Efter ett livs kamp så förstår jag nu varför?!

Jag förstår varför jag har haft svårt att ha ett nära och verkligt umgänge. Varför jag i min önskan om att vara social alltid känt mig avig, fel och konstig.

När jag var i tonåren så orsakade min oförmåga ofta utbrott, jag var oerhört svart eller vit i mitt tänk. Jag var brottsligt ärlig och sa alltid vad jag tyckte och tänkte. Såklart att människor upplevde mig annorlunda.

Jag har upptäckt genom min äldsta son att vi har oerhört mycket gemensamt i sättet vi är. Därför förstår vi varandra så bra och därför trivdes han bra hos mig.

Jag har absolut Aspergers och ADHD själv. Jag måste se till att få en diagnos på detta och kanske hjälp och stöd i min vardag. Jag är så himla trött på att ställa till det för mig i livet, att ständigt få städa upp efter mig själv. Jag är så trött på att aldrig förstå riktigt hur samvaron med människor fungerar. Jag kapitulerar. Det är fel på mig, det är jag som är avvikande, fel och onormal. Även om jag tycker bättre om mig själv idag än vad jag gjort på många år. Så är jag så trött på min ständiga oförmåga att hålla i pengar trots att jag vill, att ha svårt med siffror. Höra mer än andra och ständigt pejla allting överallt. Ibland är jag så överväldigad av alla intryck att jag isolerar mig på mitt rum bara för att få tid att ladda.

Jag har trott att jag var en HSP men då skulle jag förstå fler saker i det sociala samspelet än vad jag gör.

Dags att uppsöka en vårdcentral och få en tid för utredning, diagnos och kanske medicin. Någon slags hjälp behöver jag helt klart för jag orkar snart inte mer. Jag är visserligen högfungerande men jag är ständigt utmattad.

Tror det är därför jag tycker så mycket om mitt nya jobb. Enkla instruktioner, uppgifter jag vet början och slut på och klara mål att arbeta med. Det är jätteskönt för mig. Samma rutin och samma uppgift skapar ett lugn som jag uppskattar. Jag är hela tiden i arbete och trivs med det. Jag behöver känna mig nyttig och ha en uppgift.

Hej!

Jag heter Harriet och jag har antagligen Aspergers/adhd, jag förstår det nu när jag är 44 år. Tänk om jag kunnat få hjälp tidigare. Nu är det dags!