och detta gör dem lacka och nästa match tar de hem - sopar mattan med Solna på bortaplan i ren ilska och revanschlusta.
GO DRAGONS!
//ilsknabasketmamman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

