Värt att fundera över?!

Sitter vid datorn efter ett ljuvligt bad där jag lät två timmar passera i raketfart tillsammans med en jättebra kriminalroman som jag läser av Denise Mina - Vargtimmen heter den. Timmarna bara susade förbi. Rekommenderas varmt.

Jag sitter också och gruvar mig för att jag inser att jag nu när jag inte behöver bilen till min plats där jag arbetsprövar finner den vara en onödig kostnad. Hade jag vetat att jag skulle sluta i Timrå efter en månad så hade jag knogat och åkt buss - men gjort är gjort nu. Har inte råd att utrusta den med vinterdäck och extra fälgar utan den får stå där den står. I och med detta har ju ett nytt problem presenterat sig; Hur får jag Johanna till skolan? Jag har ju inte ekonomiska förutsättningar att skjutsa henne och hon vill inte byta skola så klart. Så jag måste alltså författa ett nytt brev där jag förklarar förutsättningarna för herr Steiner igen och kan bara be att han kan tänka runt det spår han snöat in på och inse att jag faktiskt inte har något val. Det är klart finansierar skolan nya däck och fälgar så går det ju.

MEN jag har ju börjat arbetspröva i stan igen på Återkommande Mode och då jag får bara 78 kr/dag av försäkringskassan blir det en ren förlustaffär som det är med att åka buss redan. För äta måste jag ju även om jag jobbar där. Om jag ska skjutsa Johanna måste jag ju i så fall få parkera någonstans gratis centralt och HUR troligt är det.

Hjälp mig någon som är smartare än vad jag är och kom med en smart idé eller tanke hur jag ska lösa detta. Jag har verkligen inte alla lösningar på alla problem och jag har varit för snäll inser jag ju. Johanna och jag har skollagen och FN:s barnkonvention på vår sida - SÅ ÄR DET! Det som är problemet är att inte någon kommun i Sverige verkar förstå att dessa lagar och konventionen även gäller dem.

Jag har en idé och den är att hon får åka de fasta turer som hämtar upp andra barn med funktionshinder till skolorna i kommunen - då kostar hon ju inte något extra i alla fall, eller hur?

Jag ska skriva ett brev och mejla på till måndag så jag får klura fram till dess - jag är förtvivlad och vet inte hur det ska gå. Johannas pappa hjällper ju inte till med något - det har han ju aldrig gjort så jag är ju ensam som vanligt i detta.

Någon lösning kommer nog till mig så småningom men fram till dess kommer tankarna att mala runt.

//Harriet