Så är då dagen D här.

I skrivande stund har Johanna varit på operation sedan klockan var tio över elva. Min fantastiska och modiga dotter opereras nu och byter till proteser och därmed nya höftleder idag. Opererande läkare är Urban Rydholm och det är en rätt svår stund för mig som mamma nu.

Det är ju ändå ett invasivt ingrepp på min lilla dotter. Brutalt våld som hennes lilla kropp på 145 cm ändå utsätts för. Fast det är så svårt så är det ändå så oerhört nödvändigt. Min dotter blir smärtfri förhoppningsvis, kanske kan hon gå inomhus igen och den stora drömmen är ju att hon ska kunna gå även utomhus. Det vore så fantastiskt så ser man det så, så går det ju lite lättare. Svårast är ju att man lämnar henne i andra människors vård på en plats där man inte kan påverka och göra henne trygg.

Det är svårt detta när man både vill beskydda henne från all smärta som kommer efter samtidigt som man vet att det är just orsaken till smärtan som kommer ge henne chansen till ett bättre liv.

Vi kommer vara här i Lund i ca två veckor och det är mycket jag behöver lära mig för att kunna stötta hemma och det gäller att klämma in allt under den tid vi är här.

Jag är i ständig bön för att ortopeden, anestesiologen och alla andra i operationssalen har en särskilt bra dag och att de i allt väsentligt gör sitt allra bästa just idag.