Hej igen!
Evigheter sedan sist men oj vad mycket som händer med mig. Jag har nu gått ned 34 kg och har storlek 42, jag känner mig jättesmal. Jag började med storlek 52/54 så inte så konstigt att jag känner mig jätteliten.
Med mitt nya självförtroende och min ökade självkänsla följer en massa nya spännande krav på mig själv och faktiskt på hur andra människor behandlar mig. Jag har en låg tolerans mot bullshit och knasigt folk, läs elaka, småsinta, missunsamma, you name it! De har jag inte plats för i mitt liv.
Ämnet småpojkar i rubriken har att göra med att det verkar vara slut på män i samhället. De som brukar kontakta mig numer faller oftast inom den kategorin. Hur jag menar?
I hopp om ett förhållande så småningom så verkar det vara lego numer med KK, älskarinnor och andra lösa förbindelser. Ingen verkar vara villig att lägga ned det arbete som ett förhållande kräver. Inte många småpojkar inser värdet av att ha en kvinna/man i sitt liv att dela allt med. Någon som man har förtroende och tillit för. De flesta vill ha kakan kvar och ändå äta den. Jag är nog en gammaldags uggla för jag tänker tvärtom. Jag vill ha ett förhållande och eftersom sex är det finaste jag delar med den jag älskar så skulle jag aldrig ge det till vem som helst. Jag älskar sex som alla andra men eftersom det är viktigt för mig och en av mina finaste gåvor till någon annan så får inte vem som helst det med mig/av mig.
Det finns forskning som visar att vi skapar band på ett rent kemiskt plan när vi har sex med en annan människa. Band som skapar en kärleksförbindelse mellan två människor. För mig är det här inget konstigt alls och därför så är jag emot tillfälliga förbindelser. Jag vill inte ha band till en människa som kanske ser bra ut men är en gris invändigt. Jag skulle aldrig tillåta mig detta numer. Att vara 43 år är rätt skönt faktiskt och jag är hellre ensam än är tillsammans med någon som inte passar mig.
Vem passar mig då?
Någon som är ärlig, en man som vågar satsa på ett förhållande, någon som älskar mig och uppskattar min person. Han FÅR gärna se bra ut och vara längre än mig men det är absolut inte det viktigaste. En människa i min värld förtjänar respekt och jag hoppas att jag och den jag delar mitt liv med förtjänar det av varandra. Jag drömmer om att bli uppvaktad och tycker att jag förtjänar det :-D så illa är det.
Jag är ingalunda perfekt och förväntar mig inte att en man ska vara det heller men omvårdnad om varandra och uppmuntran är viktiga.
Jag gillar mig själv med mina fel och brister just nu och det är ett ganska skönt plejs att vara på.
