Translate

onsdag, april 30, 2008

Får man diskriminera olika handikapp?


Min dotter Johanna som går i 6:an på Nacksta Skola i Sundsvall - fö den första skolan hon trivs jättebra i - har ett stort problem idag.

Egentligen finns det flera problem, låt mig utveckla problematiken. Först har vi hennes diagnos;

Systemisk Juvenil Kronisk Polyartikulär Artrit = Barnreumatism i mångledssjukdom. Hennes sjukdom är svår och hon behöver rullstol i skolan och utomhus som oftast. Detta gör att hon inte klarar av att åka buss själv eftersom inte trottoarkanterna vid busshållsplatserna är anpassade i nivå med bussarnas nigningar.

SÅ för att ta sig från Johannedal där vi bor (vid Birsta) till andra sidan stan skulle hon inte kunna ta sig utan taxi. Jag har inte råd med bil själv och det förstår ju vem som helst att situationen skulle bli ohållbar om jag tvingades åka med henne till skolan i buss t o r varje dag. Fram till den här terminens slut har hon erbjudits skolskjuts till skolan p g a sitt handikapp det har fungerat bra och vi har trivts med det arrangemanget då det inneburit för henne att hon får vara i en skola hon älskar och med klasskamrater hon trivs med.

Johanna tillhör personkrets 3 enligt lagen om LSS stöd vilket innebär att hon tack vare det skulle ha rätt till personlig assistans m m efter utredning.

Problemet kommer här: Kommunens barn- och utbildningsnämnd har inte tänkt att låta Johanna åka skolskjuts till Nacksta utan vill att jag antingen ska pendla med buss varje dag eller att hon byter till en skola med dålig handikappsanpassning där hon får sämre livskvalité och möjligheter till social samvaro med klasskamrater.

Ett alldeles lysande argument från min sida är att i Sundsvall stad är det endast Nacksta Skola som existerar som ett bra alternativ för rullstolsburna då det inte finns minsta trappa på hela skolan!

Det andra argumentet är då i så fall att alla barn ska nekas skoltaxi p g a att de har ett handikapp för att få en behandling som är "rättvis". För Johannas del kan jag presentera hur många intyg som helst på hennes svåra sjukdom så det är inget problem.

Sundsvall är idag styrt av Socialdemokraterna och jag förundras över det faktum att det är de som styr att man inte skriker högre i kommunen. Sossarnas slogan under valet var ju att alla skulle ha rätt till samma förutsättningar var de än bodde eller hade för sociala förutsättningar. Var tog allt det vägen.

Jag tycker att det är viktigt att man här ser över hur det ska fungera och jag vill särskilt betona vikten av att behandla alla landets innevånare efter samma måttstock. Det vet jag inte kommer fungera i praktiken helt men det måste man ändå sträva efter.

Jag önskar att samhället vore mer rättvist att det inte räknades mer om man har mycket pengar, skönhet, fin utbildning eller inflytande i samhället för att få det stöd man behöver. Jag får stå ensam med alla kostnader omkring Johanna och jag har t o m fått sköta hennes undervisning under åk 1 - 4 på Stöde Skola. Kostnaderna runt hennes sjukdom har inneburit att jag inte klarat att betala tv-avgifter, CSN och underhåll för min son av våra tre barn som bott hos pappan. Trots att jag haft stora kostnader runt hennes sjukdom har detta inneburit att jag har fått ett intimt förhållande med Kronofogden och inkassobolag. Jag skäms för att jag inte klarat av detta men samtidigt så har jag fått utstå många andra besvär och har klarat min dotters mentala hälsa och hon har ett sunt självförtroende för att vara i sin känsligaste ålder.

När ett barn har funktionshinder och särskilda behov så ska samhället ge ett rättvist och liknande stöd till alla föräldrar inte bara de med bäst förutsättningar eller efter föräldrarnas verbala förmåga.

Johanna har rätten på sin sida - hon har konstaterade särskilda behov och hon har RÄTT att få skoltaxi till skolan bara p g a dem.

Jag kräver att Barn- och utbildningsnämnden tar sitt ansvar och ger Johanna den skolskjuts hon så väl behöver.

//enastående mamma

2 kommentarer:

Fettoklubben sa...

Kämpa ...ge dig inte.Jag håller på er

Unknown sa...

Tack allt stöd är värdefullt...
Kram,

//Harriet