Translate

Visar inlägg med etikett Lunds Universitetssjukhus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lunds Universitetssjukhus. Visa alla inlägg

söndag, februari 27, 2011

Tillbaka igen efter ett par tuffa dygn.




Min dotter är bara HELT fantastisk. Idag var det tre dygn sedan hon fick nya proteser i båda höfterna. Inte mindre än två gånger har hon varit uppe idag och klarat av toalettbesök. Jag är så imponerad så jag kan smälla av.

Tänker på all oro innan och på vilket bra team vi ändå är ihop jag och min dotter. Hon gör verkligen ett fantastiskt jobb att klara av allt detta. Hon har gjort det så bra med att fatta beslutet från första början och också fram till idag fokusera på målet. Nu är det en hel del arbete kvar såklart men bara det faktumet att hon varit uppe och att hon klarar sig utan ryggbedövning/epiduralblockad är ju värt att beundra henne för lite extra.

Jag är tacksam för allt stöd från vänner IRL och mina fina vänner på Facebook. Ni har hjälpt mig när jag tvivlat på min egen förmåga att ro detta i land, ni har skänkt mig stöd genom att be Gud om hjälp och ni har skickat kramar, hjärtan och massa annat trevligt så Ni har varit med mig/oss hela vägen. Tusen, tusen tack.

Jag känner mig ödmjuk inför läkare och annan personal som gjort ett sånt fint jobb, till personalen på avd 62 på BUS på universitetssjukhuset i Lund och till alla NI som bara vill finnas där med stödjande ord och uppmuntran.

TACK!

torsdag, februari 24, 2011

Så är då dagen D här.

I skrivande stund har Johanna varit på operation sedan klockan var tio över elva. Min fantastiska och modiga dotter opereras nu och byter till proteser och därmed nya höftleder idag. Opererande läkare är Urban Rydholm och det är en rätt svår stund för mig som mamma nu.

Det är ju ändå ett invasivt ingrepp på min lilla dotter. Brutalt våld som hennes lilla kropp på 145 cm ändå utsätts för. Fast det är så svårt så är det ändå så oerhört nödvändigt. Min dotter blir smärtfri förhoppningsvis, kanske kan hon gå inomhus igen och den stora drömmen är ju att hon ska kunna gå även utomhus. Det vore så fantastiskt så ser man det så, så går det ju lite lättare. Svårast är ju att man lämnar henne i andra människors vård på en plats där man inte kan påverka och göra henne trygg.

Det är svårt detta när man både vill beskydda henne från all smärta som kommer efter samtidigt som man vet att det är just orsaken till smärtan som kommer ge henne chansen till ett bättre liv.

Vi kommer vara här i Lund i ca två veckor och det är mycket jag behöver lära mig för att kunna stötta hemma och det gäller att klämma in allt under den tid vi är här.

Jag är i ständig bön för att ortopeden, anestesiologen och alla andra i operationssalen har en särskilt bra dag och att de i allt väsentligt gör sitt allra bästa just idag.




måndag, februari 21, 2011

Idag måndag och på torsdag, torsdag.



Ja, då befinner man sig i dagen före man åker till Lund då. Har jag kommit ihåg allt? Kommer allt viktigt att komma med i packningen? Har jag förberett mig rätt och tillräckligt? Kommer jag vara allra bästa mamma till Johanna när hon behöver mig som allra mest? Kommer jag räcka till? Det är heta frågor just nu...

Just nu när vi står inför en dubbelsidig operation där Johanna får nya höftledsproteser på torsdag - på Lunds universitetssjukhus - Skåne, Sverige, Skandinavien och i Världen. För mig och för min dotter är detta stort. Så mycket kan bli så bra och vi törs inte hoppas på den ultimata drömmen - även fast det inte finns något vi vill mer.

Johanna har Systemisk Juvenil Kronisk Artrit i polyartikulär form vilket betyder att hon har barnreumatism som drabbar många leder. Idag har hon höftledsbytet parallellt på båda sidor som står närmast för dörren -sedan när hon har hämtat sig från denna operation står byte av höger axel för dörren. Min dotter är bara sexton år!

Jag har försökt att läsa på, titta på filmer om operationen. Hittat information om träningsprogram och försökt skapa mig en uppfattning om det hela så gott det går. Jag kan bara hoppas att jag är så förberedd som jag kan. Jag har vidarebefordrat information och Johanna har tagit reda på en hel del själv. Så långt vi kan är vi nu redo - så redo vi kan bli. Resterande frågor får vi ta på sjukhuset inför dagen D.

Dagen D är den 24 februari 2011 då Johanna byter båda höftlederna, då hennes pappa kommer vara där, då vi ska stötta henne i allt det stora så mycket vi kan.

MIn hjälte, min dotter, min fantastiska flicka - Johanna!