Nu är det nervöst

Jag har bjudit hem en kille på dejt ikväll. Han är yngre än mig men verkar väldigt trevlig och mogen för sin ålder så jag tänker bara, vad sjutton livet ska levas. Känns väldigt spännande att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Nu måste jag låta andra uppskatta mig också när jag faktiskt gör det själv.

Jag är bra och har fått flera bevis på att jag också ser bra ut, vilket jag faktiskt gillar. Uppskattning är bra och vem vet? Jag träffar honom helt förutsättningslöst vilket jag tror är det bästa. Tyvärr har jag inget gott att bjuda på men det får han ta med sig. Kan göra bättre ifrån mig om vi ses igen för snart får jag ju en lön.

I am fucking SUPERWOMAN!

Vi är många som hamnat utanför

Bosse Löthén: Trygghetssystem borde hjälpa – inte jaga – folk

Läs artikeln i Aftonbladet.

Tyvärr är det sant. Jag blir utmätt av kronofogden efter att ha fostrat två barn med 
sjukersättning själv. Två barn med olika funktionshinder, underbara, men den ena svårt sjuk. Mina skulder uppkom av oplanerade sjukhusvistelser där jag måste stå för maten själv - ca 200 kr/dag i andra änden av landet utan möjlighet att få hjälp med matlådor av vänner och bekanta. Med all oro för barnet på sjukhus och det barnet som fick inhysas hos andra. Ständigt sliten mellan dem, alltid känna mig otillräcklig, fattig och ofullständig. I den kampen fick jag knappt hjälp utan skulle även sköta samhällets arbete som lärare, kurator, fritidsledare, läkare, sjukgymnast, motivatör, undersköterska. Jag drömde om att bara få vara mamma, istället står jag här idag och ska skämmas för att jag har skulder och då ska vi inte tala om avsaknaden av min omvårdnad. I am f--cking SUPERWOMAN!

Om Försäkringskassan vill få ut mig i jobb...

... hur tror de att jag ska klara mig på 78 kronor/dag? Det är nämligen den ersättning jag får i habiliteringspenning. Helt galet - dessutom - måste jag stå för resekostnader under 300 kronor själv.

Jag ska ha habiliteringspenning på 25% det innebär att jag ska jobba 2 dgr/v = 10 t/v. På en månad blir det alltså åtta (8) dagar. Det gör att jag alltså ska få 624 kronor minus skatt + ev. milersättning på 11 kr mil över 300 kronor. SÅ jag får ingen bensinersättning heller då m a o. Eftersom jag åker 3 mil/dag = 24 mil * 11 = 264 kronor.

Det har jag inte råd med alls! Är jag sjukskriven får jag åtminstone 1 200 kr/månad ca på dessa 25%.

I Sverige straffas du oavsett om du är sjuk, ofrivilligt arbetslös, lat men inte om du lurar staten på pengar. Vad får de som sitter i fängelse undrar jag - säkerligen mer än vad jag får.

Det är nog inte jag som är sjuk - det är nog samhället!

//förtvivlad mamma