Att känna sig älskad trots allt

Det finns mycket man kan säga om mig som människa, skapa nya epitet och trycka ned mig. Vad jag mest av allt saknar är människor som vill förstå vad jag menar ibland. Tja, egentligen förstår många mig. Egentligen gör jag mig förstådd.

Jag har ju kommit till en punkt där jag har mött nya svårigheter och efter att ha varit stark så länge så orkar jag inte vara det, nu, hela tiden.

Jag vill lära mig att vara snäll mot mig själv, unna mig frid, unna mig att må gott. Jag ÄR vär det. Lika mycket som du och du.

Det är skönt att tänka att jag ÄR värd det. Det öppnar upp för mjukare tankar om mig själv, vänligare och mildare krav kanske t o m.

Något nytt och bra för att lära mig att slippa ha dåligt samvete för maten jag äter är att jag håller på att bli vegetarian. Min kloka dotter har lett mig in på den banan. Hon är så duktig och lagar god mat. Tacksam tar jag emot hennes råd.

Åter till rubriken, känna sig älskad trots allt handlar om angrepp jag blivit utsatt för. Angrepp jag inte gör mig förtjänt av. Jag avskyr att bli förminskad, klappad på huvudet och sedd som någon man måste ... Ja jag vet inte ... Trycka ned bara.

Det faktum att jag ber om hjälp nu är min stora utmaning. Nu kommer det hjälp ibland fast jag inte ber om det ens. Det är fantastiskt och på facebook får jag ta emot kärlek, höra att jag är en fin människa, att jag har något att säga. Det gör mig så glad. Så glad.

Så mitt i min osäkerhet och rädsla så känner jag mig älskad av människor. Många har jag inte ens träffat påriktigt , men de väljer att stötta mig med några ord i varje fall.

DET är medmänsklig kärlek för mig.