... en massa kul saker, några omvälvande, andra krävande en hel massa skön rutin, några härliga avbrott, trötthet, gjädje, rädsla, sorg.
Man kan säga att den här veckan har visat ett gott genomsnitt av livet helt enkelt.
För nog är det ju så att för att kunna uppleva alla positiva saker i livet måste man också ha mött de riktigt tragiska? eller?
Jag är glad att det går bra för mina barn. Jag är glad för att jag har kommit ur en svacka då jag mått dåligt, jag bygger min självkänsla med myrsteg och med beslutsamhet - varje dag, jag är också glad för att Gud vill leva nära mig, jag är glad att människor faktiskt saknar mig om jag inte finns i närheten.
Jag är tacksam att jag fått vara med om det svåra - för det har utvecklat mig och det har lärt mig att uppskatta de små tingen i livet. Jag är tacksam för mina barn för de är den rikaste gåvan i mitt liv. Jag är tacksam att jag äntligen mötte en så fantastisk man som Christer. Jag är oändligt tacksam för de dagar då jag faktiskt kan ana hur det var att vara frisk. Jag är tacksam att det faktiskt ser ut som om jag hamnat rätt i livet med mitt jobb. Jag är tacksam för att min framtid äntligen ser lite ljusare ut.
Så ni som undrar hur jag kan vara glad nästan jämt så kan jag säga att; av alla mina svårigheter i livet som jag mött och möter varje dag har jag blivit en bättre uppdaterad version av mig själv.
Motgångarna i livet har gjort mig till den jag är idag. Motgångarna har gett mig glädjen även i det lilla.
Jag gör så gott jag kan i livet - självklart gör JAG massor av misstag, jag är så full av fel och brister - där jag inte klarar av att göra bra ifrån mig så är GUD där och fyller i resten.
God is good,
All the time
