Att känna sig fri utan att känna sig nedtyngd...

Var en känsla jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Det känns som jag är fri efter ett långt fängelsestraff ifrån ett fängelse som hade öppna portar hela tiden. För den som satte mig i fängelset var andras värderingar av mig men den som höll mig kvar innanför murarna var jag själv.

Jag känner äntligen att jag kommer bli fri i ett nytt land att bli den människan som bor inom mig. Hela Harriet Olsén i allt som innefattar mig, min stora personlighet, mitt bullriga skratt, min livsglädje, min postitivitet och mitt stora självförtroende. Där finns också min stora törtst efter kunskap, min nyfikenhet, min sorg över sånt som gått fel, saknade kära släktingar, sorgen över mina två missfall.

Jag drivs av att prova på nya saker. Jag mår som bäst i en roll där jag får känna mig som en upptäcktsresande, en situation där jag får ta initiativ. En situation där jag får känna att jag duger har jag aldrig upplevt mer än de dagarna jag var med i en gospelkör och vi mottogs med öppna och kärleksfulla armar i Cleveland, Ohio. DÄR behövde jag inte knöla ner hela min inre jättevarelse i ett spädbarns kropp för att inte ta för stor plats.

Den förvandlingen som skett det här året har varit en tuff resa hittills men den har varit underbar. Jag längtar till jag får breda ut mina vingar och testa vingarnas styrka och segla på vindarna ända ut i vingspetsarna.

Jag är redo för framtiden och jag gör mitt bästa för att vara i nuet så jag inte ska missa någonting.

Bara för att jag vågar varför ska du förminska mig?

Denna förmiddag tänker jag på vad olika människors reaktioner varit på att jag ska flytta utomlands. Jag förstår att det har med dem själv att göra, såklart men jag har hört saker som hur ska du klara dig? Vad ska du göra där? Vad ska du leva på? Hur kan du lämna dina barn? Allt med undertonen att jag är dum i huvudet och inte kan tänka själv.

Jag hoppas verkligen att dessa frågor som ställts till mig egentligen handlar om människors egna rädslor och tillkortakommanden. Jag känner mest kärlek och lite ledsamhet för dessa människors skull. Jag är så lycklig att leva i min kraft. Just nu mår jag oerhört bra och livet leker.

Jag är som en ungdom som äntligen kommit på att mina val är mina egna. Såklart har jag talat med nära släkt och mina barn om det för det är så man gör. Ingen av mina barn tycker det är tråkigt att jag åker, de uppmuntrar mig att uppfylla mina drömmar och mina mål precis som jag uppmuntrar dem. De är härliga starka unga vuxna alla tre. Sedan finns ju skype, facebook och ett och annat flygplan.

Jag har hittat tre körer lokalt i Bradford som jag ska gå till när jag har kommit lite iordning. Det första jag ska göra nästan är att boka tid för att pierca mig. Även här gör jag som jag vill. Jag vägrar vara lagom och förminska mig för att passa in i en norm som ingen annan heller följer. Jag är inte rädd att sticka ut, jag är rädd att passa in för det betyder att jag lämnar över makten för mitt liv i andras händer. 

Jag känner mig fri, stark och modig och det är en underbar känsla. Jag kommer ha julafton varje dag genom nya människomöten, höra ett nytt språk i mina öron, se fler nationaliteter, handla billigt, fotografera min omgivning, lära känna en delvis ny kultur, bli trevligt bemött i affärere, gå på muséum, loppisar, konstgallerier, titta på slott, gå på heden, ta vandringsleder och jobba som volontär på RSPCA. Mitt liv kommer bli ännu mer berikat av mängder med olika kulturer.

För mig innebär allt detta saker som gör mig lycklig, de utmanar mig, jag blir av med fördomar (de har vi alla), jag kommer lära mig massor och det kommer vara fantastiskt.